annuendag

Dagen för invigandet av MAXIkrocketspelet för sjuttionio kronor hade äntligen kommit. Det första som lyftes fram var de snea klubbskaften, de vassa kanterna och de lätta kloten med färg som inte höll längre än tills dess att det första slaget var gjort. Den svarta kulan höll inte ens ut så länge då den redan från början var sprucken.

P:s överlägsenhet var självklar då han redan var på väg till baka då jag själv fortfarande beundrade utsikten från den andra bågen och lillebror hade fikastopp vid tredje. Efter att P gått i mål och jag hade avancerat till kyrkan och lillebror  var uppe vid vändpunkten så förändrades nästan genast förutsättningarna. Lillebror höll sin knappa ledning ända tills jag själv lyckades med en nästan felfri vändning och därifrån rusade ikapp.

Sanningens ögonblick och klimaxets höjdpunkt kom då lillebror tagit sig igenom den sista bågen innan knockandet skulle ske då jag själv lätt svichar förbi, knockar honom och sedan med ett proffs exakthet träffar slutpinnen.

Andraplatsen var min!

Andra spelomgången hade likadant utfall, dock med mer överlägsenhet från min sida. Vad som hände under den tredje är fortfarande på överläggning hos domarna då lillebror gav upp redan efter att ha missat första, men kom tillbaka efter att fått bebisbehandlingen - det vill säga att jag och P lät honom göra om sitt första slag. Det visade sig dock vara bortkastad tid då han missade igen och argt gick därifrån. P gick ut som andre spelare, fast numera första efter lillebrors avhopp, och försvann snabbt långt bort. På grund av hans flyt så tjuvstartade jag och enligt vissa åskådare så förekom även viss fuskning från min sida. Jag förnekar dock alla sådana påståenden. Det hela kraschade dock totalt då lillebror kom tillbaka med sitt största vattengevär i högsta hugg och varken han elller P brydde sig om att jag inte ville ha vatten på mig eller förstod allvaret i min begäran.
Jag lämnade därför planen i äkta fyraåringsstil.