annuendag

Man skulle ju kunna tro, och jag trodde det definitivt, att jag skulle vara trött idag. Så är dock inte fallet. Jag känner mig seg och imorse så var det kämpigt. Men jag känner inte direkt att jag längtar efter sängen. Något som jag däremot gjorde inatt.

Det där med nattfärjan är ingenting för mig. Tiden går ju så långsamt. Detta trots trevligt sällskap och kortspelande. Det är bara inte mänskligt att gå upp klockan fem för att åka båt och sedan på kvällen återvända till båten och inte vara tillbaka på ön förrän klockan tjugo över tolv. Det är ju inte heller så att man är hemma så fort man klivit av landgången. Kom till slut i säng klockan tio över ett på ett ungefär. Och då var jag trött. Jag somnade nästan på båten ? samtidigt som jag spelade kort. Sedan så var det ju dags för bilfärden. Jag är väldigt stolt över mig själv att jag inte somnade. Den sista kilometern var värst, då var det inte många sekunder från att jag somnade.

---

Överlag så var det väldigt mycket resande igår. Bil ? båt ? pendeln ? tunnelbana ? tunnelbana ? tunnelbana ? tunnelbana ? tunnelbana ? pendeln ? båt - bil. Det blev även en del onödigt resande. Då syftar jag på tunnelbaneåkningen.

Jag och A är nämligen inte helt hemma i Stockholms tunnelbanesystem. Det gick så pinsamt till att vi stod vid Sergelstorgtunnelbanan och letade efter tåget mot T-centralen. A tyckte att hon hittat svaret på gåtan så vi åkte ned en rulltrappa och klev naivt på tåget. Står och står när jag ser platsangivelseskylten visa upp sin nya information ?Nästa gamla stan?. Det tar ungefär en millisekund för mig att räkna ut att det är lite konstigt att åka mot gamla stan när man ska till T-centralen, faktum är att det är helt fel håll. Jag luftar detta konstaterande med A och eftersom att hon håller med hoppar vi av vid den nämnda platsen. Där står ett tåg på andra sidan som är på väg att bege sig. Vi tänkte att vi kan ju lika gärna prova. Är ju bara att gå av ifall det är fel, fast vi trodde båda att det nog kunde vara ett tåg som åkte åt rätt håll. Vi var nog faktiskt ganska så övertygade om det. Kliver på och står åter och står när platsangivelseskylten i det nya tåget visar upp sin senaste inkomna information; nämligen ?Nästa Slussen?. Den här gången tog det mig inte ens en millisekund att tänka tanken att Slussen, nej det är inte helt rätt det heller. Åter igen så stod A vid min sida av argumenten och vi klev av även detta tåg. Efter att ha gått upp och läst på monitorerna så bytte vi perrong och några minuter sedan gick vi mot strömmen på T-centralen letandes efter pendeltågen.

Att vi då upptäckte att vi hade tänkt en timma fel och trodde att klockan var halv sju istället för halv sex som den faktiskt var är en helt annan historia.

Det är även det faktum att vi varje gång lyckades gå ut vid fel utgång så vi var tvungna att gå extrarundor runt hus och liknande för att komma dit vi hade planerat.

---

Vi kom till Flemingsberg en timme innan det Öppna Huset skulle öppna så vi bestämde oss att ta en titt på området. Vi följde skyltarna mot centrum och ju närmare vi kom desto mer nedslagen blev jag. Väldigt tragiska områden det där. Bara en skuggig kall gång mellan nedgångna höghus med småbutiker, matställen och en frisörsalong längsmed. Centrumet var ju bara patetiskt. Jag hoppas att vi gick fel. Jag vill inte spendera uppåt en fem år i de omgivningarna. Hur deprimerande som helst.

Det blev i alla fall dags för huset att öppna så vi klev in och blev genast försedda med varsin kasse med SH logga innehållandes ett program, ett SHanteckningsblock och en SHpenna. Sedan var det bara att glida ner för trappan i äkta Askungenstil och utforska borden. Var lite som en minimässa. Var bara det att man ju inte fick läsa ifred utan det direkt kom någon och försökte lobba sin inriktning. Blir så stressad av sådant och det förstörde väl stämningen en hel del. Det, och faktumet att det inte fanns några snygga killar i sikte. Lyckades dock plocka på mig, och bli påplockad en hel del informationsbroschyrer och blad. Sedan, efter en sväng förbi bostadsinformationen så ställde vi oss vid skylten där det stod ?Guidade turer av campus varje hel timma, vänta här?. Det gjorde även tre stycken till. Där stod vi fem och kände oss allmänt fåniga tills det kom en dam och informerade om att studenten som skulle visa oss runt var på väg. Hon kom precis från lunchen så var lite sen. Och två minuter senare så kom hon, vad hon nu hette, och ledde oss lite alltför käckt runt campus. Helt galet stort ställe det där. Eller jag tyckte det i alla fall. Trodde att det var fem våningar men det var åtta. Det var, förutom bågen fyra bågar och en som höll på att byggas om, eller rom den byggdes helt från grunden ? det förstod jag aldrig riktigt. Det var i alla fall imponerande lokaler. Allt var fräscht och det var luftigt och högt i tak. Det kändes professionellt. Även biblioteket med sina ungefärliga åtta våningar inklusive caféer var storartat.

Så nu är jag kluven. Gillade skolan, men inte området däromkring.

Vi satt även med på en tjugominutersföreläsning som gjordes av någon filosofidoktorand som handlade om vad filosofin var bra för. Jag har aldrig någonsin tidigare sett någon brinna så mycket för det de är intresserade för som den tjejen var. Hennes entusiasm spred sig verkligen, åtminstone till mig. Jag kanske bara är lättpåverkad, men jag blev nästan upprörd över att filosofidelarna tar upp en sådan liten del av Sveriges bokhandlar. Det bästa med föreläsningen var dock att där vi satt så såg det precis ut så som jag föreställer mig det - fast lite mindre i och för sig. Fick mig att längta. Men samtidigt så gjorde besöket mig osäker på om jag verkligen vill plugga direkt efter gymnasiet?

---

Jag skulle slutligen vilja ge mig själv lite beröm för att jag

*kom ihåg var Kungshallen låg ? vid Hötorget.

*inte spenderade mer än lite drygt femhundra kronor (en svart, enkel basklänning samt en lila, underbar väska och ett par jättefina silvergrå hårnålar)

*inte gnällde mer än vad jag gjorde över att jag hade så ont efter att ha gått runt i klackar.

*och såklart över att jag bara är jag och ingen wannabe som så många andra där ute. Men det är ju dagligen, inget speciellt för igår.

Sedan så vill jag tacka A för att du följde med mig och var sällskap. Hade inte blivit det samma utan dig!