annuendag

Varför pågar man sig själv? Idag när jag var på jakt efter min gamla mobil i en av lådorna här hemma så snubblade jag [Nej, jag menar det inte bokstavligt.] över några gamla skolkataloger. Den sorten som det är bilder i. Det är verkligen sorgligt när det sker för det är ju helt omöjligt att låta bli att titta igenom dem.

Jag var så skamligt ful när jag var liten. Eller när jag var jätteliten så var jag väl lite söt då och då på vissa kort samt videosnuttar; men sedan gick det helt över. Var först i nian som det hela började ordna till sig. Kunde ha skett så smått redan i åttan om det inte hade varit för att jag envisades med att gå runt i stora tjocktröjor. Varför jag gjorde det vet jag egentligen inte - men att det hade ett visst sammanhang med mina bröst, det tror jag allt. Var inte så bekväm med storleken nämligen. Jag var nog inte redo att acceptera situationen då.
I alla fall så gick just det över någon gång mellan åttan och nian och det var då någonstans som helhetsintrycket började gå åt det utmärkta håll där jag befinner mig idag.

- Jag skulle dock såhär i efterhand vilja diskutera med mitt dåtida jag om mängden kajal vid den undre franslinjen.

Jag sa åt mig själv på skarpen att låta bli. Men jag misslyckades. Kunde inte hålla musklicken ifrån PS med blogglayouten i åtanke. Blev i och för sig bara en detalj - men ändå. Har dock två versioner av den detaljen, får se vilken eller om det överhuvudtaget blir någon av dem i slutändan. Den slutgiltiga åsikten brukar oftast sjunka in någon dag senare än vid själva skapelsetillfället.

Men tro inte att jag inte fått mitt straff för klickandet. Min musarmsarm mår väldigt dåligt och riktigt bränner som för att säga: Haha, där fick du!.