annuendag

Ända sedan i somras så har jag i smyg tittat runt bland Stångåstadens hyreslägenheter i förhoppning om att hitta någonting som skulle göra det möjligt för mig att lämna min lilla skolåda till lägenhet. Det har inte funnits något intressant på alla de här månaderna, men igår när jag loggade in så fanns den där - den perfekta lägenheten.

Jag blev kär direkt i planlösningen och läget, sedan vet man ju aldrig förrän man sett det i verkligheten, men på pappret var den underbar. Självklart är hyreshöjningen aningen magsparksliknande eftersom att jag skulle gå från tiomånadershyra till tolvmånaders, men jag känner ändå att jag nog skulle klara det och att jag känner det vara värt den minskning i pengar jag skulle få leva med.

Men pappa bestämde att jag bor tillräckligt bra nu. Och visst, jag bort tillräckligt bra nu - men jag vill bo bra, jag vill bo på riktigt. Men så blir det alltså inte.