Stackars mig...

Jag är väldigt dålig på att vara sjuk. Jag blir nämligen väldigt ynklig, gnällig och extremt egenkär när det kommer till att tycka synd om mig själv. Klyschan är ju att killar blir jobbiga när de är sjuka, jag är mycket värre.

Den här egenskapen bli väldigt jobbig när man bor ensam. Det finns ingen vars medlidande jag kan gny mig till. Det är helt enkelt inte lika effektivt att ligga ensam i sin stora säng och svagt gnälla och gny för sig själv hur dåligt man mår. Alldeles ensam och övergiven ligger jag här. Kan inte göra något. Det killar i halsen. Jag är svag och trött. Disorienterad. Ensam. Ynklig. Svag. Och alldeles, alldeles förkyld.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback