annuendag

Det är kalas här jag bor ikväll. En av de, alkoholstinna, kalasdeltagarna föreslog för några av de andra, lika alkoholstinna, deltagarna att de skulle springa och plinga på alla dörrklockor. Nu har jag visserligen tappat räkningen, men jag är ganska säker på att de hitintills har genomfört den här leken fyra gånger; så rolig är den visst.

Själva planerandet av plingapåalladörrar-leken tog, på grund av nyss nämnda alkohollstinnhet, sin lilla tid så jag hann i lugn och ro skruva ur min ringklocka. Något jag är säker på att de flesta andra också gjorde med i och med att man tydligt kunde höra de här människorna planera sitt lilla upptåg; bland annat eftersom att dörren ut inte är sådär jätteljudisolerad men även, och kanske främst, på grund av att deras röster ligger på alkoholvolym.

Nu när jag sitter här med övningspapprena kommer jag ihåg varför jag inte klarade tentan förra gången. Jag avskydde det, förstod inte alls och gick med konstanta dagdrömmar om att hoppa ut genom fönstret. Något som av naturliga skäl ledde till att jag låg apatisk i sängen och tittade på ändlösa mängder med B-TV-serier.

Den här gången får jag dock inte ge upp. Den här gången ska jag hålla huvudet över vattenytan och klara mig utan att konstant fundera på varför jag lade av med mitt lilla aber.

Allt det här ska leda till att jag klarar omtentan. Så det så!

Pappa: Vad har du gjort idag då? Varit och cyklat?
Jag: Nej, ställde in det. Jag har ju omtenta nästa helg och massor i veckan så måste få så mycket gjort som möjligt nu.
Pappa: Bara studier i helgen alltså.
Jag: Japp.
Pappa: Men du måste ju se till att komma ut något.
Jag: Ja, jag var ju ute med soporna i förmiddags.
Pappa: Ja, för det är ju en kul grej. Lite tid måste du ju ha att göra något kul också?

Ifall jag hade blivit upptäckt av Katrin hade det här inlägget kunnat komma att bli föremål för utredning av SKV.

Ja, nu är det helg. De där två speciella dagarna med ledighet och mys. Vad ska ni göra? Ta en tur på stan och strosa i butiker? Kanske en långpromenad? Gå på bio. Ha myskväll i soffan? Spendera tid med era nära och kära? Ja, det finns så mycket härligt man kan ta sig tid till på helgen.

Jasså? Ni undrar vad jag ska göra. Ja, jag ska ju då plugga till en omtenta. Plugga till övningen på måndag och tisdag. Läsa till hemtentan som går av stapeln i veckan. Grovstäda lägenheten. Förhoppningsvis hinna med en tvätt eller två. Nämnde jag plugga till omtentan? Ja, det gjorde jag visst.

Ja, så är det mina läsare. Är man dum i huvudet så får man skriva omtenta. Och detta måste man hinna med utöver allt annat som krävs för att bibehålla det lilla inflödet man har att betala hyra och mat med. Något som betyder att inte bara den här helgen är åt skogen, utan även kommande vecka samt den helgen. Korkhet lönar sig med andra ord inte i universitetsvärlden.

I natt drömde jag att annuendag blev "upptäckt" av Katrin Zytomierska och att jag blev Kenza-stor, fast ännu större.

Det jag ville komma till var i alla fall att jag fick ställa krav för att jag skulle gå med på att Katrin gjorde mig till den nya it-tjejen i Sverige; och ett jag ställde var att Idol-Erik skulle åka hem till Pickford och överraska henne.

Fatta vad bra jag är som i mina drömmar ser till att uppfylla andras önskemål.

Idag har jag blivit tafsad på av både Pickford och Lo. Min arm bestämde sig nämligen för att få psykbryt i morse/förmiddags.

Vi satt på morgonföreläsning och jag märkte, till min förvåning, att min arm matchade mig hallonrosa tröja ganska så exakt och sa på skämt till Pickford något om att jag klätt mig för total matchning. Stort misstag. Bara minuter senare märker jag hur det börjar bränna i armen, tittar dit och den är illröd, svullen och när jag känner på den kokhet. Jag hade en kokt kräfta arm och en vanlig.

Visade för Pickford och Lo och det var då tafsandet kom in i bilden. Armen blev värre och gjorde ondare men efter en, lång, timma eller så la sig färgen och värmen och efter en liten stund till slutade det att göra ont.

Väldigt underligt var det, men ledde åtminstone till att fysisk-kontakt-räknaren åter igen står på noll dagar.

Det är roligt det där med värme och kyla. Idag efter föreläsningen var jag seg så jag begav mig ut för att hoppas att den iskalla luften skulle väcka mig till liv. Och ja. Jag blev väl mindre trött men däremot blev jag lite... melankolisk av det hela.

I alla fall. När jag, många grubblerier senare, väl kom hem så frös jag. Och det blev bara värre och värre. Jag hade bytt om till en hemmaklänning när jag kom hem, så jag tog på mig en skjorta över. Det hjälpte inte. La till ett par tjocka mjukisbyxor. Hjäpte icke. Tog min tjockaste, varmaste tröja, och den är tjock och varm ska ni veta. Men icke. Inte då heller.

Det hela slutade med att jag kröp ner under täcket tillsammans med alla kläderna och efter en timmes huttrande så började kylan lämna mig. Gick upp och började sakta och försiktigt skala av mig kläderna. Först byxorna. Efter ett tag tröjan. Innan jag kom till skjortan var det för sent.

Så nu sitter jag här med illröda kinder som svider av värme.

Idag var det flertalet tunga hot som krävdes för att få upp mig ur sängen. Nu hjälpte visserligen inte hoten så jag var istället tvungen att köpslå med mig själv.

Jag körde den klassiska "men du får gå och lägga dig när du kommer hem". Det är skönt att man är lättlurad på morgonen, för det vet man ju att när man väl kommit upp och igång och spenderat två timmar på en föreläsning så är man pigg och vill inte sova. För att inte tala om att man inte har tid att sova bort halva dagen.

Uppe är jag i alla fall. Nu är det bara några smådetaljer kvar som kläder, frukost och väskpackning.

Jag är så fruktansvärt trött nu för tiden. Jag hinner aldrig varva ner innan det är dags för att krypa ner i sängen längre. Något som resulterar i att jag ligger och vrider och vänder mig natten lång och närapå bara slumrar. Jag vaknar alltid ur den här oroliga sömnen flera, flera gånger.

Sedan vaknar jag till på morgonen och känner mig som fjorton svåra år, allra minst.

Idag hamnade jag vid två tillfällen sittandes nära personer av det manliga könet. Nästan så att man snuddade vid varandra. Det är fick mig att tänka på när det senast var jag hade kroppskontakt med någon. Och nu tänker jag inte i snuskiga banor här, utan överhuvudtaget.

Efter lite funderande så insåg jag att det var den 3 oktober, då genom en kram från en tjej. Det är ganska sorgligt. Och säkerligen ohälsosamt.

Idag är jag jättesnygg, i teorin. I praktiken så är det dock något som inte fungerar ända in i kaklet.

Jag frågade i förrgår vad min lillebror önskade sig i julklapp. Föga förvånande blev svaret två cd-skivor och en dvd. Okej, tänkte jag och bad han skicka namnen till mig.

Igår vid tiosnåret när jag var på väg i säng ringer nyss nämnda Lillebror.
Lillebror: Hej.
Jag: Hejhej.
Lillebror:: Ja... Jag har tittat på skivor och det nu.
Jag: Jasså, vad bra.
Lillebror: Ja... Det är fem skivor och en dvd jag vill ha.
Jag: ...Oj, jaha. Ehm, men skicka namnen till mig så ska vi se vad som händer. Du skulle kanske kunna rangordna dem?
Lillebror: Men du kan väl köpa någon så får pappa köpa resten? Jag önskar mig ju inget annat?
Jag: Ja... Men jo, skicka till mig så ordnar jag det där ska du se.
Lillebror: Vill du ha länkarna eller namnen?

Så nu på morgonen när jag klickar in mig på mailet från Lillebror finns där åtta länkar. Ja, över natten hann listan växa med ytterligare två skivor/dvder, och att den kommer fortsätta växa är jag helt säker på.

Han är världens bästaste så jag vill så klart ge honom allt jag kan, men jag är trots allt student. Och hur jag ska få pappa att köpa massor av skivor är än lite oklart, han tycker sådant är lite onödigt.

I slutet av mailet: "Fyra av dem är med i "två för blablabla" kampanj."

Vad hände med igår? Jag var hemma efter föreläsningen någon gång strax efter tio, jag la in min första tvätt i tvättmaskinen och sedan så var klockan helt plötsligt styrelsemötedags. Jag gjorde så mycket och ändå ingenting.

Hann jag städa? Nope!
Hann jag dammsuga? Nope!
Plugga då? Icke!
Välta en stor kruka med min klängväxt i? Ja, det hann jag som tur var med.

Nu ska jag gå och lägga mig.
Lyckligt olycklig kär ska jag vara hela natten lång.

Pratar på MSN med en jag känner som jobbar på Cinderella samtidigt som jag ser på Färjan:
Jag: Herregud vad dåliga de som sjunger karaoke är.
Han: Jo tack, jag vet.
Jag: Haha, du har hört det någon gång live?
Han: Några gånger ja, senast igår till exempel.
Jag: Grattis.
Han: Tack.

Ni vet han jag skrivit om några gånger? Han jag springer på lite då och då på Campus och vi ler och säger hej till varandra som jag har en avståndsförälskelse i? Jag såg han idag. Jättenära och jättelänge. Och jag blev så kär, alldeles fjärilsfull i magen.

Eftersom att jag meddelar Pickford om varje ointressant detalj av mitt liv så smsade jag nyheten till henne. Två minuter senare ringer människan upp och berättar att Lo berättat för henne att han ska skriva tenta på samma ställe som vi.*

Så jag fick se han igen. Och jag blev så där barnsligt glad och nervös som man kan bli ibland. Var så klart tvungen att stänga av det under tentan, men ikväll när jag ska gå och sova; då ska jag ta fram den där känslan igen och somna lycklig.

Det värsta med den där extratimmen man hade i morse är att man blir fråntagen den nu på kvällen istället.

Det luktar rostat i min lägenhet. Det gör mig lite nervös. Med tanke på att det inte har rostats mackor här sedan i våras. Och inte i slutet av i våras, utan början.

Kommer ni, som hänger här regelbundet, ihåg hur jag häromsistens var arg för att jag fått en låt på hjärnan men inte kunde komma på vad det var för någon låt, och inte kunde hitta den hur jag än bar mig åt? Sedan att jag kanske var lite off på texten och sådär, ja. Det är väl inte hela världen. Melodin satt i alla fall perfekt - fast det kan ju inte gärna ni veta.

Så, låt mig presentera: Låten!

Kan det för övrigt bli mer Dawson's Creek än så här? Det enda som slår den här låten i Dawsonhet är väl egentligen seriens introlåt samt "Kiss me"-låten.

Jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker i alla fall att det känns aningen läskigt med workshops i ämnet "Allt om sex".

Lasagne + champisar* = matlådor.

Jag missade säsongsstarten för det alpina. Hur gick det till?
Det har nog aldrig hänt tidigare.

Jag är sugen på... något. Jag vet inte vad. Och det driver mig till vansinne. Inte för att jag brukar äta saker mitt i natten, men att vara sugen på en ospecifierad sak är väldigt, väldigt irriterande.

Speciellt som jag samtidigt som jag är sugen på något jag inte vet vad det är, är fruktansvärt törstig - men galet ointresserad av att dricka vatten. Vatten som är det enda törstsläckande, för att inte tala om det enda drickbara i min lägenhet. Eller ja, rent fysiskt kan man väl dricka matolja, soya och hallonvinäger också om man är på det humöret; men det skulle ju knappast hjälpa till att släcka min törst...

Ni vet när markören står och blinkar i ett nyöppnat "Skapa, Inlägg"-fönster och det finns saker som man vill skriva men inte kan. Eller det kanske ni inte vet, men så är det i alla fall för mig nu.

Jag har anlag för tvångssyndrom. När jag var yngre så hade jag flera roligheter för mig. En personlig favorit var att jag var tvungen att be till gud innan jag somnade. Till saken hör att jag aldrig ens har trott att det finns en gud.

Jag minns inte hur just den anekdoten började. Jag vet bara att i början var jag tvungen att "be en bön", sedan eskalerade det så jag var tvungen att be två, sedan tre och så vidare innan jag somnade. Till slut blev det så många gånger jag var tvungen att "be" att min tvångstanke blev att jag var tvungen att tänka på att jag skulle tänka på att jag var tvungen att be många, många gånger. Jättekonstigt var det.

Sedan har jag haft lite klassiska som lampsläckning, dörrlåsning och vad det nu finns. Jag har dock lyckats komma ur det där ganska bra, men jag måste hela tiden akta mig noga för att inte falla tillbaka i gamla gropar. Speciellt med låset. Jag får verkligen inte tillåta mig själv att kontrollera att jag låst dörren på kvällen.

Det enda som egentligen är aktivt nu är att när jag är hemma på ön och ska släcka lampan innan sängdags så måste jag blunda först och sedan släcka. Om jag gör tvärtom eller känner att det var för nära inpå varann måste jag göra om. Det och att jag oftast, men inte alltid, är lite överdrivet ordningssam med hur mina saker ska vara placerade när jag till exempel pluggar, diskar eller äter mat. Inte att de ska vara på ett specifikt sätt, mer att det inte får vara saker "i vägen" eller "på fel plats". Det är lite svårt att förklara.

I alla fall. Det här är en sådan sak jag lever med dagligen. Det är kanske inte något som jag aktivt förhåller mig till dag ut och dag in, men i bakhuvudet finns alltid varningsklockan som sätter igång om jag är på väg att göra något som kan leda till att jag fastnar ordentligt. Detat är inte något som i någon större utsträckning sänker min livskvalitet, mer än att jag måste tänka mig för lite extra ibland.

Jag vet inte riktigt vart jag ville komma med det här. Mer än att jag tycker det är frustrerande med människor som glider med strömmen och aldrig står upp för sig själva. Jag kämpar med mig själv dagligen - och det tycker jag att alla ska göra. För vi har alla våra akilleshälar. Stora som små.

Idag vaknade jag utvilad. Det är helt fantastisk. Kan inte minnas när det senast hände. Jag uppföljde den här trevliga uppvakningen med finfrukost. Jag hade till och med färskpressad apelsinjuice.

Snälla ni. När jag förut nämnde pojken i inlägget här under som en gammal synd syftade jag inte på att det var något dålig jag önskade jag kunde slippa undan eller få ogjort.

Jag syftade lite löst på att bibeln inte ser med blida ögon på flickor som låter bonden dricka mjölken innan kossan är tjudrad - ja, eller hur nu uttrycket ska vara i sin korrekta form.

Jag kunde ju inte gärna skriva rätt ut att jag ville ligga med en pojke jag tidigare roat mig kungligt med, eller hur? Jag menar: Hur hade det sett ut?

Finland: Hur kan man äta champinjoner och brysselkål frivilligt???????????

annuendag: Mums!

Finland: Jag blir spyfärdig bara jag ser skiten (eller läser om det). Tack!

annuendag: Varsågod!

Temperaturen i köksdelen, siffran till vänster för er som blev tappade ofta som barn.*


Temperaturen vid mitt luftintag i lägenheten, en halvmeter från där jag sover.
Och ja, det är fortfarande den vänstra siffran vi ska titta på.

De här bilderna tog jag dessutom häromveckan, när det ännu inte blivit jätte, jättekallt ute. Så ni kan ju gissa hur det är nu och framöver.

Det finns inga ord som kan beskriva hur fantastiskt, underbart god min middag idag var. När jag kom hem från en heldag i skolan kände jag att jag behövde rensa tankarna, och något som är väldigt effektivt hjälpmedel till detta är, för mig, matlagning.

Och så bra det blev. Potatis, champinjon och brysselkål i ugn tillsammans med biffar gjorda på köttfärs, riven morot och keso. Till detta serverades en grönsallad, egengjord tsatzikisås samt iskall hallon- och blåbärssaft*.

Idag gör gamla synder sig påminda. Eller en speciell gammal synd. En specifik pojke för att vara lite mer exakt.

En pojke med den perfekta lukten, längden, leendet, humorn... Jag skulle kunna hålla på hur länge som helst men jag känner att det är bäst att sluta där. Om inte annat för att undvika att både ni och jag blir generade.

Nej, om man skulle avsluta inlägget och återgå till DCF-modellen då...

Vissa dagar är värre än andra. I morse så tvingade jag mig verkligen ur sängen för att åka till HumSam när det öppnade. Väl där ger jag bort min sista värkstablett till en behövande. Dagens goda gärning med andra ord.

Sedan tar det inte ens två timmar innan jag får ont i huvudet. Först smygande, sedan illa och sedan värst. Så det var ju bara att packa ihop och åka hem.

Jag som hade en perfekt plan upplagd för dagen. Jag skulle vara i HumSam till 13.00 eller någonstans däromkring och sedan skulle jag åka till affären och handla eftersom att det ekar ganska tomt i mina skåp. Hemma från handlingen skulle jag äta det goda jag köpt att ha till lunch, vilken tätt skulle följas av någon timme ledigt. Slutligen skulle jag plugga till klockan 21-22.00.

Hur det blir nu vet jag inte. Först och främst måste jag bli av med huvudvärken, men när den väl är borta kommer jag ju vara alldeles för slö för att orka sätta igång med mitt handla-mat-plugga-schema. För att inte tala om den lilla mysigheten att det när som helst kan stövla in främmande människor i min lägenhet, så att slappna av och sova bort värken är ju inget alternativ.

Jag lyckades precis radera min slow-låtlista i Spotify, den jag oftast lyssnar på när jag pluggar.

Vad jag gör nu? Sitter i HumSam och pluggar. Utan min låtlista och framför allt utan Pickford. Hur ska det här gå?

Sitter hemma hos Pickford och pluggar. Det här är mitt tredje pluggstopp idag. Först var jag i skolan, sedan hemma och nu här. Eller ja, just precis nu pluggar jag ju uppenbarligen inte, men alldeles nyss gjorde jag det och direkt efter jag skrivit klart det här kommer jag att fortsätta.

Det är mitt liv just nu. Tenta-p som det så fint kallas. Har ni, på tal om det, sett en skock tentapluggande studenter vid ingången till HumSam* vid öppning? Inte vackert. Inte vackert alls.

Jag tänker inte plugga en endaste liten sekund till idag!

Jag sitter här och försöker pressa in du Pont-modellen i minnesbalken. Jag har viss framgång.
Jag förstår dock inte varför det är både plus och minus vid uträkningen av resultat före finansiella kostnader...

Idag har jag städat i två Jims värld-avsnitt och tre och ett halvt Gilmore Girls-avsnitt. Och jag har inte bara dammat, dammsugit och våttorkat - nej; jag har gjort rent saker som aldrig borde behövas röras med människohänder. Filtret till elementet är en sådan sak. Usch, fy och blä så otrevligt det var.

I alla fall så har jag goda nyheter. Jag behöver inte gå upp och ha grupparbete klockan åtta i morgon. Nu beror det visserligen på att Lo är sjuk, så det är ju lite bitterljuvt det är det. Jag tänker i alla fall fokusera på att jag inte behöver gå och lägga mig klockan sju!

Det känns som om den här dagen redan är över. Jag antar att det beror på att jag bara har tråkiga saker att göra idag och att jag måste lägga mig och sova någonstans kring klockan sju för att orka upp till klockan åtta.

Jag hade inte haft något emot att kliva upp till klockan åtta om jag hade tyckt att det var till något vettigt, men att ha grupparbete klockan åtta när det är föreläsning klockan tio ser jag verkligen ingen poäng i.

Jag har spenderat kvällen med Finland. Och ja, jag inser att det låter snuskigt - men så var det inte. Det är trots allt x antal länder mellan oss. Och ja, det går att göra snusk över MSN också - men så var det inte heller. Finland är trots allt bara en liten barnunge. Om jag gjorde något snusk med honom vore jag Demi till hans Ashton.

Istället satt vi i varsitt land, vid varsin dator och beklagade oss över hur tråkigt vi hade och skrev mogna saker som "BLÄ", "amen", och "word" till varandra. Och nej, det var inte jag som skrev word.

Och just det, han erkände äntligen att han älskar mig. Det var på tiden.

Jag: Och nu ryker sommarkläderna också.

Han: Ja det kanske är dags, är ju knappast sommar längre.

Jag: Mm, men är så sorgligt att lägga undan de fina kjolarna.

Han: Ja, fast det smärtar nog oss killar mer att ni lägger undan era kjolar än det gör er.

Jag känner mig väldigt kluven. Halva jag är galet uttråkad och vill ha något att göra, så pass att halvan nästan klättrar på väggarna.

Den andra halvan däremot känner sig extremt latmaskig och orkar inte ens göra ingenting, det är till och med för ansträngande för att se på film känner den halvan.

Jag får i alla fall vara tacksam eftersom att jag har inte migrän som Pickford eller halsfluss som Lo. Det är två flickor som det verkligen är synd om denna lördag.

Jag satt här i min ensamhet och var bedrövad över det faktumet att jag inte hade fått något sms på hela långa eftermiddagen/kvällen. Kände mig väldigt oönskad.

Så plötsligt fick min mobil något slags anfall och pep sms-signalen om och om igen. Tydligen hade inga av eftermiddagens/kvällens sms kommit fram förrän nu. Och nu sitter jag här i min ensamhet bedrövad över faktumet att jag har alldeles för många sms att svara på.

Fick nyss vad jag antar var ett booty call, till någon annan. Människan hade nämligen ringt fel. Det är jag nästan helt säker på. Dels för att han bodde i Göteborg, men främst för att jag inte känner någon med hans namn.

Min poäng är i alla fall att om man råkar ringa fel, och inte märker det förrän personen man ringt till informerar en om det - då är det väl inte så svårt att be om ursäkt och sedan säga hej då? Det är åtminstone mer moget än att bara lägga på, som herrn i fråga gjorde.

Den underliggande poängen skulle kunna vara: Tusan, det var inte till mig!

När jag går och lägger mig tidigt så drömmer jag mardrömmar, det slår aldrig fel. Och ju tidigare jag går och lägger mig, desto värre blir drömmen. Igår gick jag och la mig klockan nio så självklart vaknade jag med ett ryck några timmar senare; livrädd på grund av att min pappa höll på att bli uppäten av en stor, stor, stor orm.

Jag var så rädd att jag inte vågade somna om utan att ha en lampa tänd. Detta för att kunna öppna ögonen och direkt kontrollera så att det inte ringlade någon stor orm på golvet vid minsta lilla ljud. De kan komma upp ur toaletten vet ni.

Jag förstår på riktigt inte varför det inte är olagligt att ha sådana farliga djur som privatperson. Visst, en hund kan bli galen och hugga efter människor, men de är i alla fall uppfödda till sällskapsdjur. Framför allt så slukar de inte andra djur levande som basföda.

Jag vet inte vad som har hänt med mig, jag är så trött! Jag funderar på om jag kan ha råkat bli en igelkott eller något annat djur som går i idé så här års för allt jag vill göra är att sova. Jag sitter nu i den kallaste delen av min lägenhet och försöker plugga. Jag försökte sitta vid köksbordet förut men då somnade jag nästan, skrivet helt utan överdrift.

Nu hoppas jag på att kylan här ska hålla mig vaken. Men jag vet inte jag. När är det okej att gå och sova? Åtta? Eller är det pinsamt tidigt? För jag tvivlar starkt på att jag orkar hålla mig vaken speciellt mycket längre än så - om ens så länge. Jag skulle mer än gärna krypit ner redan nu, men jag antar att jag skulle vakna mitt i natten pigg som en mört.

Ur mail:
"Tytyty, Tess, det är inget roligt att vara arg på dig, du är så söt, så man kommer av sig!"

Jag var på riktigt dåligt humör förut idag, sådär som man kan vara ibland utan anledning. Visade sig sedemera att det inte var utan anledning. Nej, det var analkande huvudvärk som gjorde sig påmind.

Fick i alla fall jätteont pang bom och blev tvungen att lägga mig och sova. Vaknade efter några timmar av att mobilen ringde.

Jag: Aa. Det.. är.. Therese?
Pappa: Hej! Vad gör du? Äter? Det låter nästan så?
Jag: ... Sov.
Pappa: Sov? På dan? Vilken tur att jag ringde!
Jag: Mm... Hade.. huvudvärk.
Pappa: Jasså. Har den gått över då?
Jag: Eh... Vet inte.
Pappa: Nej okej. I alla fall vi har familjeråd hur vi ska göra i jul, vill du åka till fjällen?
Jag: ...Va?
Pappa: Ja, Lillebror skulle vilja åka. Det finns ju inte så mycket kvar att bo på. Mest verkar det vara Stöten Mitt, de  har renoverat om till tre olika kategorier [Bla, bla, bla - lång utläggning.] Så vad tycker du?
Jag: Mm...
Pappa: När var det du slutade förresten? Den 18e?
Jag: Nä... Den... 22e.
Pappa: Ja just det! Du gick ju så länge! Lillebror var det du som slutade den 18? Nej, inte det! Ja, men 22 är ju en tisdag. Bara en dag kvar till julafton. Nej, då går det ju inte för bytet är ju på söndagen. Jaha, nehepp. Då slapp vi ta det beslutet! Har huvudvärken gått över?
Jag: Mm.. Va? Vet inte.
Pappa: Nehe. Jaha, men du får krya på dig så hörs vi senare. Hej då!

Therese var inte så där väldigt överdrivet vaken under det här samtalet. Pappa var väldigt alert. Huvudvärken var bara temporärt över för den nyfikne kan jag meddela nu.

Idag har jag tvättat. Det tog mig ungefär fem timmar. Det var mysigt. Nu har jag tvätt överallt. Det är också mysigt. Åtta tvättmaskiner senare alltså. Under tiden: not so much.

Ikväll är det i alla fall jag som kryper ner nyduschad i en nybäddad säng. Det är mysigt.

I natt drömde jag något som jag aldrig drömt förut, jag drömde det var fred på... Nej, det gjorde jag inte.

Jag drömde dock att jag ställde in ett tolvpack med ägg i frysen och inte kom på det förrän det var för sent och de var förstörda så jag var tvungen att slänga dem.

Vad betyder det tro? Förutom att jag hade en väldigt ostimulerande gårdag alltså.

Finland: Inte varje dag man blir kallad för ett litet svin.

annuendag: Haha. Inte? väldigt förvånande.

Finland: Vanligtvis brukar folk betona vilket stort svin man är.

Min lillebror spelar som, för en del läsande, bekant i ett band. Eller snarare spelade. De har nämligen splittrats.

Varför de ha splittrats? En av medlemmarna började röka och det tyckte min lillebror och den tredje i bandet var så "ocoolt" att de inte ville spela tillsammans med rökaren.

De försökte först få honom att sluta, men då smög han med rökandet istället och när det sedan kom fram blev det bråk och goodbye.

"Du ser ut som en stor, grå säl när du har halsduken sådär."
"Ja, men du vet så där du kan vara. Kall och osocial."
"Och hon* svarar som Gunvald Larsson skulle ha gjort."

Nu är min stordator på väg till Gotland, och förhoppningsvis kommer den tillbaka inom någon slags rimlig tidsgräns.

Något som jag vet att Örjan är väldigt glad över. Orjan aka Finland ska jag kanske skriva. Det lilla svinet. Men är ju alltid skoj när andra har roligt på ens bekostnad tycker jag.

Det blev klänningvalet - fast jag köpte inga örhängen; kunde inte hitta några fina.

Vilken tur jag har för övrigt, nu när jag kommit hem, cykelledes, började det regna.

Jag har ett "stort val" att göra inför morgondagen, förutsatt att min kropp tillåter det vill säga. Det ena alternativet innebär att jag får åka till stan och köpa en ny klänning - och kanske till och med de där fantastiska lila örhängena på Gina. Väldigt lockande med andra ord.

Å andra sidan... jag vet inte. Det är inte alltid lätt att vara jag.

Är det bara jag eller är inte Afghanistan ett bläland? Eller okej, inte landet som sådant - men personer som åker dit?

Eller okej, inte vilka personer som helst som åker dit - bara han som innan han åkte dit bestämde sig för att dra med sina polare till en annan mellanfest än den inplanerade bara för han ville ligga men en tjej som var på den här andra festen innan han åkte.

Det tycker i alla fall jag!

Jag har nu sovit... jag vet inte hur länge. Massor av timmar. Känner mig precis lika trött och hängig som när jag somnade - om inte värr. Nu kan jag inte göra mycket mer än att be till guden jag inte tror finns och önska att jag kan somna om och sova natten igenom också.

Ja, nej. Jag tror inte heller på det faktiskt.

Det är så skönt att natten är över. Den var nämligen hemsk, olidlig, outhärdlig, avskyvärd och en massa andra liknande adjektiv.

Vaknade ungefär en timme efter jag somnat, och sedan fortsatte jag med jämna mellanrum under hela natten. Men det var inte det värsta. Det värsta var febern. Varannan gång jag vaknade var det för att jag frös så mycket att jag inte kunde röra mig och varannan gång var det för att det kändes som om min hud skulle brinna upp. Några av gångerna var det en kombination.

Och det har ju inte gått över nu heller. Nej, för tillfället är jag på väg att brinna upp och har en allmän snurrighets- och svimningskänsla.

Livat värre.

I fall jag vore på dåligt humör idag skulle jag ha skrivit att I-landsproblem är också problem gubb[svordom]. Och att det är skillnad på en minidator och en riktig dator - något jag har förståelse för att man kanske inte vet om man är gammal och på riktigt tror att världen var bättre förr.

Ja, just det. Jag är på dåligt humör idag!

Jag har gått här hemma och craveat Dennis-kulor hela kvällen. Alltså inte ett par kulor som tillhör en pojke vid namn Dennis genitalier; utan godiset.

De gröna, gula och röda godiskulorna som av något outgrundelig anledning heter Dennis-kulor.

Jag sitter här och har total mattorka. Kan inte komma på en endaste ingrediens jag skulle vilja ha till middag idag.

Jag blir så arg och irriterad på allas likgiltighet inför det faktum att min dator är trasig. Den enda responsen jag fått är "Ja, men du har ju den lilla.".

Ja, jag har en minidator, men vad i hela fridens namn spelar det för roll? Allt jag behöver finns på min riktiga dator. Visst; jag kan kolla min mail och lite andra basgrejer, men det i sig gör ju knappast mig till en lyckligare människa. Bara för att jag har den här lilla betyder inte det att jag är i behov av min riktiga? Och inte bara ett "åh, jag vill ha min riktiga dator" utan i ett "jag måste verkligen ha min riktiga dator"-behov.

Jag förväntar mig inte att de ska falla ihop gråtandes och skrikandes, men finner nonchalansen hos människorna motbjudande och ärligt talat ouppfostrad. Bara för att jag har en minidator jag kan kolla min mail på betyder inte det att det inte "är synd" om mig eller att jag ibte förtjänar lite vanligt vett och etikett-medlidande över att min dator gått sönder.

Mitt sista hopp att min dator inte var helt förlorad var en tekfakpojke, men det släcktes brutalt. Den måste på service. Min garanti gick ut i juli och jag har en Dell. Billigt och bra med andra ord.

För att inte tala om Dells inkompetenta hemsida.

Jag är så arg att jag förmodligen skulle kunna sparka in huvudet på någon utan att få dåligt samvete för det. Åtminstone på en docka.

Min dator fungerar inte! Min stordator. Den går igång och allting, till och med muspekaren kommer fram men skrivbordet är puts väck, är bara svart på skärmen. Vad i en massa grova svordomars namn betyder det?!

Fått en låt på hjärnan. Eller åtminstone delar av en sådan och dess melodi. Jag kan för mitt liv inte placera den eller komma ihåg vad den heter. Det jag tror ungefär finns med är det som följer.

You and me always together. Dreaming of being together. I love you now and forever. Teardrops lasting for ever.

Något sådant är det. Har försökt att googla, men det hjälpte inte. Jag blir galen, vad är det för svordom låt!?

Favoritstunden när man är på HumSam, utöver tidpunkten när det är dags att gå hem förstås, är toalettbesöken. Ja, jag skriver dem i plural fast att jag började i singularis. För när man är i HumSam, och med man menar jag jag, så springer man på toaletten åtminstone två-tre gånger mer än vad man egentligen behöver. Man blir lite inbillningskissnödig bara för att få komma ifrån böckerna en sväng.

Nio gånger av tio beger jag mig upp till handikapptoaletten på översta våningen. Den är enorm och nästan alltid fräsch eftersom att den ligger lite avigt. Och så finns det en nästan-helfigursspegel som man kan leka med. Man kan göra roliga miner, dansa lite eller titta på hur snygg svanken blev i västen man har på sig dagen till ära i den.

Man behöver inte vara orolig för att det ska stå någon på kö och bli irriterad på att det tar så lång tid innan den blir ledig heller, alltså kan man göra alla de där sakerna så länge man behöver för att peppa upp sig tillräckligt för att gå tillbaka till böckerna.

Idag är det massor, verkligen jättemassor, av killar som har tittat efter mig när jag gått förbi/när de gått förbi mig. Alltså finns det två alternativ.

Antingen är jag extra snygg idag.

Eller så ser jag ut som ett skatbo och de tror inte sina ögon vid första ögonkastet så de måste kolla igen och länge.