annuendag

Igår var en sådan där dag som aldrig tog slut. Den började klockan sex på morgonen och det var först när jag ramlade i säng klockan tjugo över tio på kvällen som jag fick en lugn stund. Hade jag hoppats på i alla fall.

Men tjugotvå minuter efter tio, när jag redan nästansov, så pep min mobil. Och jag svarade. Och så pep den igen. Och jag svarade. Och så pep den igen. Och jag svarade.Och så pep den igen. Och jag svarade. Och så pep den igen.Men då hade jag hunnit somna så pass mycket att jag inte blev väckt av pipet.