Jävla Pissdag.

 
Ja, precis. Så har det varit idag, fast ännu värre. Idag så skulle jag ju som bekant till skolan även om jag var tvungen att kräla dit. Och det var i princip så som det blev. Mådde riktigt dåligt i morse, seg och så - men jag bet ihop, klädde på mig och masade mig iväg. Jag hade helt enkelt inget val, jag hade redan missat två möten och jag hade grymt dåligt samvete för det gentemot gruppen.
  Man hoppas ju efter att ha varit borta så länge att man ska göra en storstilad återkomt och se helt grym ut... Så blev det inte. Jag gick nämlighen iväg osminkad - vilket inte är så allvarligt det händer titt som tätt - men jag gick iväg i glasögon. Avskyr att ha på mig det, men klarade inte av att ta på mig linserna, dessutom så visste jag att jag inte skulle orka att ta av mig dem när jag kom hem. Och det var fullständigt rätt, jag kan inte med ord beskriva hur underbart det var att komma hem utan att behöva hålla på med linser och smink.
  När jag väl kom till skolan, fyrtio minuter innan projektmötet skulle börja, var jag helt slut efter att ha åkt buss och gå till skolan - jag har faktiskt varit sjuk och är tyvärr så än - så jag bad om nyckeln till filmsalen och gick och la mig på en soffa där inne. Strax därpå så fick jag reda på att mötet hade blivit flyttat till klockan elva istället. Tack så jävla mycket för infon!

---

  Fick till slut endel gjort, men hjälp så trött och slö jag var. Sedan så var jag och M förbi Röda Korset och därefter var jag tvungen att köpa örhängen. Min ursprungsplan för idag var att åka hem så fort som möjligt, men med tanke på morgondagen så kände jag att jag behövde öva mig på att vara uppe så gick till Ringduvan.

  Så fort jag hade satt mig ner på bussen så var det som om någon hade tagit all livskraft ur mig. Var helt död. Var så illa att jag ringde hem och bad någon komma att möta mig för att jag inte var säker på att jag skulle klara av att gå hela vägen hem själv. Till min enorma förvåning så väntade P på mig när jag kom av bussen. Inte bara det, han väntade i bilen. Så olikt honom men så grymt underbart. Jag tror faktiskt inte att jag hade klarat att gå hela vägen hem.

---

  Nu sitter jag här och slickar mina sår - och nej, jag menar det inte bokstavligt. Jag förstår verkligen inte hur jag sla ta mig igenom morgondagen. vi har inspelning hela dagen och sedan på kvällen är det möte till klockan halv nio! Dessutom så måste jag hem emellan eftersom att vi ska vara i ett stall, och de flesta vet väl hur mycket häst man luktar efter att ha tillbringat tid i ett sådant? Nej usch. Jag mår redan psykiskt dåligt för det. Tror dock att det kan bli riktigt intressant.
Nej nu är det nog bäst att jag vilar.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback