annuendag

I själva verket så var det jag, Therese, som helt enkelt med extremt långa samt snabba kliv tog mig över vår gräsmatta. Bakgrunden till detta var att jag i lugn och stod inne i köket och hällde upp mig ett glas vatten då P:s mobil helt plötsligt börjar ringa. Utan att ens reflektera över saken greppade jag telefonen slängde mig ut genom dörren och skrek efter P. Då han befann sig i trädgårdslandet så, och det är här i återgivningen som ryktena om den flygande människan uppkom, jag gjorde det enda rätta och bildligt talat flög iväg. Lite mer än halvvägs, när jag är mitt uppe i luften, ropar P att jag ska svara och då säga: "L:s telefon, var god dröj.".
Så innan jag ens hunnit landa från språnget sätter jag telefonen mot örat och på mindre än en halv sekund rasplar jag, något otydligt, ur mig repliken vartefter jag återgår till mitt språngande och med pulsen uppe i skyn på grund av adrenalin räcker P hans telefon.

- Vad gör man inte för att se till att kontakten mellan människorna aldrig försvinner.