Cykelhelvete!

Jag förstår att det var naivt av mig att tro att min cykel var värst i hela världen. Att det inte fanns en endaste cykel som var värre att cykla på än min cykel. Tills jag träffade min grannes cykel. Jag har aldrig varit med om något i dess like! Den hade inga som helst växlar men så fort det blev minsta lilla lutning uppför så stod den still. Pedalerna ville inte röra sig. Jag fick ta i med all min kraft. Att den sedan var inställd för en mycket kortare person gjorde ju inte det hela bättre.

Jag kommer ha träningsvärk imorgon, på grund av ett cykelhelvete! Helt otroligt. När jag äntligen var hemma och klev, eller snarare snubblade av, cykeln så kunde jag knappt stå upp Om någon såg ut genom fönstret och såg mig då skulle den personen utan tvekan tro att jag var full, jag vinglade som Bambi, jag trodde att benen skulle vika sig under mig. Den där cykeln är gjord av fan han själv. Hur jag kom att träffa den här cykeln är jag alldeles för upprörd för att berätta. Nu ska jag sova och låtsas att den här kvällen aldrig hände, åtminstone inte de dåliga bitarna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback