Spänningen är ooooooolidlig.
Idag var alltså dagen; dagen då jag skulle till vårdcentralen för att genomföra ett diabetestest. Ja, det var ju inte så att de gav mig ett papper där jag skulle svara på frågor om diabetes, utan jag skulle testa mig för att se om jag var diabetespositiv. Uppladdningen var väl genomförd. P och F hade hela gårdagen innan psykat mig med historier om hur ett test genomförs, nämligen genom att man lämnar urinprov. Scenarierna de målade upp var många, och inte alls trevliga att lyssna på.
För att spola fram till dagen D så inleddes den utan något som helst intag av föda, detta på grund av att diabetestester är fastetester - man får alltså inte äta innan. Klockan nio avgick bilen mot staden, och en aningen nervös flicka satt shotgun. Gled världsvant in på Korpen och sneglade oroligt mot anmälningsdisken då P utan att röra en min gick förbi den - tydligen så ska man inte anmäla sig där om man ska till vårdcentralen.
Väl på rätt plats så ringde jag på ringklockan för att anmäla min ankomst, vid rätt disk alltå, varpå jag fick instruktioner om att jag skulle slå mig ner i väntrummet längst bort åt höger. Efter att först ha lagt tassarna på en tidning innehållandes två år gammalt mode så återvände jag snabbt till tidningshyllan då det visade det sig att det fanns Kalle Anka Pocket. Tyvärr så han dock lillebror före och eftersom att han vägrade byta så blev jag tvungen att hålla till godo med en äventyrsspecial.
Innan jag ens hunnit avsluta den första serien blev jag invisad på distriktsköterskans rum där jag fick förklara att det var min pappa, inte jag som var orolig att diabetes kanske skulle kunna vara en faktor av mitt liv. Vartefter hon går och hämtar - en nål. Inom mig hoppar jag nu högt av glädje för att jag inser att nej, idag ska inte bli dagen då min urinprovsoskuld tas. Det är istället tablodurmitthögraringfingeroskulden som ryker. Lugnt för mig.
Nästan innan siffrorna ens hinner komma fram på displayen blir jag informerad om att nej, diabetes är inget för mig. Istället är det till och med så att mitt blodsockervärde är bättre än vad genomsnittet tillför.
Så inför framtida "gå till läkaren nu Therese"-diskussioner så har jag bara följande att skriva: No Way!
För att spola fram till dagen D så inleddes den utan något som helst intag av föda, detta på grund av att diabetestester är fastetester - man får alltså inte äta innan. Klockan nio avgick bilen mot staden, och en aningen nervös flicka satt shotgun. Gled världsvant in på Korpen och sneglade oroligt mot anmälningsdisken då P utan att röra en min gick förbi den - tydligen så ska man inte anmäla sig där om man ska till vårdcentralen.
Väl på rätt plats så ringde jag på ringklockan för att anmäla min ankomst, vid rätt disk alltå, varpå jag fick instruktioner om att jag skulle slå mig ner i väntrummet längst bort åt höger. Efter att först ha lagt tassarna på en tidning innehållandes två år gammalt mode så återvände jag snabbt till tidningshyllan då det visade det sig att det fanns Kalle Anka Pocket. Tyvärr så han dock lillebror före och eftersom att han vägrade byta så blev jag tvungen att hålla till godo med en äventyrsspecial.
Innan jag ens hunnit avsluta den första serien blev jag invisad på distriktsköterskans rum där jag fick förklara att det var min pappa, inte jag som var orolig att diabetes kanske skulle kunna vara en faktor av mitt liv. Vartefter hon går och hämtar - en nål. Inom mig hoppar jag nu högt av glädje för att jag inser att nej, idag ska inte bli dagen då min urinprovsoskuld tas. Det är istället tablodurmitthögraringfingeroskulden som ryker. Lugnt för mig.
Nästan innan siffrorna ens hinner komma fram på displayen blir jag informerad om att nej, diabetes är inget för mig. Istället är det till och med så att mitt blodsockervärde är bättre än vad genomsnittet tillför.
Så inför framtida "gå till läkaren nu Therese"-diskussioner så har jag bara följande att skriva: No Way!
Kommentarer
Postat av: Daniela
ojdå. nej, ett par GULA skor kan man ju bara inte gå omkring med:) skönt att du inte hade diabetes, borde testa mej själv också. blir aldrig av bara...
Trackback