Inte riktigt normal trots allt.
Nej, jag är nog inte helt normal. Jag är nämligen morgonmänniska, en snart nittonårig morgonmänniska. Som ni säkert ser när ni läser det så klingar det inte helt rätt. Egentlgien så ska jag vara uppe till klockan tre på nätterna och sova till klockan två på dagen. Men jag kan inte. Det är helt omöjligt. Jag lyckades sova till tio en gång, tolv-halv ett en gång när jag var sjuk. Det spelar ingen roll hur dags jag går och lägger mig vaknar i alla fall senast klockan sju, och om jag öppnar ögonen är det kört - då är jag pigg.
Man skulle kunna tro att det är något bra, men faktum är att det är ganska så tråkigt. Det är ju ganska så ensamt i oich med att alla andra sover. När man sedan sover hos någon är det jättetråkigt eftersom att man då får spendera flera timmar med att ligga tyst för att inte väcka den man sover hos. Samtidigt så är jag faktiskt ganska så glad över att jag inte ligger och sover ändå till klockan ett. Man missar ju halva dagen. När jag ligger kvar i sängen till klockan tio får jag panikkänslor över att jag inte tar tillvara på tiden som jag inte behöver vara i skolan.
Just det, skolan. När det gäller skolmornar är det såklart inte såhär idealiskt. Då vill jag ligga kvar, länge. Åter igen ett bevis på människans ovilja att acceptera saker som de är utan alltid vilja ha något annorlunda.
---
Den här sista lovveckan någonsin hade jag två mål; nämligen att göra ingenting och att plugga så att jag slapp stressa med det de kommande helgerna. Men som ni själva förstår så kan man ju inte göra ingenting samtidigt som man pluggar, så jag har inte pluggat. Jag har i och för sig inte gjort ingenting heller, men jag har i alla fall gjort ting jag har velat göra - och jag har framför allt gjort dem när jag velat.
Ska i alla fall försöka vara duktig och åtminstone skriva mitt tal idag så jag har det klart. Och det om betygsändringen. Tror jag...
Man skulle kunna tro att det är något bra, men faktum är att det är ganska så tråkigt. Det är ju ganska så ensamt i oich med att alla andra sover. När man sedan sover hos någon är det jättetråkigt eftersom att man då får spendera flera timmar med att ligga tyst för att inte väcka den man sover hos. Samtidigt så är jag faktiskt ganska så glad över att jag inte ligger och sover ändå till klockan ett. Man missar ju halva dagen. När jag ligger kvar i sängen till klockan tio får jag panikkänslor över att jag inte tar tillvara på tiden som jag inte behöver vara i skolan.
Just det, skolan. När det gäller skolmornar är det såklart inte såhär idealiskt. Då vill jag ligga kvar, länge. Åter igen ett bevis på människans ovilja att acceptera saker som de är utan alltid vilja ha något annorlunda.
---
Den här sista lovveckan någonsin hade jag två mål; nämligen att göra ingenting och att plugga så att jag slapp stressa med det de kommande helgerna. Men som ni själva förstår så kan man ju inte göra ingenting samtidigt som man pluggar, så jag har inte pluggat. Jag har i och för sig inte gjort ingenting heller, men jag har i alla fall gjort ting jag har velat göra - och jag har framför allt gjort dem när jag velat.
Ska i alla fall försöka vara duktig och åtminstone skriva mitt tal idag så jag har det klart. Och det om betygsändringen. Tror jag...
Kommentarer
Trackback