annuendag

Idag när jag satt i frisörstolen så trodde jag att jag skulle bryta ihop alá Top Models-deltagarna under deras makeover dag. Det var väldigt svårt att hålla sig lugn samtidigt som jag såg hur mer och mer hår försvann från mitt stackars huvud. Jag har nämligen väldigt tjockt hår; tunna, fina strån - men väldigt många sådana. Frisörskan nämnde sådär nonchalant i förbifarten att det nog vore en bra idé att klippa ur mitt hår så att det inte skulle vara lika tungt och eftersom att jag blir helt nollställd från åsikter när jag sätter mig i en frisörsstol så sa jag okej. Jag sa även okej till att klippa upp håret mer än vad jag egentligen tänkt. Dessutom så rök ju uppåt en fyra-fem centimeter hår bara på grund av att jag inte klippt mig på ett år innan idag.

Jag mådde fysiskt dåligt när jag såg allt mitt hår försvinna, och det enda jag kunde tänka  var "varför?!, varför?! varför?!!!". Och anledning var ju helt enkelt att jag som nämnt blir helt åsiktsfri hos frisören. Det är ju deras jobb att veta vad som skulle passa, så de borde ju ha rätt - så jag har svårt att säga emot även om jag kanske tänker att nja... Och paniken var ju som ni kanske förstår av min skrift total när jag såg allt hår falla till marken. Det hade lätt kunnat fylla en ICA-kasse.

Så nu sitter jag här, med knappt något hår alls kvar, det är så tunt så tunt. Och jag älskar det. Det blev så sjukt fint. Tack!