annuendag

Det är väldigt tragiskt hur vi människor fungerar. När vi har något så tröttnar vi på det och önskar att det bara skulle försvinna så att vi slipper att se det igen. Men när man sedan vaknar upp och inser att det verkligen inte finns där längre så saknar man det och skulle kunna göra mycket för att få det tillbaka. Är väl lite som med att äta kakan och ändå vilja ha den kvar tror jag.

Att människan skulle vara den mest civiliserade varelsen på vår jord är ju inte riktigt sant. Faktiskt inte överhuvudtaget. I djurriket så krånglar de som regel aldrig till det. Något som människan å andra sidan är väldigt bra på. Vi nöjer oss aldrig med det vi har eller har fått, utan vi vill bara ha det vi inte kan få. Och även om vi får det så slutar vi inte sträva efter mer. Ofta så handlar det om pengar. Så gott som alltid till och med. För med pengar kan man köpa saker, och om man har saker så bevisar det att man är någon.
Det är ju väldigt sällan som man ser en gasell komma glidande med ett par Dior-solglasögon och en Ipod. Ännu ovanligare är det att se gasellen med Dior-solglasögonen och Ipoden reta noshörningen för att den inte har den senaste mobiltelefonen med inbygd TV. Istället så går de där och betar sitt gräs och badar i lerpölarna.

Olika djur blir alltid anklagade för att vara det grymmaste djuret. Är kanske dags för människan att inse att det faktiskt är vi som är det.