Ögonfransfärgning, hårklippning samt permanentlängtan.
Igår så tog jag äntligen tag i saken. Jag färgade ögonfransarna. Jag köpte färgen för något år sedan men fegade ur. Det enda jag kunde tänka på var bieffekter som blindhet, permanenta tvättbjörnsögon, ögonfransavfall och liknande. Men så igår av någon anledning så släppte det.
Klockan var någonstans kring elva och jag hade väl egentligen bestämt mig för att leta upp sängen för att läsa lite men istället så fann jag mig själv sittandes läsandes vad folk som hade färgat ögonfransarna hade haft för upplevelser. Det värsta symptomet visade sig vara lite svidande ögon. Eftersom att jag inte kände för att betala hundrafemtio kronor för något som jag hade färg till nere så reste jag mig resolut och begav mig ner för trappan.
Och ärligt talat - det var inte så farligt. Det sved inte och det var visserligen lite klurigt - speciellt på vänsterögats fransar - men förutom det. Helt genomförbart. Sedan var resultatet inte så kolsvart mascaraliknande som man i huvudet lät sin fantasi måla upp trots att man visste bättre; men det är helt klart en stor skillnad. Och för att låta som en klycha: Man ser piggare ut.
---
Idag var det alltså dags för klippning och eftersom att mitt vanliga ställe, Studio Blå, inte hade någon ledig tid så blev det till att prova på något nytt, nämligen Salong Louise. Det nya kostade fyrtio kronor mer, men jag gillade stället. Även om jag nog föredrar Studio Blå. Svårt val, de kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta då det var där jag permanentade mig.
Och på tal om det så fick jag beröm av frisörskan som klippte mig idag för att jag hade tålamodet att vänta med en ompermanenting tills dess att den gamla är helt urväxt. Något som är väldigt svårt. Men nu har jag förmodligen inte mer än en klippning kvar förrän permaneten är ett minne blott. Och då tänker jag göra en ny.
För på riktigt: det är fruktansvärt när permanenten börjar gå ur - håret är helt omöjligt; men det är verkligen så värt det. I alla fall i min värld. Saknar!
Dessutom så gav hon mig komplimanger för att mit hår var så starkt och fylligt. Något som jag fått av alla, tre, frisörer jag haft under mina år som medveten.
Klockan var någonstans kring elva och jag hade väl egentligen bestämt mig för att leta upp sängen för att läsa lite men istället så fann jag mig själv sittandes läsandes vad folk som hade färgat ögonfransarna hade haft för upplevelser. Det värsta symptomet visade sig vara lite svidande ögon. Eftersom att jag inte kände för att betala hundrafemtio kronor för något som jag hade färg till nere så reste jag mig resolut och begav mig ner för trappan.
Och ärligt talat - det var inte så farligt. Det sved inte och det var visserligen lite klurigt - speciellt på vänsterögats fransar - men förutom det. Helt genomförbart. Sedan var resultatet inte så kolsvart mascaraliknande som man i huvudet lät sin fantasi måla upp trots att man visste bättre; men det är helt klart en stor skillnad. Och för att låta som en klycha: Man ser piggare ut.
---
Idag var det alltså dags för klippning och eftersom att mitt vanliga ställe, Studio Blå, inte hade någon ledig tid så blev det till att prova på något nytt, nämligen Salong Louise. Det nya kostade fyrtio kronor mer, men jag gillade stället. Även om jag nog föredrar Studio Blå. Svårt val, de kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta då det var där jag permanentade mig.
Och på tal om det så fick jag beröm av frisörskan som klippte mig idag för att jag hade tålamodet att vänta med en ompermanenting tills dess att den gamla är helt urväxt. Något som är väldigt svårt. Men nu har jag förmodligen inte mer än en klippning kvar förrän permaneten är ett minne blott. Och då tänker jag göra en ny.
För på riktigt: det är fruktansvärt när permanenten börjar gå ur - håret är helt omöjligt; men det är verkligen så värt det. I alla fall i min värld. Saknar!
Dessutom så gav hon mig komplimanger för att mit hår var så starkt och fylligt. Något som jag fått av alla, tre, frisörer jag haft under mina år som medveten.
- De renaste tänderna och det starkaste håret - det är jag det!
I alla fall så blev det som så att det blev ganska så kort. Går precis till axlarna. Ganska så säker på att det här är det kortaste jag haft, men ångrar att jag inte valde att ta det kortare i nacken. Men det är bara att stå ut.
Det värsta är dock att jag och min lillebror i princip har samma frisyr nu. Enda skillnaden är att hans hår är rakt och platt medan mitt är mer... bulligt. Å andra sidan är han hos frisören nu så kanske att han kommer hem snaggad. Okej, det är det ingen som helst risk för - men förhoppningsvis har de lyckats få av någon centimeter i alla fall.
Det värsta är dock att jag och min lillebror i princip har samma frisyr nu. Enda skillnaden är att hans hår är rakt och platt medan mitt är mer... bulligt. Å andra sidan är han hos frisören nu så kanske att han kommer hem snaggad. Okej, det är det ingen som helst risk för - men förhoppningsvis har de lyckats få av någon centimeter i alla fall.
Kommentarer
Trackback