Självmordsbenägen?

Nej. Men allt jag börjar att skriva låter som om jag vore det - vilket vore opassande på flera sätt. Främst på grund av att jag vet att vissa av de jag umgås med läser här, och jag vill helst inte förmedla sådant åt de personerna. Tycker det är onödigt att visa negativa detaljer utåt. Inte min grej. Även om det skaver i mig att inte kunna skriva exakt det jag vill så är det en smäll man får ta. Fame, fame, fame.



I alla fall så är jag hemma nu och Gubbarna är här de också. Hade en mardrömsresa hem eftersom att jag blev dålig och min eftermiddag i Stockholm med P förstördes totalt. Han gav mig dessutom erbjudandet att välja något jag ville ha så skulle han betala det, men jag var för dålig för att ens orka se åt sakerna. Var flera gånger på väg att ramla ihop och så illamående jag var har jag nog inte varit på säkert ett årtionde.

Jag hade förväntat mig att traska hem med massor av saker inhandlade, istället kom jag hem med en, visserligen väldigt fin, ögonskugga och ingenting mer. MIn ambitionsnivå inför resan var högre. För övrigt förstår jag inte varför folk gillar Stockholm, men det är en helt annan sak.

Eftersom att jag var så dålig, och ännu är svag, har jag itne handlat någonting ätbart än. Jag hade som tur var lite smör och två brödkanter att ha till frukost. Och nu ska jag äta middag. Fibersnabbmakaroner kokade i hönsbuljong och möjligen lite ketchup till. I morgon blir det knäckemacka till frukost, och kanske kokt potatis till middag, om den inte blivit dålig medan jag var borta. Hoppas inte för då blir det fattigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback