annuendag

Det är helt galet hur disorienterad man kan bli, idag var nog den värsta disorienteringen hitintills för min del. När jag kom knallande uppför trapphuset så satt det nämligen en ung herre i trappen på ett våningsplan och pratade i mobilen. Jag blev så chockad över synen att jag helt glömde bort var jag var. Kunde inte bestämma mig för om jag var på mitt plan eller om jag skulle fortsätta uppåt. Jag stirrade bara på namnet på lägenhetsdörren framför mig och jag kollade till och med upp vidare i trappan för att se hur måga våningar det var kvar men inget gav mig någon ledtråd. Helt lost absolut. Känns överflödigt att skriva att killen kollade välsigt konstigt på mig. Efter  en tio sekunder så kom jag dock på att jag inte bodde på våningen där jag befann mig utan gick förbi mobilkillen och fortsatte uppåt och hittade min lägenhet - aningen generad.

Psyket kan som nyss exemplifierat spela en de mest underliga spratt, vilket för mig till min nästa galenskap. Det är nämligen så att det är en individ som jag aldrig funnit intressant på något sätt eller vis, men nu när den individen upplevs i samband med en annan individ så blir helt plötsligt den första helt sjukt het. Det är alltså så att individ två är så frånstötande att individ ett går från att ha varit ingenting till att bli äkta hunken. Krångligt?

---

Och nu till något som inte alls har med hjärnan att göra, men fortfarande är knutet till kroppen: Jag har fruktansvärt ont i halsen, kan det ha varit så att någon planterade rakblad i min sväljstrupe när jag låg och sov?