annuendag

Känner mig lite deppig, är så extremt trött på den här sovgrejen. Det och allt annat. Blir lätt så att en dålig sak får allt annat att uppfattas som apa. Känner mig extremt instängd. Och då menar jag inte instängd som i att någon har låst in mig, utan jag känner mig instängd på Gotland. Jag vill verkligen härifrån, om så bara för några dagar - men helst för alltid. Jag vill till Göteborg. Människorna var otrevliga och maten äcklig, men vill dit ändå av någon anledning, för ett tag. Älskade affärerna, men eftersom att jag inte har världens solidaste budget eller något vidare bra humör så är det förmodigen ingen bra tanke att lägga för mycket energi på.

- Har verkligen svårt att andas här, vill bort.

---

Jag avskyr verkligen sådana här deppinlägg på bloggar, känns alltid så patetiskt. Så just ikväll får jag väl betitla mig som patetisk. Antar jag. Känner att jag inte alls är med, jag vet inte ens vad det är för dag. Är det lördag? Jag tror att det är lördag. Inte för att det spelar någon roll när man inte har skola längre, är ju alltid helg. Undrar hur lång tid det kommer ta att verkligen sjunka in. Faktumet att det är över, att det aldrig mer kommer vara. För det har det definitivt inte gjort än för min del. Att aldrig någonsin mer tillhöra min gymnasieklass? Det känns inte verkligt. Fast å andra sidan känns det precis lika overkligt att en gång ha tillhört högstadieklassen.

Jag har verkligen ett jättedåligt minne, men när jag skrev om hur jag hade träffat några från högstadieklassen häromsisten så kom en massa saker tillbaka från den tiden som jag inte haft en tanke på sedan de inträffade. Undrar hur lång tid det tar tills dess att gymnasietiden är minnen. Hur lång tid det tar att filtrera bort allt det dåliga så att man bara minns det som en rolig tid? För jag hoppas att det kommer bli så någongång. Jag hoppas att jag ska kunna förtränga allt det dåliga, allt det jobbiga. Speciellt den första terminen av trean, den delen då jag bara hatade allt och knappt kom ur sängen på mornarna. Blev ett par "sjukdagar" då. Jag vill även glömma alla gånger jag var tvungen att använda hela min viljestyrka för att inte bara gå därifrån och lämna allt, att ge upp. Det var en tid då jag verkligen var på gränsen att hoppa. Jag är glad att jag inte gjorde det, även om jag är väl medveten om vilket helvete den här sommaren kommer resultera i, för det helvetet hade jag ju i alla fall fått. Får helt enkelt försöka fokusera på hösten, och verkligen se till att allt blir bra då. Se till så att jag väljer rätt sak av rätt anledningar.