Antiklimax.

Jag har längtat hem något så sjukt mycket de senaste veckorna, och nu sitter jag här. I min alldeles egna, underbara säng. Min lägenhet har fått en liten IKEA-uppiffning. Marsvinen har en ny bur. Jag har äntligen skaffat mig en skrivare. Allt är ganska bra alltså. Men ändå.

Det känns så.. Ingenting. Bara trist, tråkigt och ensamt. Framförallt... Absolut ingenting.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback