annuendag

Då var man här alltså, på ön. Känns faktiskt lite underligt.  Och framförallt konstigt. Det är så finurligt hur lätt kroppen och hjärnan anpassar sig. Min spindelskräck vid sängdags har verkligen gjort stora tillbakakommande segrar under natten för att nämna ett exempel.

Dagen har annars gått i det lugna tecknet. Har skrivit på en vägg, ätit en onaturligt stor morot, plockat nötter, hämtat posten, varit borta på granngatan för att ett brev därifrån hade hämnat hos oss, bakat kladdkaka till lillebror, försökt att snurra armarna åt varsitt håll, spelat trummor - ja en lugn dag som nyss nämndes. Imorgon blir det till att utforska Visbys gator, något som lär gå ganska snabbt, innan det bär av mot Gotlands nöjescentrum nummer ett [egentligen Gotlands enda nöjescenter såvitt jag vet], nämligen Kanonen. Där skall väl lite bowling genomföras är planen. Var ett tag sedan man fick Carola-vibbarna, det vill säga när man sträcker sig över luftutblåset för att få tag på sitt klot som av någon anledning alltid lyckas hamna på andra sidan och känner hur håret börjar flyga och längtan efter att få brista ut i en evighet aldrig varit starkare. Faktum är att den längtan inte brukar uppträda överhuvudtaget förutom just på bowlingutblåset.

Nej, nu har jag en kladdkaka att ta ut ur ugnen!