annuendag

Så jag överlevde Stockholm. Jag stannade kvar, något som jag verkligen ångrade under kvällen, men inte dagen därpå. Var alltså och såg på hockeymatchen mellan Sverige och USA, eller ja... Jag satt där i alla fall. Jag märkte när det blev ett - noll till Sverige, nästa gång jag kollade på tavlan så stod det två - ett till USA. Jag hade helt enkelt annat att tänka på. All min energi gick verkligen åt till att tänka andas in lugnt, andas ut lugnt det och lite annat. Därefter bar det av tillbaka till vandrarhemmet, för att jag kände att jag hade överskridit gränsen för vad jag klarade av för längesedan. Väl där, med låset ordentligt låst på grund av de skumma typerna som också bodde där, så släpte allting och jag kunde inte sluta skaka på ungefär en halvtimme. Hur det var när de övriga kom tillbaka orkar jag knappt tänka på, men kortfattat så låg jag där och låtsades att jag inte fanns samtidigt som jag skakade så mycket att jag trodde att J i slafen ovanför skulle märka det och allmän panik levde inuti mig. Det var inte trevligt alls.
Var nog i alla fall tur att T och J valde att gå hem tidigare, tror att de kom omkring klockan halv elva, och eftersom att båda var lugna - vilket en av dem inte hade varit tidigare - så hann jag i alla fall varva ner lite mellan de båda möte med prat om bland annat TV-serier av någon anledning. Det, och lite annat.

I övrigt så var resan bra. Filmen på uppresan var rolig - Bortspolad - även om den nya snabbfärjan är pinsamt ful. Det var oväntat intressant på Dramatiska Institutet, blev väldigt imponerad. Därefter så började i princip alla att dricka, vissa mer än andra. Själv så sökte jag mig till de enda två nyktra personerna, T och J, och spenderade två timmar på Stockholms affärers killavdelningar. På väg till tunnelbanan ut mot Globen så mötte vi de där vissa som nyss nämndes och det blev en detour till vandrarhemmet för att lämna in T:s inhandlade byxor. På den turen så var vissa mer pratsugna än andra och hade tydligen så varit under eftermiddagen.

Morgonen startades inte långt efter att kvällen avslutats på grund av uppsluppna klassdeltagare, nämligen klockan kvart över sju då det bar in i duschen, på med kläder följt av en avskyvärd frukost i form av skabbig macka och äckligt vatten. Därpå följe en rask march mot centralen för att låsa in väskan följt av busstur ut till Tekiska muséet, där min grupp producerade ett TV-program som på kvällen sändes på Öppna Kanalen. Det gick bra, och inledningarna till nyheterna respektive sporten blev... intressanta.

Efter Kungshallen, trappan, lite fler killaffärer så bar det av till biosalongen som rymde sjuhundra personer men endast upptogs av vår klass och ungefär fem personer till. Filmen som avnjöts var 300. Jag gillade den, men är inte lika lyrisk över den som övriga. Skulle till exempel aldrig få för mig att se den fyra gånger. Efter lite chill på stan så bar det av till båtbussarna och vi hamnade i Nynäshamn precis som planerat.
Båtturen hem är jag fortfarande lite fundersam över eftersom jag inte förstår var tiden tog vägen. Eftersom att vi satt i aktern så blev det ju ingen film och det jag gjorde var att äta en drömyoghurt med smak av skogsbär. Dessutom så var jag på toaletten en gång och tog lite frisk luft två gånger. Dessa saker tillsammans tog inte ens en timme [väl?] så vad hände med resten av tiden? Somnade jag utan att märka det? För jag vet att jag sov tjugo minuter, nämligen mellan att de säger att det är en halvtimme kvar att åka och tio minuter kvar till förtöjningen. Resten av tiden satt jag väl bara och stirrade? Nej, förstår det verkligen inte.
Mycket mer hände, men knappst så att jag orkar eller vill att redovisa minut för minut.

Kom i säng klockan två, eller däromkring, vaknade till när lillebror begav sig till skolan men sedan sov jag faktiskt ändå tills klockan ringde vid tio. Skulle nämligen in och jobba med projektet.

Bland resans besvikelser fanns
överdrivet prat
vandrarhemmet
olusten att shoppa
bussåkningen i Sthlm
tanten på tekniska