Moulin Rouge.
Jag vill se den, nu! Första gången jag såg den så tror jag att jag somnade för att jag tyckte att den var så tråkig. Jag hade fått den i antingen julklapp eller födelsedagspresent. Vid något tillfälle så lyckades jag i alla fall att ta mig igenom den.
Jag minns inte om det var i tvåan eller trean på gymnasiet, men jag tror på trean, som jag kom i kontakt med den igen. Det var i alla fall vår lärare i media som skulle visa oss den. Det var hans absoluta favoritfilm, och efter att han hade visat oss den så som den ska ses - med all symbolik och med den uppskattning för de fantastiska scenerna, musiken och allt som gör filmen till det den är, så älskar även jag den filmen. Den är vacker.
Och nu vill jag se den. Men jag vill se den på riktigt. I biosalen, tillsammans med gymnasieklassen och vår lärare som avgudade den filmen.
En mindre trevlig filmvisning som skedde i den salen var när vår (små)företag-lärare skulle visa oss en film om hur Microsoft och Apple startades. Det var klockan åtta på morgonen i vår mörklagda filmsal och den var så fruktansvärt tråkig och lång. De flesta somnade. Jag var en av dem.
Allra värst var nog dock den gången då vi skulle se någon klassiker, i svartvitt. Men den behövde vi i alla fall inte se klart. Det var dock en lång halvtimme, eller hur länge nu läraren orkade hålla oss kvar.
Jag minns inte om det var i tvåan eller trean på gymnasiet, men jag tror på trean, som jag kom i kontakt med den igen. Det var i alla fall vår lärare i media som skulle visa oss den. Det var hans absoluta favoritfilm, och efter att han hade visat oss den så som den ska ses - med all symbolik och med den uppskattning för de fantastiska scenerna, musiken och allt som gör filmen till det den är, så älskar även jag den filmen. Den är vacker.
Och nu vill jag se den. Men jag vill se den på riktigt. I biosalen, tillsammans med gymnasieklassen och vår lärare som avgudade den filmen.
En mindre trevlig filmvisning som skedde i den salen var när vår (små)företag-lärare skulle visa oss en film om hur Microsoft och Apple startades. Det var klockan åtta på morgonen i vår mörklagda filmsal och den var så fruktansvärt tråkig och lång. De flesta somnade. Jag var en av dem.
Allra värst var nog dock den gången då vi skulle se någon klassiker, i svartvitt. Men den behövde vi i alla fall inte se klart. Det var dock en lång halvtimme, eller hur länge nu läraren orkade hålla oss kvar.
Kommentarer
Trackback