Avreagerar mig på Den Inkompetenta Guldfyndskärringen.
Innan jag förlorar mig till det förlovade GilmoreGirls-landet* så vill jag yttra mina åsikter om den inkompetente Guldfyndskärringen.
Idag när jag klev in på Guldfynd och tog min nummerlapp så såg jag till min förskräckelse att virrtanten stod i kassan. Eftersom att det var två nummer innan mitt så visste jag att det skulle dröja länge, så jag strosade runt lite inne på IMeMy. KOm tillbaka till öppninhgen och såg att ett nummer hade passerat. Då började jag den nervösa väntan. Varendra liten fiber inuti mig mässade "Inte tanten, inte tanten, inte tanten!" Självklart fick jag tanten. Mina ärende där var enkla. Jag skulle: ändra storleken på min studentring, fråga om pärlhalsbandet hade kommit in samt få något gjort åt min väska som bara höll i några timmar innan axelremmen gick av. När jag då berättade för tanten att ringen jag fått var för liten och att jag därför behövde få den utbytt så såg hon på mig med en blick som inte alls döljde hennes inkompetens och yttrade sedan orden "Så du vill ha den i en större storlek?". När jag klarat ut att ja, så var fallet så fick jag prova en av de där storleksringarna - efter att hon spenderat säkert en minut åt att hitta den som var en storlek större. Saken var den att jag tyckte inte att den riktigt passade, att jag ville prova en ännu större storlek, bara för att testa. Ni vet som man gör med till exempel skor bara för att kolla hur det ligger till. Hennes respons var den att "men det är väl bara för att det är varmt" varpå hon la undan storleksringarna. Och jag tänker då: Ursäkta men är det inte jag som är kunden, har inte jag alltid rätt?
I alla fall så börjar hon knappa och leta och ha sig innan hon säger att ringen finns i min storlek på lager, men hon kan inte hitta den men att hon ska se om det inte kan vara den som ligger i skyltfönstret. Efter ett tag kommer hon tillbaka och ger mig en ring. Jag stirrar lite frågande på den, sedan på henne, sedan på ringen varpå jag informerar henne om att det inte är samma ring som min. Hon ser efterblivet förvånad ut frågar om jag är säker. Nu är det visserligen så att jag bara ägt ringen i några dagar, och jag har inte kunnat ha den på mig på grund av storleksfrågan, men jag har beundrat den åtskilliga gånger, och ja - jag minns faktiskt hur min ring ser ut!
Vidare så tänker jag för mig själv, att jag kan ju prova den här som ska vara en storlek större för att de hur den sitter. Ringen var inte alls lik min, men den var i alla fall tunnare än storleksringen. Märkte förvånat att den fastnade långt upp på fingret. Detta kändes lite fel eftersom att min ring kunde jag få på mig med lite våld, den här fanns det ingen chans för. Meddelade då till tanten att ringen hon gav mig inte bara var fel, den var dessutom mindre än den ring jag kom in med.
Man skulle ju kunna tro att det hela var över nu när vi rett ut det hela med ringen, att jag skulle få en ny beställd, och hon berättat att pärlhalsbandet fortfarande var slut. Icke. Nu skulle jag uträtta mitt sista ärende, nämligen den trasiga väskan. Berättar långsamt och tydligt att den gick sönder redan första gången jag använde den, och eftersom att den var den sista så försvann hon ut på lagret för att göra gud vet vad. När hon, många minuter senare kommer tillbaka, så berättar hon - av någon anledning - att de har nere en tjej från Stockholm och hon sa att det inte var en reklamationsvara för så kunde bandet inte ha gått av utan hjälp. Att jag måste ha fastnat i något. Men nu råkade det ju vara så att jag när bandet gick av stod mitt uppe på vagnen, meter från något där väskan kunde ha krokats fast i och pratade med någon när jag plötsligt kände hur den brast. Och jag gillar inte att bli kallad lögnare, så att höra från henne att jag måste ha fastnat i något fick det verkligen att tända till. Jag är ju dock alldeles för smart för att på något sätt visa det, så jag förklarar långsamt , med lätta ord så att hon ska förstå, att nej jag har inte fastnat i något. Hon gick med på att skicka den till en skomakare för att få den lagad. För det kommer säkert blir jättefint. Speciellt som bandet gick av precis ovanför kanten. Känner att det kommer bli jättevackert.
Hur i hela fridens namn kan man låta den där idioten jobba där? Jag blir så arg. Jag vill ha min väska, min ring och mitt halsband sedan tänker jag inte sätta min fot i den där butiken så länge som det är den där inkompetentkärringen som jobbar.
Idag när jag klev in på Guldfynd och tog min nummerlapp så såg jag till min förskräckelse att virrtanten stod i kassan. Eftersom att det var två nummer innan mitt så visste jag att det skulle dröja länge, så jag strosade runt lite inne på IMeMy. KOm tillbaka till öppninhgen och såg att ett nummer hade passerat. Då började jag den nervösa väntan. Varendra liten fiber inuti mig mässade "Inte tanten, inte tanten, inte tanten!" Självklart fick jag tanten. Mina ärende där var enkla. Jag skulle: ändra storleken på min studentring, fråga om pärlhalsbandet hade kommit in samt få något gjort åt min väska som bara höll i några timmar innan axelremmen gick av. När jag då berättade för tanten att ringen jag fått var för liten och att jag därför behövde få den utbytt så såg hon på mig med en blick som inte alls döljde hennes inkompetens och yttrade sedan orden "Så du vill ha den i en större storlek?". När jag klarat ut att ja, så var fallet så fick jag prova en av de där storleksringarna - efter att hon spenderat säkert en minut åt att hitta den som var en storlek större. Saken var den att jag tyckte inte att den riktigt passade, att jag ville prova en ännu större storlek, bara för att testa. Ni vet som man gör med till exempel skor bara för att kolla hur det ligger till. Hennes respons var den att "men det är väl bara för att det är varmt" varpå hon la undan storleksringarna. Och jag tänker då: Ursäkta men är det inte jag som är kunden, har inte jag alltid rätt?
I alla fall så börjar hon knappa och leta och ha sig innan hon säger att ringen finns i min storlek på lager, men hon kan inte hitta den men att hon ska se om det inte kan vara den som ligger i skyltfönstret. Efter ett tag kommer hon tillbaka och ger mig en ring. Jag stirrar lite frågande på den, sedan på henne, sedan på ringen varpå jag informerar henne om att det inte är samma ring som min. Hon ser efterblivet förvånad ut frågar om jag är säker. Nu är det visserligen så att jag bara ägt ringen i några dagar, och jag har inte kunnat ha den på mig på grund av storleksfrågan, men jag har beundrat den åtskilliga gånger, och ja - jag minns faktiskt hur min ring ser ut!
Vidare så tänker jag för mig själv, att jag kan ju prova den här som ska vara en storlek större för att de hur den sitter. Ringen var inte alls lik min, men den var i alla fall tunnare än storleksringen. Märkte förvånat att den fastnade långt upp på fingret. Detta kändes lite fel eftersom att min ring kunde jag få på mig med lite våld, den här fanns det ingen chans för. Meddelade då till tanten att ringen hon gav mig inte bara var fel, den var dessutom mindre än den ring jag kom in med.
Man skulle ju kunna tro att det hela var över nu när vi rett ut det hela med ringen, att jag skulle få en ny beställd, och hon berättat att pärlhalsbandet fortfarande var slut. Icke. Nu skulle jag uträtta mitt sista ärende, nämligen den trasiga väskan. Berättar långsamt och tydligt att den gick sönder redan första gången jag använde den, och eftersom att den var den sista så försvann hon ut på lagret för att göra gud vet vad. När hon, många minuter senare kommer tillbaka, så berättar hon - av någon anledning - att de har nere en tjej från Stockholm och hon sa att det inte var en reklamationsvara för så kunde bandet inte ha gått av utan hjälp. Att jag måste ha fastnat i något. Men nu råkade det ju vara så att jag när bandet gick av stod mitt uppe på vagnen, meter från något där väskan kunde ha krokats fast i och pratade med någon när jag plötsligt kände hur den brast. Och jag gillar inte att bli kallad lögnare, så att höra från henne att jag måste ha fastnat i något fick det verkligen att tända till. Jag är ju dock alldeles för smart för att på något sätt visa det, så jag förklarar långsamt , med lätta ord så att hon ska förstå, att nej jag har inte fastnat i något. Hon gick med på att skicka den till en skomakare för att få den lagad. För det kommer säkert blir jättefint. Speciellt som bandet gick av precis ovanför kanten. Känner att det kommer bli jättevackert.
Hur i hela fridens namn kan man låta den där idioten jobba där? Jag blir så arg. Jag vill ha min väska, min ring och mitt halsband sedan tänker jag inte sätta min fot i den där butiken så länge som det är den där inkompetentkärringen som jobbar.
*Fick nämligen hem box nummer fem och sex idag.Är därmed stolt ägare av alla utgivna säsonger!
Kommentarer
Trackback