annuendag

Det är frågan det, så släng dig i väggen Shakespeare. Saken är nämligen den att då jag åker till fastlandet och faster så är mormor och morfar besöket obligatoriskt. En gång om året närmast släpas jag dit. Det är inte roligt alls. Speciellt om det bara är mormor och morfar. Om moster och morbrödrar letat sig dit är det definitivt roligare, och då använder jag ordet "roligare" i dess relativa sammanhang.
Saken är dock den att mormor gör underbar husmanskost. När man kommer dit är det så gott som alltid köttfärslimpa, kokt potatis och brunsås samt hemgjorda inlagda och salta gurkor. Till detta serveras även egenhändigt gjord lingonsylt samt sockerdricka med en historia om en sockerletande elefant på etiketten. och självklart citronpeppar Det är faktiskt vad vi fått de senaste... fem-sex åren vi kommit dit. Innan dess var det pannbiffar eller liknande. Och det här är verkligen gott, men mat tar längre tid än att bara åka dit på en fika. Dessutom, ifall vi äter mat där så missar vi den goda moderna maten som min faster alltid serverar. Fast kanske man kan planera besöket hos mormor så att det är en dag när det är kusinens man som lagar mat hos faster - för det brukar inte vara så gott.

Nu är ni säkert många där ute som sitter och förfäras över hur tarvlig jag är mot mormor och morfar som inte kan stå ut en måltid om året, men till er vill jag bara skriva följande: "Ni har inte varit där!". Dessutom så är det inte bara jag. Lillebror och P avskyr det också. På vägen dit drar vi alltid en maxgräns för hur länge vi tänker stanna. Det är inte det att min mormor är otrevlig eller så.. Eller kanske lite, hon är... Jag vet inte. Dem är gamla helt enkelt och jag och lillebror föddes inte av favoritbarnet så när vi kommer dit får vi se hur en hel vägg är täckt med personen som hade den turen. Vi andra barnbarn samt barnbarnsbarn (sju stycken) har varsin bild i bokhyllan mitt emot. Min är tagen när jag gick i lekis. Det känns helt enkelt inte välkommet.
Plus att jag fick aldrig leka med gosedjuren hon hade i garderoben på ovanvåningen när jag var liten och ville det. Minns en gul hund, tror till och med att det var meningen att den skulle föreställa hunden som är med i Katten Gustaf: Odi, eller vad den heter.

Det finns dock några sakern som måste göras när man är hemma hos mormor och morfar som har varit tradition ända sedan man vacklade runt där som bäbis. Man måste:
*Pensla av dammet från elefanten med penseln.
*Vända på pennan så att Kalle Anka kan glida upp och ner där inne några gånger,
*Gå runt huset.
*Gå längs med de olika rabattstenkanterna.
*Titta om det finns någon frukt på fruktträden.
*Försöka se en levande människa i huset bredvid [aldrig hänt].
*Få höra om hur man brukade leka med grannflickan.
*Sitta och hänga på verandakanten, samt överväga att våga hoppa ner från marken därifrån eftersom att man är den enda som aldrig gjord det [är ännu den enda som aldrig gjort det].
*Höra historier om personer man inte har någon som helst aning om vilka de är.
*Kolla vilken/vilka som är den/de nya bilden på J.
*Ett par gånger låtsas som att man ska hämta något i väskan som står i hallen för att komma ifrån lite.
*Besvärat sitta på de fula stolarna med orange-rött överdrag och prata innan maten/fikat.
*Upprepa ungefär varannan sak man säger eftersom att mormor hör jättedåligt.
*Försöka ta sig ner i källaren och titta på den roliga planchen.
*Besvärat dricka en trettiotre centiliters flaska med sockerdricka i glasen som är X antal år äldre än vad jag är fast man tycker det är äckligt.
*Krama mormor vilket är som att bli instänmg i en trång garderob fylld med illa parfymerade och sträva kläder samt skaka hand med morfar.
*Vinka till mormor och morfar då de står i dörren/köksfönstret beroende på årstid då man åker därifrån.

Samtalet med morfar tidigare idag [han som svarade]:
(Jag) - Hej det är Therese!
(Morfar) - Hej du. [Lite fundersamt.]
[Pinsam tystnad.]
(M) - Hur är allt med dig då?
(J) - Det är bara bra det, och själv?
(M) - Jo. Vill du prata med mormor.
(J) - Javisst.
Min morfar är lite ålderssjuk (lätt alzheimers etcetera), helt förvånad att han förstod att det var jag direkt! Han sa till och med att det var jag när han gav telefonen till mormor.