Bitter.

Jag är en äkta periodare. I allt jag gör, eller under de perioder jag gör de olika sakerna rättare sagt. Har alltid varit sådan, och lär sådan alltid vara. Än värr är att jag alltid får för mig saker. Jag får en sådan omedelbar längtan efter någonting och jag kan inte stå emot att göra det om så mitt liv hänger på det. Problemet är att jag alltid ångrar mig i efterhand, för jag har inget som helst tålamod när det kommer till sådana saker. Om det inte blir exakt som jag tänkt mig direkt - då tröttnar jag.

Idag fick jag för mig att jag ville pussla. Jag städade ur hyllan i morse och när jag lyfte ut de två stora pussellådorna* och det slog till direkt. "Jag vill pussla." Och tro mig, jag försökte låta bli, men icke. Och ja, jag ångrar mig, något så otroligt mycket. Min rygg är alldeles stel efter att ha suttit böjd över de där bitarna under dagen och jag ser i princip i kors, och värst av allt är att jag inte ens kommit halvvägs. Drygt sex timmar på en femhundrabitarspussel och jag har inte ens kommit halvvägs?! Jag är så arg.


*Använder dem som prydnad, är två stora metalllådor med bilder av de olika pusslen på. Den ena är med djur, den andra med byggnader och likande.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback