Idag skulle jag göra ingenting.
Självklart så blev jag uttråkad och gjorde en massa. Tänker inte tråka ut varken er eller mig genom att rabbla upp sakerna, men tro mig: det var mycket. Just det här fenomenet är något som verkligen irriterar mig. Idag hade jag nämligen åsidosatt till en dag då jag inte skulle göra någonting, idag skulle jag vara ledig och imorgon skulle jag börja med alla tråkiga kommahemeftertvåmånader-sysslor. Alltid när man [läs: jag] har bestämt mig för något sådant här blir jag rastlös och det slutar med att jag bryter mitt löfte om att göra ingenting.
Men. När man istället har en miljon saker som man verkligen måste göra, saker som det är bråttom med, då blir det istället tvärtom. Helt plötsligt är det hur underbart som helst att göra ingenting och bara ligga och vara lat. Det spelar ingen roll med vilka hot jag kommer med, ingenting blir gjort. Ord som snart, strax och sedan nöts ut ordentligt. Det är så orättvist.
Nu ligger jag i alla fall i min säng med fönstret öppet och lyssnar på regnet. Det är väldigt trevligt.
Men. När man istället har en miljon saker som man verkligen måste göra, saker som det är bråttom med, då blir det istället tvärtom. Helt plötsligt är det hur underbart som helst att göra ingenting och bara ligga och vara lat. Det spelar ingen roll med vilka hot jag kommer med, ingenting blir gjort. Ord som snart, strax och sedan nöts ut ordentligt. Det är så orättvist.
Nu ligger jag i alla fall i min säng med fönstret öppet och lyssnar på regnet. Det är väldigt trevligt.
Kommentarer
Trackback