annuendag

Jag tycker absolut att det är viktigt att man träffas över gränserna och att man inser att människor är människor oavsett attribut som religion, ras, etnicitet, kultur, kön - ja ni vet: hela grejen. Men ibland är det kanske bäst om alla håller sig till sig själva. Alla sammankomster är helt enkelt inte lyckade. En sådan är den här mellan Brasilien och Storbritannien. Allt jag ser framför mig är Hugh Grant och Harry Potter och deras övre obraslianska rumpdelar. Det känns inte sexigt alls. Vi kanske ska hålla de nakna rumphalvorna nere i Brasilien och därmed slippa se Supernannyn komma rusande efter de bångstyriga ungarna i stringjeans?

Älskar för övrigt att de kallar stringen för inbyggda, hade inte fastsydda eller något liknande ord passat lite bättre? Har svårt att tro att det sitter en snickare med hammare och spik och ser till att stringen sitter fast i byxorna? Och om det nu skulle vara så: Aj, för idioterna som köper byxorna.

Men vad jag anser om plagget är ju oväsentligt i sammanhanget: smaken är ju som baken, något som snart kommer att vara mycket lättare att beskåda.