annuendag

så var första lovdagen nästan slut då. Är väldigt trött för jag vaknade klockan 7 imorse och kunde inte somna om.
Imorgon så bär det ut på stadens gator och torg.

   Det var en gång en flicka, vi kan kalla henne för Frida. Hon var känd för att vara en väldigt känslokall och avståndstagande flicka, som inte litade på någon oavsett vad det gällde. Hon levde dock som andra och var alltid trevlig och människorna omkring henne tyckte att hon var snäll.

   En dag så träffade Frida en pojke, vi kan kalla honom för Teodor. Teodor och Frida kände inte varandra och hade aldrig heller träffats, men en dag så sprang de på varandra och Teodor började prata med Frida. De pratade många, många gånger och lärde efterhand känna varandra. Frida gillade Teodor väldigt mycket. Han var snäll, smart, rolig och han såg väldigt, väldigt bra ut – och det är ju alltid ett plus. När de pratade med varandra så kändes det så naturligt och otvunget att Frida blev förvånad, hon brukade nämligen inte vara så öppen mot folk.

   Teodor hade en flickvän, men det gjorde inte Frida något eftersom att hon ändå inte trodde på sådant som förhållande och var starkt emot det, och väldigt ointresserad av att ha ett sådant. Hon ansåg att man bara blev tillsammans med någon för att sedan, förr eller senare, göra slut – att det inte fanns någon poäng med det hela. Däremot så hade hon dåligt samvete eftersom att hon av naturen var en väldigt svartsjuk person; och trodde väldigt mycket på att om man nu var i ett förhållande så finns det vissa regler. Så hon tänkte som så att ifall hon hade haft en pojkvän, så hade hon blivit sur för att han träffade en tjej, speciellt en tjej som han hade träffat efter att de hade blivit tillsammans. Så hon kände jämt att hon gick emot sitt eget samvete när hon träffade Teodor. Dock var det så att hon trivdes så bra med Teodor, och eftersom att han ändå ville träffa henne så gick hon med på att träffa honom. Dessutom så ville hon inte låta bli att göra det, för Teodor sa och gjorde alltid rätt saker och han var ju så snäll.

   De träffades lite då och då och hade det väldigt trevligt tillsammans – som vänner. Efter ett tag så märkte dock Frida att hon nog kände lite annat för Teodor. Eftersom att läget var som det var så sa hon till Teodor att de inte kunde träffas mer. Teodor krävde att få reda på varför, och efter många, pinsamma minuter så berättade Frida varför. De slutade dock inte att träffas för Teodor ville verkligen inte det, och inte heller Frida. Så de fortsatte att umgås som vänner, och hela tiden kände Frida mer och mer för Teodor.

   Under den här tiden så förändrades mycket av Fridas åsikter angående förhållande och så vidare, hon insåg att hon kanske inte var så mycket emot det i alla fall. Faktum var att hon märkte att hon inte alls var emot det, att hon istället ville ha allt det och mycket, mycket mer. Frida ville ha det så med Teodor, vilket såklart inte gick eftersom att han hade en flickvän som han älskade över allt annat. Självklart så var Frida ganska så ledsen över det, eftersom att hon kände så mycket för honom. Det gjorde att hon började uppträda ganska så barnsligt och framför allt dumt mot Teodor. Det var ju inte hans fel, men när Frida försökte glömma bort honom och det inte gick så bra, så lät hon det gå ut över honom. Teodor fortsatte ändå att vara snäll mot Frida, trots att hon alltid bråkade om saker som egentligen inte fanns där – fast ibland gjorde Teodor faktiskt saker som gjorde Frida arg på riktigt. Teodor och Frida tappade sedan kontakten och mycket av det var Fridas uppförandes fel. Hon kunde inte hjälpa hur hon var, för ni ska veta att hon försökte. Framför allt så var Frida egentligen arg på sig själv, just på sitt uppförande. Det gjorde det hela bara värre.

   Frida kom till slut över Teodor, även om hon aldrig skulle kunna glömma bort honom. Frida kommer alltid ha Teodor att tacka för att han fick henne att se annorlunda på saker och ting; och förhoppningsvis så kommer de att kunna bli vänner en vacker dag igen.