annuendag

Det blev en Bert, eller en Bertlina beroende på kön. Bert tillhör släktet abborre och väger omkring ett halvkilo. Inte någon enorm kille alltså. Han liv i vattnet kunde idag ha förkortats drastiskt för att istället under någon timme uppleva livet på torra land. Tiden skulle han ha spenderat först på det gamla trästrykbärdet för sin filétid följt av väntetiden i kylskåpet innan det bar av till the grand finale; nämligen stekpannan. Förmodligen i sällskap med lite citron, dill och salt.

Men nu ville det sig som så att Ödet hade andra planer. Ödet tyckte att Bert skulle fortsätta simma med de andra fiskarna ett tag till. Det såg därmed till att inga fler fiskar blev fångade samt att en grupp med småflickor stod vid bryggan där Bert skulle ha fått sälla sig till de djupa sjöarnas land. Ödet tog för givet att det skulle kännas för makabert att bege sig in bland småflickorna och där hänsynslöst släcka Berts låga. Dessutom så ville det sig inte bättre, att jag - infångaren av Bert - faktiskt fäste mig vid honom under de timmar vi spenderade tillsammans. Jag i båten, han hängandes i vattnet utanför. Huruvida Berts framtid kommer att se ut vet idag bara Ödet; men förhoppningsvis så ses vi aldrig mer.