annuendag

Nej, riktigt genomtänkt kändes det faktiskt inte. Nu var jag visserligen inte speciellt medverkande, aldrig i livet att jag ger mig in i det där hala rökrummet och skjuter laser på folk. Är jag alldeles för fin för. Men ändån. Det var mest segt och det kändes inte alls speciellt roligt. Stämningen fanns inte där, atmosfären var inte den rätta och så vidare.

Fast nu gick ju jag inte dit för att jag trodde att jag skulle få en sådan otroligt rolig stund, ett minne för livet; utan för att det kanske var min sista chans att träffa klassen. Nästa vecka är det nämligen inga lektioner och ifall jag bestämmer mig för att inte åka till studenten. Ja, då var ju idag den sista gången. Och även om jag verkligen tycker att det ska bli skönt att sluta, så har det ändå varit dem som man sett dag ut och dag in i tre år. Självklart kommer det i början kännas lite annorlunda. Att man aldrig kommer träffas igen. Visst, man kanske springer på varann på stan, men då kommer man ju att vara främligar. För då har man inte klasstiteln att falla tillbaka på. Har faktiskt svårt att tro att jag kommer ha kontakt med någon efter studenten. Extremt svårt. Kanske en eller två, men då bara ett "Hej" på MSN i förbifarten. Fast inte ens det tror jag. Det gör mig inte ledsen, jag är redo att gå vidare. Faktum är att jag inte kan vänta tills höst då det är dags.
Fast det finns en dryg jävel som det kanske skulle vara lite sorgligt att inte få växla bitchiga kommentarer med åtminstone ibland, men jag vet inte.