Förlåt..?
Idag när jag satt omringad i min säng av diverse kurslitteraturböcker, papper, gamla tentor och lagboken så knackade det på min dörr. Hårt. Utanför står mr H* ser jag genom nyckelhålet. Väldigt roligt tyckte jag. Speciellt som jag endast hade ett linne som visade mer än vad det döljde och en knytkjol, som visade alldeles för mycket (spets)trosa för att det ska anses som anständigt, på mig. Så. Jag öppnar dörren så lite jag kan och försöker låta lätt och obekymrad när jag hälsar.
Mr H: Oj, jag trodde inte att du var hemma.
Jag: Nehe...?
Mr H: Du råkar inte ha tid för att ställa upp på att ta ett kort med nästa års styrelse. [Viftar lite med en kamera.]
Jag: [Tittar ner på mina knapptexisterandekläder] Nej, tyvärr det har jag faktiskt inte. Jag har en miljon saker jag måste göra.**
Mr H: Nej okej, det är lugnt, räcker att några i styrelsen är med. Okej,vi ses. Hej då.
Jag: Hej...
Så här i efterhand undrar jag om jag borde ha bett om ursäkt för att jag var hemma i min lägenhet? Och varför han knackade på om han trodde att jag ändå inte var hemma?
*H är min granne -som jag inte träffar annat än om vi kommer samtidigt till våra dörrar- och sitter med på styrelsemötena så under högsäsongen träffas vi väl där ungefär en gång i veckan.
**Jag var faktiskt upptagen, men var ändå klädgrejen som gjorde det hela.
haha, av alla tillfällen. Varför just då liksom? =P
tror nog du hade blivit mer populär om du hade tagit ett kort av dig i dom kläderna... ;D