Mirakel.

  Så känns det faktiskt måste jag erkänna. Jag mår mycket bättre. Det betyder att jag kan vara uppe mycket längre åt gången och jag mår inte lika dåligt efter att ha varit uppe. Nu är jag exempelvis nyutkommen ur duschen men mina första tankar är inte "jag ska aldrig duscha igen" vilket var känslan efter de andra gångerna jag duschat under sjukdomsveckan. Jag menar visst, jag mår dåligt - men inte alls i närheten av hur det var förut. Och som ett tillägg: Jag menade inte allvar med om att aldrig duscha igen, men så dåligt mådde jag efter att ha varit uppe så länge.

---

  När jag ändå håller på att skriva om min dusch så kan jag ju ta och berätta lite om den. Det är en väldigt mörk och iskall dusch. Den ligger nämligen ute vid bastun och det är en öppen ventil rätt ut, vilket inte är så mysigt klockan sex på vintermornarna. Man måste tända lysrörslampan i rummet utanför så att man ska kunna se skillnad på flaskorna, och iventilen jag nyss nämnde - där gillar mössen/råttorna att hålla till och gnaga. Vad finns det mer och säga då? Jo, den ligger alltså precis bredvid grovutgången, vars dörr har ett helt vanligt fönster. Så om man har tur ( eller otur beroende på vad man tänder på ) så kan man de mornar när jag är trött och oförsiktig få se lite mer av mig än vad jag kanske drömmer om. Det har dock som tur är aldrig hänt, var dock nära en gång med en granne - en tjugoettårig killgranne - men man är ju snabb, haha.
  Trots allt detta så älskar jag min dusch. Den är nämligen bara jag som använder den. Ja, förutom att det då och då kommer spindlar på besök. De blir dock inte så långlivade, de har lite för många ben för min smak - jag drar gränsen vid tre...

---

  Nu känner jag att jag har svamlat klart för den här gången, speciellt som jag har skrivit om min dusch i evigheter nu. Så ska inte utsätta er läsare för mer lidande, haha




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback