Jag skäms. På riktigt.
Jag försöker som huvudregel undvika att skämmas för saker och ting på grund av att det brukar vara obefogat. Men nu finns det något som får mig att skämmas så till den mån att jag sitter här hemma och rodnar och nästan kokar av... någonting, jag är för upprörd för att komma på av vad.
Man ska inte störa sig på detaljer och småsaker som inte har någon egentlig betydelse, folk som lever livet på det sättet gör mig som regel väldigt arg, men. Den nya storsatsningen på TV4 Främmande fågel däremot. Om det är något man ska hata så är det den serien.
Tydligen var de inte intresserade av att göra en verklighetsbaserad dramatisering av en bok som utspelar sig på Gotland, utan istället väljer man att dra till med varenda klyscha man kan komma på. Grannfrun heter till och med Berit, eller förlåt mig: Beijrit! Ifall de som filmade in den där serien hade kollat upp någonting om Gotland så skulle de veta att inte alla människor på Gotland pratar som efterblivna sengångare, speciellt inte i Visby. Men så fort någon utöver huvudpersonerna öppnar munnen hör man den falska, äckliga och vidriga gotländskan.
Jag blir så upprörd, trots att det är totalt oväsentligt i världsordningen.
Då:
Person X: Varför pratar du inte gotländska? Du var ju liten när du flyttade dit?
Jag: Det är nästan ingen som pratar gotländska på Gotland, i alla fall inte de runt stan. Speciellt inte så som ni tror att man pratar om man är från Gotland.
Person X: Stan? Menar du Visby? Haha, det är ingen stad!
Jag: Jo.
Nu:
Person X: Varför pratar du inte gotländska? Du var ju liten när du flyttade dit?
Jag: Det är nästan ingen som pratar gotländska på Gotland, i alla fall inte de runt stan. Speciellt inte så som ni tror att man pratar om man är från Gotland.
Person X: Stan? Menar du Visby? Haha, det är ingen stad!
Jag: Jo.
Person X: Men jag har sett den där serien på 4:an, alla pratar visst sådär.
Jag: Suckar djupt och inombords så skriker jag högt.
Att sedan skådespeleriet och scenerna är patetiskt amatörmässiga, det är en helt annan sak att störa sig på i sammanhanget.
Man ska inte störa sig på detaljer och småsaker som inte har någon egentlig betydelse, folk som lever livet på det sättet gör mig som regel väldigt arg, men. Den nya storsatsningen på TV4 Främmande fågel däremot. Om det är något man ska hata så är det den serien.
Tydligen var de inte intresserade av att göra en verklighetsbaserad dramatisering av en bok som utspelar sig på Gotland, utan istället väljer man att dra till med varenda klyscha man kan komma på. Grannfrun heter till och med Berit, eller förlåt mig: Beijrit! Ifall de som filmade in den där serien hade kollat upp någonting om Gotland så skulle de veta att inte alla människor på Gotland pratar som efterblivna sengångare, speciellt inte i Visby. Men så fort någon utöver huvudpersonerna öppnar munnen hör man den falska, äckliga och vidriga gotländskan.
Jag blir så upprörd, trots att det är totalt oväsentligt i världsordningen.
Då:
Person X: Varför pratar du inte gotländska? Du var ju liten när du flyttade dit?
Jag: Det är nästan ingen som pratar gotländska på Gotland, i alla fall inte de runt stan. Speciellt inte så som ni tror att man pratar om man är från Gotland.
Person X: Stan? Menar du Visby? Haha, det är ingen stad!
Jag: Jo.
Nu:
Person X: Varför pratar du inte gotländska? Du var ju liten när du flyttade dit?
Jag: Det är nästan ingen som pratar gotländska på Gotland, i alla fall inte de runt stan. Speciellt inte så som ni tror att man pratar om man är från Gotland.
Person X: Stan? Menar du Visby? Haha, det är ingen stad!
Jag: Jo.
Person X: Men jag har sett den där serien på 4:an, alla pratar visst sådär.
Jag: Suckar djupt och inombords så skriker jag högt.
Att sedan skådespeleriet och scenerna är patetiskt amatörmässiga, det är en helt annan sak att störa sig på i sammanhanget.
Kommentarer
Postat av: pickford
Ni gotlänningar får stå till svars för er dialekt, eller icke-dialekt. Som stockholmare kan jag ju säga att man var hårdhudad redan som barn. Och där är det inte ens fördomar från tv-serier man får stå till svars för utan något slags allmän norm som alla icke-stockholmare uppfostras med; "stockholmare är speciella för att de tror att de är så jävla speciella" osv osv. Det enda vi inte har problem med är att uppfylla "stads-krieteriet".
Trackback