Surkärring, minipåskkärringar och gubbar.
Mina ambitioner att ha talet färdigskrivet innan lovet krossades hårt när surkärringen [läs den patetiska vaktmästaren] kom och sa att vi var tvungna att gå redan vid tresnåret, för när hon jobbade på Gotlandshem då fick hon minsann sluta redan klockan tolv på skärtorsdagen. Problemet är bara det att hon inte jobbar där längre, och vi har rättigheter att vara kvar i skolan längre än till klockan tre. Blev väldigt irriterad!
Begav mig därför mot stan för att köpa kajal - eller eyeliner som det heter så fint nu för tiden. Föstra chocken kon när staden började nalkas framför mig, var nämligen väldigt mycket bilar i omlopp, jag menar turistsommargotlandsomlopp. Klev därefter naivt in på Öster, och blev nästan nertrampad av påskkärringar, gubbar och allt annat som hör skärtorsdagen till. Visade sig nämligen att det var dags för den årliga påskmarschen. Jag banade min väg genom havet av minikärringar och gubbar och tog mig helskinnad in på Åhléns som var den tilltänka butiken för inköpet. Gick sedan, för att inte riskera livet ännu en gång, ut bakvägen och begav mig av ner mot busstationen. Något som inte heller det var helt riskfritt, var nämligen massor av småvarelser med föräldrar som var påväg mot Öster och påskmarschen. Har nog aldrig sett så många människor i "bussparken" förut. Brukar mest vara skabbiga alkisar där.
Väl på bussen så kom den extremaste chocken för dagen. Passerade nämligen Öster och där var så mycket folk att jag aldrig har sett något liknande. Det var till och med mer än vad det brukar vara på studenten. Fanns nog inte en endaste kvadratmeter till övers.
Inom mig så tackade jag mig själv för att jag struntade i att gå ner till biblioteket som jag egentligen hade behövt göra eftersom att jag då förmodligen hade mött folkmassan på deras marsch - och tror inte att det hade varit lätt att ta sig mot strömmen där inte. Hade nog snarare blivit en vända kappan efter vinden grej.
Begav mig därför mot stan för att köpa kajal - eller eyeliner som det heter så fint nu för tiden. Föstra chocken kon när staden började nalkas framför mig, var nämligen väldigt mycket bilar i omlopp, jag menar turistsommargotlandsomlopp. Klev därefter naivt in på Öster, och blev nästan nertrampad av påskkärringar, gubbar och allt annat som hör skärtorsdagen till. Visade sig nämligen att det var dags för den årliga påskmarschen. Jag banade min väg genom havet av minikärringar och gubbar och tog mig helskinnad in på Åhléns som var den tilltänka butiken för inköpet. Gick sedan, för att inte riskera livet ännu en gång, ut bakvägen och begav mig av ner mot busstationen. Något som inte heller det var helt riskfritt, var nämligen massor av småvarelser med föräldrar som var påväg mot Öster och påskmarschen. Har nog aldrig sett så många människor i "bussparken" förut. Brukar mest vara skabbiga alkisar där.
Väl på bussen så kom den extremaste chocken för dagen. Passerade nämligen Öster och där var så mycket folk att jag aldrig har sett något liknande. Det var till och med mer än vad det brukar vara på studenten. Fanns nog inte en endaste kvadratmeter till övers.
Inom mig så tackade jag mig själv för att jag struntade i att gå ner till biblioteket som jag egentligen hade behövt göra eftersom att jag då förmodligen hade mött folkmassan på deras marsch - och tror inte att det hade varit lätt att ta sig mot strömmen där inte. Hade nog snarare blivit en vända kappan efter vinden grej.
Kommentarer
Trackback