Bakslag.

Jag ville verkligen tro att jag hade lyckats, att jag från och med nu skulle klara mig. Men icke. Igår så fick jag snabbt visat för mig att så var inte fallet. Alls.

Kvällen började med statsvandring [aka chill på NH] för att sedan fortsätta med förfest hos olika faddrar. Det hela började okej, det kändes lugnt, jag var helt med. Men sedan, framåt halv nio någon gång så var plötsligt det enda jag såg personer som förde sina alkoholflaskor mot munnen och drack. Just det, paniken kom krypandes. Vad som hände därefter är en lång och förudmjukande historia. Enda ljuspunkten är väl att jag aldrig bröt ihop där bland allt folk utan att jag väntade tills dess att jag var påväg hem. En seger var dock att jag höll ut ända till tio då det hela skulle vidare till huvudattraktionen för kvällen. Att jag inte rusade iväg redan då paniken kom. Visst, jag var ingen social höjdpunkt efter att det börjat - men jag gav i alla fall inte efter; även om det var extremt nära.

Som det känns nu så skulle det förvåna mig mycket om jag dök upp på någon mer Nollegrej. Var alldeles för pinsamt igår för att kunna det. Dessutom så ville jag vara normal, men nu vet faddrarna att jag inte är det. Och jag vill inte bli daltad med, man känner sig som ett sådant besvär. Jag kan inte hjälpa att fulla personer ger mig panik, men jag kan se till så att ingen behöver bevittna de mörkaste sidorna av den paniken...

---

För att helt byta ämne: Jag hatar Posten. Över allt annat. Jag har heller inte mycket till övers för "mitt områdes personliga utlämningsställe".

Kommentarer
Postat av: pickford

stackars. synd att vi inte kände varandra bättre då. då hade jag kunnat dra skämt om kraschlandningar utanför flygplatsområdet, bowlinghumor, flickfrisyrer från 1600-talet, kulor som inte ramlat ner, dåliga komiker, bra komiker, sex, för små dekoltage och piggysar!

2008-04-26 @ 10:44:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback