Känslostorm.

För första gången i mitt liv kan jag ärligt säga att jag inte har någon som helst aning om hur jag känner mig. Jag är totalt dränerad. De senaste timmarna har varit långa, utdragna och alldeles fruktansvärda. Nu är jag bara ett tomt skal som inte har någon som helst aning om vad jag ska ta mig till. Jag kan knappt andas.

Men ändå, efter att ha upplevt nästan varenda känsla som finns under en sådan kort tid, så känner jag mig helt lugn. Oavsett vad som händer nu så kommer det bli bättre. Jag är inte orolig, om det är meningen så är det meningen. Jag tror att lugnet beror delvis på den lättnad som jag tror att jag känner. Äntligen är det dags att gå vidare. Jag hoppas att inte allt är förstört. Det tror jag inte att det är, och ifall det är det - då var det inte lika starkt som jag trodde att det var, inte lika starkt som jag tror att det kommer bli.

Jag hoppas att jag känner mig stark imorgon, idag, när jag vaknar så att jag orkar ta tag i mitt liv igen. Det är dags att gå vidare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback