Tråkig.
Det är vad jag har blivit. Den senaste tiden har jag varit avskyvärt odrägligt tråkig. Och jag har inte slutat än nej! Absolut inte, tänker dra ut på det så länge som överhuvudtaget är möjligt. Ärligt talat så beror det nog på julen. Vi har nog inte kommit bra överrens sedan jag var liten och var jättestolt över att jag hade listat ut att det var B som var tomten hos farmor och att det var T eller L som var det hemma hos mormor och morfar - beroende på vem som inte var i rummet. Det var nog omkring där som det hela gick utför. Jag menar, ifall tomten inte tar sig tid nog att komma och besöka mig - varför ska jag då anstränga mig med julstämning och hela den biten? Jag gillar ju ens inte julmat - ett år åt jag faktiskt spagetti - och låt oss vara ärliga: julklapparna är aldrigt det som man mest av allt vill ha. Är snarare de där grejerna som man skrev dit bara för att fylla ut pappret med.
---
I dag så var jag duktig och gjorde hemskrivningen på förmiddagen istället för att skjuta fram det under hela dagen, så att man till sist blev sittande med blytunga ögonlock och konstanta gäspningar. Fråga ett och två gick väl ganska så bra, men tre och fyra var bara totalt planlöst svammel utan någon som helst aning om det ens var rätt sorts svammel.
- Snälla! Låt mig i alla fall få VG på kursen!
Tyvärr så tjurar Tjelvar så att jag har inte kunnat skicka in det får prova igen snart.
---
I morgon så är det sovmorgon. Det blir förmodlilgen den enda dagen i lugn och ro, för med lite otur så ska vi säkert ha projektmöte på tisdagen och det orkar jag verkligen inte med. Onsdagen kommer ju definitivt bli dagen från helvete - repetitioner mellan åtta på morgonen och omkring tio på kvällen; Blä! Torsdagen kommer ju inte på något sätt bli bättre, med undantaget att då blir det i alla fall lov! Ska bli så skönt att slippa alla ett tag. Hör det! Jag vill inte ha något som helst livstecken från er på lovet! Självfallet så är det personligt!, haha. Skämt å sido så brukar jag faktiskt göra allting för att slippa skolfolket på loven, det har till och med hänt att jag gått omvägar på stan då jag sett någon jag känner under ett lov bara för att slippa. Jag behöver nämligen inte bara få lov från skoarbetet utan även från människorna. Faktiskt mer från människorna än från skolarbetet. Sådan har jag nog varit ända sedan jag kom till den här ön.
Då förändrades verkligen allt. Är ursprungligen från Linköping förstår ni. Och mitt liv där och hur de levde sina liv här var extremt olika. Som natt och dag, yin och yang, uppe och nere, ankor och påfåglar, bokhyllor och hörnskåp, skolbussar och minibussar; snälla någon få mig att sluta! Nej men det var verkligen en stor omställning och jag har nog aldrig passat in här. Är inte min stil att bete mig falskt och låtsas vara någon annan bara för att fjäska för folk. Detta tolkas såklart dagligen för kylighet, vilket absolut inte är helt fel. Däremot så är jag grymt trevlig och rolig bara man lär känna mig, men jag tar aldrig det första steget eller hur man ska säga. Därför så blir det lätt så att såfort jag pratar med någon mer än någon annan bara för att han/hon pratar med mig först så tror folk direkt - då det handlar om en hane - att jag går i giftastankar. Ofta så gör personerna jag pratar med också det, haha.
Men missförstå mig inte, såhär är det inte alltid. Många pratar jag inte med bara för att jag avskyr dem!
Plus att jag har aldrig och kommer aldrig heller utföra knasigheter. Absolut inte min personlighet. Jag har aldrig förstått mig på fenomen som "high five" och att slå varann med vägpinnar. Jag kan skratta åt saker som sådant när de utförs av andra - självklart. Men jag själv kan inte tänka mig in i och utföra något i den stilen. Något som absolut inte människorna omkring mig tappar hakorna över att läsa. Däremot så skulle de nog undra vilken drog jag gick på om jag någon dag drog av någons mössa och kastade iväg den upp i lampan eller upp på en hög hyllla eller något liknande.
Oavsett vad jag skrivit och framförallt hur det har låtit, så står jag faktiskt ut med flertalet av skolmänniskorna. Vissa står jag ut med lättare än andra. Oavsett hur lätt jag har att stå ut med någon så behöver jag dock mitt lov för mig och folk utanför skolvärlden! Vissa undantag sker - absolut men de är få och sällsynta; och framför allt inte alltid uppskattade!
---
Snökanonerna är igång i fjällen! Jag skulle bli så glad om kylan kunde hålla i sig! Snälla!
---
I dag så var jag duktig och gjorde hemskrivningen på förmiddagen istället för att skjuta fram det under hela dagen, så att man till sist blev sittande med blytunga ögonlock och konstanta gäspningar. Fråga ett och två gick väl ganska så bra, men tre och fyra var bara totalt planlöst svammel utan någon som helst aning om det ens var rätt sorts svammel.
- Snälla! Låt mig i alla fall få VG på kursen!
Tyvärr så tjurar Tjelvar så att jag har inte kunnat skicka in det får prova igen snart.
---
I morgon så är det sovmorgon. Det blir förmodlilgen den enda dagen i lugn och ro, för med lite otur så ska vi säkert ha projektmöte på tisdagen och det orkar jag verkligen inte med. Onsdagen kommer ju definitivt bli dagen från helvete - repetitioner mellan åtta på morgonen och omkring tio på kvällen; Blä! Torsdagen kommer ju inte på något sätt bli bättre, med undantaget att då blir det i alla fall lov! Ska bli så skönt att slippa alla ett tag. Hör det! Jag vill inte ha något som helst livstecken från er på lovet! Självfallet så är det personligt!, haha. Skämt å sido så brukar jag faktiskt göra allting för att slippa skolfolket på loven, det har till och med hänt att jag gått omvägar på stan då jag sett någon jag känner under ett lov bara för att slippa. Jag behöver nämligen inte bara få lov från skoarbetet utan även från människorna. Faktiskt mer från människorna än från skolarbetet. Sådan har jag nog varit ända sedan jag kom till den här ön.
Då förändrades verkligen allt. Är ursprungligen från Linköping förstår ni. Och mitt liv där och hur de levde sina liv här var extremt olika. Som natt och dag, yin och yang, uppe och nere, ankor och påfåglar, bokhyllor och hörnskåp, skolbussar och minibussar; snälla någon få mig att sluta! Nej men det var verkligen en stor omställning och jag har nog aldrig passat in här. Är inte min stil att bete mig falskt och låtsas vara någon annan bara för att fjäska för folk. Detta tolkas såklart dagligen för kylighet, vilket absolut inte är helt fel. Däremot så är jag grymt trevlig och rolig bara man lär känna mig, men jag tar aldrig det första steget eller hur man ska säga. Därför så blir det lätt så att såfort jag pratar med någon mer än någon annan bara för att han/hon pratar med mig först så tror folk direkt - då det handlar om en hane - att jag går i giftastankar. Ofta så gör personerna jag pratar med också det, haha.
Men missförstå mig inte, såhär är det inte alltid. Många pratar jag inte med bara för att jag avskyr dem!
Plus att jag har aldrig och kommer aldrig heller utföra knasigheter. Absolut inte min personlighet. Jag har aldrig förstått mig på fenomen som "high five" och att slå varann med vägpinnar. Jag kan skratta åt saker som sådant när de utförs av andra - självklart. Men jag själv kan inte tänka mig in i och utföra något i den stilen. Något som absolut inte människorna omkring mig tappar hakorna över att läsa. Däremot så skulle de nog undra vilken drog jag gick på om jag någon dag drog av någons mössa och kastade iväg den upp i lampan eller upp på en hög hyllla eller något liknande.
Oavsett vad jag skrivit och framförallt hur det har låtit, så står jag faktiskt ut med flertalet av skolmänniskorna. Vissa står jag ut med lättare än andra. Oavsett hur lätt jag har att stå ut med någon så behöver jag dock mitt lov för mig och folk utanför skolvärlden! Vissa undantag sker - absolut men de är få och sällsynta; och framför allt inte alltid uppskattade!
---
Snökanonerna är igång i fjällen! Jag skulle bli så glad om kylan kunde hålla i sig! Snälla!
[ Ifall ni har läst igenom det här och förstått minst nittiofem procent av innehållet så är jag väldigt imponerad! Jag är nämligen en erkänd svamlare utan mål. ]
Kommentarer
Trackback