Guld!

Det har varit en väldigt lång dag idag. En väldigt dålig dag. En sådan dag då man vill att det ska finnas någon där som övertygar en om att det kommer att bli bra. Att det finns guldmynt vid regnbågens slut, att det efter regn alltid kommer solsken. Att det en dag kommer att hända.

Men vi vet ju alla att så är inte fallet. Världen är inte en plats med rosa, fluffiga moln och sommarängsdoftande brisar. Idag så önskar jag dock att det vore så, jag vill att det ska vara så.

---

Gnälligt, jag vet. Finns inget värre än patetiska detärsåsyndomstackarsmig-inlägg i bloggar. Avskyr verkligen folk som på allvar tror att människor bryr sig. Jag skrev det här för att jag inte kunde skriva det jag verkligen ville. Jag skrev det här för att jag inte kunde skriva på grund av att det är personligt. På grund av att det är något jag skäms över, något som jag verkligen inte vill ska finnas. Något jag vill sluta känna. Det kommer aldrig bli rätt för mig, så jag vill att det ska försvinna. Jag vill att jag ska vilja att det ska försvinna. Jag vill sluta bry mig. Jag vill tro på att jag vill sluta bry mig.

_______________________________________________________________________________

Till alla er som inte såg på SuperG:n idag. Stackars satar! Det var helt otroligt, underbart att äntligen få vara sådär nervös och ängslig och arg på sig själv för att man bryr sig så mycket om hur det går. Det var fantastiskt att se hur de inte klarade av att slå tiden, blandat med skuldkänslorna för att man hoppas att personen som åker ska ramla omkull eller missa en port. Det var Guld.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback