Jag är så arg!

  Jag är arg på att jag mötte T, J och P på stan. Inte för att jag har något emot dem, tvärtom, men för att jag var tvungen att möta dem just idag när jag var i stan med M och P.
P spelar ju ingen roll, men M. Så jävla pinsamt. Jag har nämligen ingen M, eller alltså rent biologiskt javisst. Men utöver att det står på något papper någostans så har jag ingen M. Visst den som står på pappret bor ju här och så vidare. Men jag räknar det absolut inte som en M.
En jag känner trodde till och med att hon var död - detta efter att vi kännt varandra i ett och ett halvt år. Det var först när han försiktit frågade om det som han visste att det fanns en levande sådan.
Avskyr människan som ska vara min M och i vanliga fall så vägrar jag framträda i offentliga sammanhang med henne. Idag hade jag dock inte något val, var ju tvungen att köpa skidgrejer. Tyvärr så hittade jag inget! Panik!
Så bara för att klargöra; jag hade inget emot att träffa T, J och P, det var bara tillfället jag inte gillade. Hoppas att julklappsjakten gick bra! Ni såg så gammaldags ut. Alltså ni vet som Bullerbynspojkarna! tre killar på stadsäventyr. Förväntade mig nästan att någon av er skulle utlysa en gåbaklängestävling eller lura i varann att man kunde sälja sten! Full i bus, haha.

---

  Någon som jag är grymt arg på är gubben alternativt gumman på vägverket som godkände att man skulle utöka sjuttiokilometeritimmen-sträckan. Det finns redan en jättelång, nu är den som förut var kort också lång! Blir så förbannad. Var pina redan innan på den där jävla vägen, nu är det ju hundra gånger värre!

---

  Nej, idag skulle jag aldrig ha gått upp. Enda ljuspunkten - borsett från Bullerbypojkarna såklart! - var när jag träffade A.s mamma. Hon är så trevlig, liksom solig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback