annuendag

Det är mysigt att vara minst. Sådan var situationen under sex långa år, det vill säga tiden innan min lillebror gjorde entré. Jag var inte bara minst, jag var ganska mycket mindre. Min yngsta kusin var nämligen tre år äldre än mig, och den näst yngsta fyra år äldre än mig. Självklart var jag den som utsattes för deras roligheter.

Minns att de en gång när vi var hos mormor och morfar lärde mig hur man skrev skrivstil. Jag var vid det här laget så liten att jag inte kunde formulera hela meningar ens med vanlig stil. De visade mig att allt man behövde göra var att göra så som nedan visas så blev det automatiskt rätt ord... Eftersom att jag var liten och inte visste bättre var jag jättestolt över att jag kunde skriva skrivstil! Visade för de vuxna och mina två snälla kusiner skrattade jättemycket. Tack.

I en dagbok från när jag var i sjuårsåldern finns det ett argt inlägg om min kusin, den som är tre år äldre, efter att hon hade kallat mig gröngöling. Minns inte vilket sammanhang, men arg var jag. De olika sakerna som hon utsatte mig för som liten måste satt djupa spår för än idag ogillar jag människan. Vilket inte är så svårt att vidhålla eftersom att vi aldrig träffas och de få gånger* vi hamnar hemma hos mormor och morfar tillsammans pratar vi inte med varandra. "Hej" är väl den enda frasen som utdelas. Ibland ett handslag.

Det värsta av allt med henne var att när min lillebror kom [läs: föddes] så lekte hon alltid med honom och var jättesnäll - mot honom. Det hjälpte nog inte hennes status i min värld. För jag var nämligen väldigt avundsjuk på min lillebror i början. Det fanns ju inget annat alternativ, jag hade ju varit ensambarn i sex år och nu kom han och förstörde allt. Minns en gång när pappa inte var hemma och vi precis ätit mat och min andra "förälder"** gick iväg för att lägga lillebror. Det var precis i början, och jag var så arg för att jag inte fick någon uppmärksamhet. Och detta fick jag utlopp för genom att ta saltkaret och salta allt jag kunde komma åt, jättemycket. Jag minns speciellt att jag saltade smöret och blomkrukorna i köket. Konstigt nog kan jag inte minnas vad som hände efteråt, för jag måste ju ha blivit påkommen - det var väldigt mycket salt i den där smörförpackningen.. Fast å andra sidan minns jag i princip ingenting från när jag var liten. Nästan helt blankt.

---

Något annat som är roligt är att jag kan inte minnas att jag skulle ha umgåtts något med mina kusiner på andra släkthalvan när jag var liten. Alltså att de lekt med mig eller så. Förmodligen så var de redan så gamla då att de redan hade flyttat hemifrån. Ändå är de dem jag har kontakt med, firar jul och sådana saker... Mer umgängesliknande former med andra ord. 

---

*Jag minns ens inte när vi senast sågs, två år sedan? Ett? Tre? Nej, har ett svagt minne att jag såg henne som hastigast förra sommaren. Eller..?
**I can't use the M-word. Biologi - Ja. Någonting annat - Nej.