Förlåt.
Ni vet när man sitter och har kommit på något som är fyndigt, men så fruktansvärt, fruktansvärt, fruktansvärt opassande? Och man sitter och försöker allt vad man kan att hålla tyst och riktigt kniper ihop munnen för att inte säga det högt? Och sedan så misslyckas man och man hör sig själv säga det högt:
En från en syskonskara av fyrlingar har, enligt ryktet, försökt att ta livet av sig och ligger nu med livshotande skador på sjukhuset.
Jag: Ifall han inte klarar sig, blir de trillingar då?
Pappa, efter en ljudlig suck och förebrående blick: Men Therese!
Tur att julafton redan varit annars hade det då inte blivit några klappar till mig i år. Och för er som tror på karma - ja, något hemskt kommer att hända mig. Men tro mig, jag försökte verkligen att låta bli - det är inte någon ursäkt: men jag sa det inte med flit.
En från en syskonskara av fyrlingar har, enligt ryktet, försökt att ta livet av sig och ligger nu med livshotande skador på sjukhuset.
Jag: Ifall han inte klarar sig, blir de trillingar då?
Pappa, efter en ljudlig suck och förebrående blick: Men Therese!
Tur att julafton redan varit annars hade det då inte blivit några klappar till mig i år. Och för er som tror på karma - ja, något hemskt kommer att hända mig. Men tro mig, jag försökte verkligen att låta bli - det är inte någon ursäkt: men jag sa det inte med flit.
Kommentarer
Trackback