Man kan inte ha för många kalendrar. Alternativt: Jag var på jakt efter en almanacka, men kom hem med tre.
Granit / Akademibokhandeln
Creepy. Mad.
För fullstor version, klicka här.
Målarlusten sprudlar som aldrig förr och helt plötsligt blev en ny bild klar. Jag tragglar samtidigt på med PLL i bakgrunden och... Ja. Vad ska jag säga. Är fortfarande inget fan, men det är helt okej att ha som bakgrund i alla fall. Faktum var att just denna kom till mig på grund av serien. Det var ett halloweenavsnitt och jag antar att det väckte en liten lust efter något... mörkare. Är superkär i kinderna och ögonområdet. Och jag vet inte, men nu när jag tittar på den tycker jag nästan att det är något litet Mona-igt över den (PLL). Eller om det än någon av de andra. Jaja.
Det blev för övrigt inte mycket mer sömn igår. Slumrade till i någon halvtimme, men det fick mig bara att känna mig än mer sliten. Nej, mycket vettigt blev det tyvärr aldrig gjort igår, men förhoppningsvis lyckas jag bättre med något idag.
Ett inte jätteallvarligt problem.
Nytvättade och fina.
Vi har en hel uppsjö av gröna växter här hemma. Eller ja, nu när jag tänker efter har vi bara gröna växter. Måste köpa någon färg-blomma snart, men tycker det är svårt att hitta fina sådana. Hur som helst. Något jag verkligen njuter av, hur sjukt det än må vara, är att duscha grönväxter. Känns som en liten miniregnskog i badkaret. Det här är de växter som fick plats, vi har fler men de är för stora för att duscha tyvärr, känns så ofräscht med oduschade och är ju inte världens roligaste jobb att damma sådana.
Men borde ju funka att släpa ut de större på balkongen och duscha av dem lite med en sprayflaska, i alla fall för att få bort det värsta. Jaja.
Trött, fast ändå inte.
Så, klockan är lite drygt halv fem och jag är uppe. Inget mirakulöst i det, är många som är uppe halv fem. Jag har dock varit vaken sedan tretiden, och inte heller det är i och för sig mirakulöst - men eftersom jag inte har någon anledning att vara vaken så tidigt är det här bara en väldigt jobbig natt. Vaknade strax innan tre och kunde verkligen inte somna om, hjärnan gick på högvarv direkt. Så nu, efter dryg en och en halv timmes vridande och vändande, har jag gett upp och sitter här med förhoppninen att jag, om jag är uppe någon timme nu, kan gå och sova senare.
Alternativt att jag somnar här i soffan framför någon serie eller något. Ja, jag är i soffan. Funderade först om jag skulle sätta mig och måla lite, men någon måtta får det faktiskt ta och finnas. Så nu ska jag helt enkelt sänka ljudet så mycket det går, eftersom Bekanten tack och lov sover, och hoppas att jag somnar, antingen nu eller om någon timme.
Oavsett vilket lär ju det här bli en blädag.
Bekanten igen.
Ser på Victoria's secret fashion show med Bekanten och efter undefär halva undrar han om det aldrig är någon som har några byxor på sig varpå jag informerar honom om att det är en underklädesshow. Då tycker han att det är bra att ingen har byxor. Och det tror jag resten av världen också tycker.
Mattips. Snabbt, enkelt och gott.
Häromdagen gjorde jag det här goda mattillbehöret. Vad jag gjorde var att koka blomkål, broccoli, morot och rödlök i lite mindre än tre minuter och mosade det sedan tillsammans med kryddor* samt lite smör och mjölk med en sådan där... ja, jag vet inte vad det heter, men en potatismosgrejs. Hur gott som helst, även att värma upp dagen efter.
*Jag hade dragon, rosmarin och svartpeppar.
365.
Jag och Bekanten firar att jag har bott här ett år, och för att uppmärksamma detta bestämde jag mig för att köpa en present till honom. Och tyvärr blev han förälskad i dessa flamingor, det finns två, från Lagerhaus sist vi var där, och eftersom jag är en sådan som vill ge bort saker som gör att folk blir glada var tyvärr dessa flamingor mitt enda alternativ. Visst, han hade kunnat få kuddarna han gillade från samma butik, men det känns ju lite torrt att ge bort kuddar. Så. Ja. Nu får jag helt enkelt leva med dessa fåglar.
Man omfamnar det faktum att man har dålig karaktär.
Ni vet när man, innan man faktiskt går in i affärerna, tänker att idag ska jag inte köpa något. Jag ska bara titta. Vårda mina slantar. Och så vidare. Och så vidare. Igår hade jag en sådan dag. Och, som ofta, alltid, misslyckades jag. Men vad ska man göra när Lagerhaus fått in massa fint,* det finns ett superbra uggleljus till tavellisten samt att man inom loppet av fem, tre, minuter ser fyra nagellack som man inte kan stå emot på Åhléns?
*Jag är för övrigt inte klar på Lagerhaus, kunde bara inte bära med mig mer hem eftersom jag skulle till mataffären också.
Essie.
För fullstor version, klicka här.
Älskar Essies nagellack, och deras namngivning av de samma. Så när jag försökte komma på text till censurrutan blev det till slut självklart att det var fina Butler Please som skulle få äran, är mitt favoritnamn för tillfället. Jag har för övrigt gått från att aldrig använda nagellack till att alltid använda nagellack. Varför? För att Sephora öppnade i Sverige och där köpte jag deras nagellacksborttagare. Herre-gud vad bra den är. Tar bokstavligt talat under en minut att bli av med lacket, i alla fall sådana utan glitter. Plus att den inte luktar superäckligt som flera andra. Är utan tvekan min favorit Sephoraprodukt.
Så, nu fick jag in Sephora den här månaden också. Förstår att det kan bli tjatigt, men man älskar det man älskar.
Det här med färger och PLL.
Något som jag tycker är irriterande är hur olika färger ser olika ut på olika skärmar. Bilden ovan är exempelvis på min målardator kall, men på en annan dator jag sitter vid nu, och på min mobil, är färgerna varma. Hur apigt som helst eftersom det varma inte alls är lika fint som det kalla. Vilket så klart gör en nojig över hur det blir på andras skärmar. Man vill ju av naturliga skäl att det ska vara det snygga.
Och så Pretty Little Liars. Det måste vara någon som betalat alla att skriva om hur bra det är. Jag såg på första och andra säsongen, men tröttnade i början på trean så har inte sett sedan dess. Men nu kan man verkligen läsa om den över allt, och vem vore jag om jag inte vek mig för lite klassisk propaganda? Så jag har haft på det i bakgrunden medan jag hållt på med bilden ovan, eftersom mina Adam och kompani-poddar snart är slut och jag vill förlänga deras existens, men jag vet inte jag. Jag kan inte riktigt se tjusningen. Tycker överlag det är tröttsamt med serier som bara maler på utan att komma någon vart. Kan de inte bara säga vem "A" är och gå vidare med sina liv tänker jag.
Det samma som med The Killing. Inte alls förtjust i de första två säsongerna, sååå segt. Rosie hit och Rosie dit. Men den tredje som går nu är jag riktigt förtjust i, hoppas bara de har vett att avsluta det fallet i den här säsongen. Och på tal om The Killing. Kinnaman får mig att sträcka mig efter skämskudden varje gång han är gangsta-wannabe.
Kommer dock från pojken som tycker att sex sidor i en Kalle Anka-pocket kvalificeras som kvällsläsning.
Bekanten: Jag läste hela din blogg på väg till jobbet idag, perfekt läsning när Metro har sommaruppehåll.
Jag: Hela? Det är ju massor med år?
Bekanten: Alltså, så långt man kunde scrolla. Men det var jättelångt!
I wake with good intentions, but the day it always lasts too long.
För fullstor version, klicka här.
Ja, äntligen är det klar. Eller ja. Jag är klar med den i alla fall. Älskar den i close up, lite mindre i helbild. Mest på grund av skorna. Nöjd hur som helst och med lite tur kan jag nu äntligen få Emeli Sandés låt, liveversionen, Heaven ut ur hjärnan. En väldigt bra låt, men den har gått på repeat i mitt huvud sedan jag började med den här bilden, så börjar tröttna lite.
Låt ditt samvete leda dig.
Bekanten hade redan i torsdags sagt att han inte skulle gå till gymmet idag för att vi skulle umgås av olika anledningar. Idag:
Bekanten: Men får jag gå en liten snabbis till gymmet?
Jag: Det ska du inte fråga mig, utan ditt samvete.
Bekanten: Men det har jag redan gjort och det säger nej. Är därför jag frågar dig.
Jag: Jag lägger mig inte i det där, det får du ta med ditt samvete.
Bekanten: Men kommer du bli besviken om jag går?
Jag: Som sagt, jag lägger mig inte i det där.
Det är otroligt, men han gick faktiskt aldrig till gymmet. Aldrig hänt förut vad jag kan minnas. Till och med en gång när jag var supersjuk och var ynklig och ensam gick han till gymmet. Jag såg dock att han var väldigt nära. Ärligt talat hade det inte gjort mig så mycket om han gått idag. Vi har varit iväg över helgen och det hade inte gjort mig något att få lite ensamtid, men någon gång måste han ju börja lära sig.
Illustraded by W.W. Denslow.
I min Barnes & Noble-samling valde jag att börja med The wonderful wizard of Oz, eftersom det är en sådan där historia man ofta hör referenser till, men som jag faktiskt aldrig har läst. Hela boken går i grönt, och det är inte direkt min favoritfärg, men jag tycker ändå att illustrationerna är passande. Lejonet är väldigt gulligt och jag har ju en förkärlek för robotar så även The Tin Woodman är en favorit.
Det är inte en bok som jag direkt sträckläser, utan det blir några sidor då och då, men tycker den är helt okej.
Bär och Alexander Skarsgård.
Igår var jag på Gröna Lund, det var precis så tråkigt som jag redan innan föreställde mig att det skulle vara. Vi åkte inget, utan gjorde sådana där femkampsgrenar. Jag kom föga förvånande sist, men eftersom jag inte har ett endaste tävlingsben i min kropp är det inget som bekymrar mig. Hur som haver, när vi gick in mot stan längsmed kajen hoppades jag på att se tanterna jag sett där innan som säljer bär i bägare. Och de var kvar, faktum var att de var på väg att slänga, så jag fick en bägare för tjugo i stället för fyrtio kronor. Hur gott som helst. Hade utan att tveka kunnat betala fyrtio för det också, borde finnas sådana på fler ställen.
Men så till gårdagens viktigaste. Jag såg Alexander Skarsgård, igen. Två gånger* på mindre än ett år. Det måste betyda tur eller något.
*Såg han i vintras på Fotografiska.
Skansen, som sagt.
Resultatet av förra årets björnparande.
Redan i måndags satt två personer och höll platser inför allsången.
Det syns inte så bra, men världens ulligaste fågelunge. Älskar de där fåglarna, fanns hur många som helst.
Det finns även mobbning på Skansen, var alla mot den högra. De här var sjukt lika Kalle Anka.
Fina fikautsikten. Sockerkringla är ett måste på Skansen.
Lika kär i marsvinen som varje gång.
Idag såg jag två björnar para sig, live.
Ja, vi har alltså varit på Skansen idag. Och vid det ena björnhänget hade björnarna ett litet avancerat kramkalas inför roade människor. Ni vet hur det i serier och filmer händer sig att karaktärernar, exempelvis Rachel och Ross i Vänner, spelar in sig själva när de har sex och när de sedan tittar på det inser att det inte är någon bra idé eftersom man inte ser riktigt lika cool ut som människorna i porrfilmer gör? Lite så var det med björnarna, speciellt hannen. Not so sexy. Inte för att jag tänder på björnsex oavsett hur det ser ut, men det såg extremt komiskt ut så jag tror inte den hannen skulle må bra av en spegelvägg om vi säger så.
Det var dock inte dagens enda första; när vi gick över en äng svider det plötsligt till och gör ont på min arm och jag inser att det är en ungjävel som har kastat något på mig, troligtvis en sten. Jag blev så chockad att jag innan hann reagera på det hade fortsatt gå några steg och ungen hade hunnit tillbaka till föräldern så ögonblicket att uppmärksamma förälderna på att dess unge uppenbarligen är en blivande psykopat*. Kanske inte just i de orden, men ändå.
Hur som helst har jag bilder från dagen, dock inte av de två ovanstående händelserna, men sitter på min dator utan office nu så jag orkar faktiskt inte hålla på och ordna med dem nu utan officebildprogrammet. Men se det från den ljusa sidan, det innebär bara att ni har något att se fram emot.
Och just det. Lodjuren hade fått tre små fantastiska små bebbar som var bland det sötaste jag sett när de tumlade omkring. För att inte tala om när de smög på saker. Helt otroligt. Om det inte vore för att vi hade en tid att passa hade jag stått där än och tittat på dem.
*Jag vet, det låter som om jag överdriver, men om ni sett ungens blick så hade ni förstått vad jag menar. Ett klassiskt fall av en sådan unge som börjar med att dra benen av spindlar för att sedan avancera till fruktansvärda brott. Det var riktigt obehagligt.
Barndomens logik.
Bekanten: Förlåt, mitt namn är plåt!
Jag: Va?
Bekanten: Ja, man sa så på fritids.
Bekanten: Ja, man sa så på fritids.
Jag: Varför då?
Bekanten: Det rimmar ju.
Change of plans.
Sallad, avokado, kräftstjärtar, räkor, broccoli, quinoa, bulgur, morot, ost, skinka, majs, ärtor, bönor och gud vet vad.
Igår var vår plan att ta en promenad som avslutades på Hötorgshallen för att inhandla meze. Jag minns inte vad stället heter, men det ligger på nedervåningen bredvid Systemet. Hur gott och prisvärt som helst. Man får så mycket mat att det blir rester över till lunch också. Eller ja. För mig i alla fall. Bekanten kan aldrig hålla sig utan äter upp allt direkt för att det är så gott.
Hur som helst så visade sig, när vi kom dit kvart över treish, att de stänger klockan tre på lördagar under sommaren. Katastrof. Sjukt dålig tid på en lördag, speciellt på ett ställe som säljer mat. Det var dock inte mycket bättre vintertid, då stängde de fyra. Jaja, man kan ju inte köpa det som inte finns, som pappa brukar säga, och eftersom ingen av oss var på matlagningshumör gick vi och köpte sallad i stället. Jag är egentligen väldigt tveksam till sådana där salladsbarer där man tar själv eftersom man aldrig vet vad människorna innan gjort, men det är ju gott så det fick gå. La till keso, vindruvor och balsamico hemma. Hur gott som helst. Och meze, det får det bli i veckan i stället.
Det är naturligt, alla gör det. Sluta kinka.
Igår var vi hos Bekantens föräldrar på middag och då kom åter tal om att åka till deras sommarstuga upp. Och det är inte det att jag inte vill åka dit, det finns bara vissa problematiska omständigheter. Delvis är det för att det är en mulltoalett där, vilket gör mig väldigt nervös. Men framför allt beror det på det faktum att jag nästan alltid är uppe minst en gång per natt och alltid en gång sent på kvällen samt supertidigt på morgonen för att tömma min, tydligen väldigt lättfyllda, blåsa. Och toaletten ligger precis vid Bekantens föräldrars rum vilket innebär att jag skulle väcka dem säkert tre gånger per natt. Och det känns ju inte jätteskoj.
Har försökt få Bekanten att åka själv, men han vägrar. Plus att han kom dragandes med det inte helt ogrundade argumentet att jag inte gärna kan undvika att spendera tid på landet med hans familj i en evighet utan att de tar det personligt. Han försökte även, på fullaste allvar, sälja in idén att jag skulle skaffa en potta*.
Jag tycker att det borde finnas en stödgrupp för oss som måste planera våra dagar, och nätter, kring vad sammanhanget har för toalettillgång. Inte minst för Bekantens skull, för tydligen har jag smittat av mig lite på honom. Innan jag ska gå hemifrån måste det sista jag gör vara ett tömma blåsan-besök. Något som Bekanten nu tagit efter, förut var han aldrig sådan.
Och när vi nu ändå är inne på ämnet, oavsett om ni vill det inte, kan jag förmedla min Lillebrors åsikt i frågan. En gång, för x antal år sedan, undrade pappa och han inte skulle gå på toaletten innan vi åkte hemifrån. Lillebror svarade: Nej, jag går inte och småskvätter hela dagarna som ni gör. En gång på morgonen och en på kvällen räcker.
*Vi skulle sova i ett eget litet hus på gården.**
**Utomhuskissning är inte ett alternativ.
Oops!… I Did It Again. / Barnes & Noble Leatherbound Classics series.
Jag kunde verkligen inte stå emot. Nu måste jag bara bestämma mig för hur jag vill placera dem i hemmet.
Kap.
Hittade den här fina tidningen till min tavellistsamling i sovrummet. Älskar Press Stop, 125 :-.
Och fler gånger måste det bli från och med nu.
Igår gjorde jag detta till ugnsstekt fläskytterfilé: färsk pasta i egengjord creme fraiche-blandning (chilisås, honung, vit balsamvinäger, vitlök rödlök, kryddor), tomat, mozzarella och lite olivolja. Bilden är tagen innan ugnen.
I detta nu håller Bekanten på att laga middag till oss. Under den, snart, ett år långa tiden jag bott här har han bara lagat mat en gång. En gång. Helt sjukt. Det går sisådär. Han har hållt på i kanske tio minuter och redan varit inne i vardagsrummet här hos mig med hundögon och undrat om jag i alla fall inte kan hålla honom sällskap, vilket jag inte tänker göra. Jag ska netflixa Dollhouse.
Nu kom han precis in med chilisåsen från ICA och undrar om ICA:s chilisås verkligen är god. Jag svarade ja eftersom han inte klagat på den under det år jag använt just deras chilisås i maten... Vilket även är en av anledningarna* till att jag gärna lagar mat själv utan hans inblandning, han är nämligen helthandikappad i köket. Frågar om varenda liten grej. Driver mig till vansinne. Så det här är en minst lika stor prövning för mig som för honom. Jaja, om det blir äckligt har jag kvar rester från gårdagens middag.
*Det finns logistiska anledningarna också. Under året som gått har bekanten sällan varit hemma före klockan nio på kvällen, varför jag fått stå vid grytorna. Men nu har hans schema lagts om så nu ska han allt få dra sitt strå till stacken.
Still a WIP.
Arbetet med den här bilden lunkar sakta men säkert på. Är lång väg kvar att vandra, men även om inspirationen och lusten finns där vill sig inte riktigt orken. Men, jag har inte bråttom någonstans, forhoppningsvis lever man ju åtminstone ett par decennier till.
Annars är det inte direkt något speciellt att rapportera. Igår gjorde jag ingenting. Mest på grund av att jag inte kunde. Herregud vad ont jag hade av min, inte så, fina bränna. Det var dock inte lika illa som kvällen innan när jag inte kunde gå utan att låta lidande. Det förbättrade inte situationen att Bekanten kvällen innan hade krossat min fot, en olyckshändelse, så jag varje gång jag satte ner foten dog lite inombords.
Allt jag har att säga är använd solskydd. Jag använder Garnier Ambre Solaire Light & Silky Lotion SPF 30. Nu tänker ni kanske att min enorma bränna och smärta inte är jättebrareklam för just den sollotionen*, men faktum är att jag hade smörjt in axlarna, nacken och bröstkorgen och där är jag inte bränd och det gör inte ett endaste litet dugg ont. Jag vet, korkat att inte smörja allt, men jag nådde inte längre ner på ryggen och Bekanten är så kinkig med att man ber honom smörja in en så jag orkade inte ta hans suckar. Så använd skolskydd helt enkelt. Eller ännu bättre, gör som jag i vanliga fall gör: ha solskydd och var bara i skuggan. Inte kostigt jag fick så ont, min stackars hud har inte varit i solen under sådan där tid sedan... högstadiet? Där någonstans.
*If you can spell it, it's a word.
Årstaviken.
Jag älskar verkligen att promenera vid Årstaviken. Den här bron ovan är min favoritdel. Dels för att jag har en onaturlig förkärlek för broar, och dels för att de sätter upp så fina blommor. Syns inte så bra på bilden ovan men det sitter på båda sidor.
Sist träffade vi även på en svanfamilj. Bekanten gick närmre och närmre varpå jag varnade honom att de kunde bli aggresiva. Något han så klart inte tog på allvar. Ja, inte förrän den ena svanen började väsa mot honom och breda ut vingarna i alla fall.
Drygt fyra timmar mitt på dagen i gassande sol. Inte min grej.
Jag och Bekanten begav oss till en badplats idag. Först satt vi på en jättedålig plats bredvid en barnfamilj som inte hade någon koll alls på sina ungar så jag fick både det ena och andra i ryggen, bland annat en krokodil, men sedan gick några och vi fick bästa platsen. Precis i hörnet på en stor, bred brygga på strandens lugna del. Egentligen ville jag vara i skuggan men det fläktade skönt så jag offrade mig för Bekantens skull.
Och så gemytligt vi hade det med filt, korsord, böcker, fika, mat och varandra. Och som jag brände mig. Har nu ett vitt brottarryggsmärke omgärdat av den rödaste röda färgen på ryggen. Det svider. Mycket. Liksom baksidan av benen. Men, det får man väl ta.
Vad vi gör nu? Ja, för en fyrtio minuter sedan sa Bekanten att han skulle ta ett glas cola och surfa på hemnet så jag tror inte det blir något mer umgänge idag. Eller, vilket är värre, så ropar han om ett tag att jag ska komma och kolla på alla fina lägenheter han hittat.
Jag älskar rester.
Lax med champinjon- och Philadelphiatäcke, blomkålsris med citron, keso, avokado, morot och ruccola.
Game on.
Jag älskar bigarråer. Min faster har flera enorma bigarråträd, både röda och svarta, och förra året höll jag nästan på att föräta mig bland de där träden. Men nu är det ny säsong, och även om köpta inte är lika goda som de man plockar direkt från träden är det fortfarande väldigt goda.
När jag var liten och pappa pendlade till Stockholm hade han alltid med sig en påse bigarråer från Hötorget hem till ön. Det var tider det.
Vaxholm goes raggmunk goes råraka blir svin.
Jag och pappa var i Vaxholm och där låg den här fina byggnaden som tydligen är museum nu för tiden om jag inte missuppfattade helt. I övrigt var väl Vaxholm fint, men tyckte allt att det var lite nergånget. Inte speciellt välskött. Det luktade dock gudomligt, var nämligen någon restaurang som höll på att steka raggmunk. Älskar raggmunksdoft, och smak också för den delen. Gjorde råraka här hemma för någon månad sedan, som är liknande och gott, men Bekanten vägrade att smaka. Inte ens en bit tog han. Så ouppfostrat. Speciellt som han häromdagen satt och längtade över kokt potatis. Stekt potatis, råraka, är tusen gånger mer värt än vanlig tråkig kokt potatis.
Svin.
Min pappa han kan han.
Vi bytte ut Lillebror mot pappa här hemma vilket innebar en del förbättringar för lägenheten, som det som huvudregel alltid gör när pappa är inblandad.* Den här gången blev det persienner i sovrummet, upphägning av krans i köket och så snickrade han ihop ett insynsskydd till balkongen. Jag hjälpte till genom att räcka fram spik när de behövdes.
Ni kan för övrigt se hur ledsna mina rosor blivit på andra bilden. Men det gör inget. Jag tycker om dem i alla fall.
*Förra gången var det tavellisterna i sovrummet, lampa i köket samt nya persienner och ny gardinstång i samma rum bland annat.
Perfekt till min tavellist.
Jag gick och gjorde mig ett riktigt kap på Urban Outfitters i veckan. Den här, enligt mig, grymt coola blädderblocksliknande boken blev min för bara nittionio kronor. Man kan bläddra alla delar för sig och på så sätt ändra utseendet som man vill. Skönt när man som jag har lätt för att tröttna på saker och ting.