annuendag

Dagar som denna önskar jag verkligen att jag var en sådan där människa som inte tog några som helst fel beslut. Inga dumma idéer, ingainfall, inga dårskaper. För en sådan människa skulle aldrig få för sig att för första gången sedan slutet av våren ta på sig ett par högklackade skor och trippa iväg till andra änden av campus. Det skulle aldrig hända.

Men eftersom att jag nu inte är en av dessa personer så gick jag såklart iväg. Tänkte att det var dags att skola in fötterna i klackar igen. Tänkte att så illa kan det ju inte vara att jag inte klarar dit och hem, man är ju trots allt veteran. Självfallet så skrek den där kloka rösten i huvudet att det itne var en bra idé. Och självklart förstod jag att jag skulle få ont. Men jag tänkte ändå att, varför inte? Någon gång måste det ju ske. Tyvärr så valde jag idag, och tyvärr så valde jag att gå hela vägen istället för att cykla. Fär ifall jag hade cyklat hade jag bara behövt gå några korta sträckor. Intervallträning alltså. Men nej, iväg gick jag. Och det gick jättebra, de första hundra metrarna. Sedan började det kännas lite avdomnat. När jag sedan sprang runt i de olika husen så blev det bara värre och värre och det enda som stoppade mig från att ge upp gången och istället krypa upp för trapporna här hemma var att golvet var så smutsigt.

Vad som stör mig mest är att jag valde de snällaste klackarna. De som jag uthärdast mest i, de som är skönast - bortsett från höst/vinter klackarna då. Det var verkligen en skräckupplevelse. Dessutom hade jag missbedömt temperaturen ute så jag hade på mig alldeles för mycket kläder. Eller snarare var det så att jag gjorde en felbedömning när jag tog på mig den stickade sjalen. Så kallt var det inte. Oh jag kunde inte ta av den heller för jag hade en vit BH och en svart tröja. Ingen bra kombination, men det var ju bland annat för att dölja det som sjalen var där.

Nämnde jag skavsåret? Skavsåret från helvetet? Det enorma, onda skavsåret? Skavsåret som har sett till att jag aldrig mer kommer kunna ha skor på mig?