En av de bästa scenerna någonsin.
Still sick. Intervallmålning.
Ja, vilken härlig vecka det har varit. Inte. Jag är fortfarande sjuk, precis som rubriken antyder. Det är lite bättre, men det har gått i vågor under hela veckan så vem vet hur länge det får hålla i sig. I natt vaknade jag av att allt snurrade. En jättemysig känsla. Verkligen. Jag förstår nu varför så många andra människor dricker sig berusade gång på gång. Nej, usch. Det var riktigt vidrigt, men det berodde nog på öronen för de har varit lite vajsing med ock och så där.
Jaja, det är ju knappast något roligt att läsa om någon annans sjukdom. Ja, förutsatt att man inte är en sådan som vältrar sig i andras olycka - och i så fall: varsågod. Idag har jag i alla fall försöka vara i ett icke horisontellt läge. Det har gått sådär. Började på bilden ovan, men det gick inte jättebra. Och då syftar jag inte på ögonens uttryck som blev något helt annat än vad jag tänkt mig så att jag måste göra om dem, utan på det faktum att det ni ser ovan har växt fram bit för bit under dagen. Jag klarar nämligen inte ens ett poddavsnitt i sittande ställning, utan måste ta vilopauser. Jag vet inte om den där bilden någonsin kommer bli vad jag planerat, är nämligen ett försök till ett slags porträtt. Och porträtt är inget jag gör. Så vi får se. Men, men. Jag var tvungen att göra något i alla fall.
Hur som helst måste jag nu vila så jag orkar vara uppe och äta vid middagen. Härligt liv. Kul sista semestervecka också. Verkligen det här jag hade planerat.
---
Mina räddare i nöden denna vecka. Vatten från kylen och fyra isbitar i den där behållaren och vattnet håller kylan i timmar. Och jag gillar egentligen inte lip balmet jättemycket, men eftersom jag inte ville slösa på mitt sista Burt Bee's nu när jag varit sjuk så fick det duga. Och eftersom jag ändå är tvungen att "fylla på" det två gånger i timmen gör det inget att det är så pass dåligt. Och så har det gått åt en hel del snorpapper i veckan också, men det tänkte jag bespara er bild på.
Jag tycker inte ens om bananer, och det vet han.
Jag är sjuk, det började i söndags kväll. Dunderförkylning och feber. Och Bekanten har blivit klippt i örat av sin frisör. Så idag:
Jag: Jag vill må bra nu.
Han: Va?
Jag: Jag vill må bra nu.
Han: Du vill ha bananer?
Jag: Jag vill må bra nu!
More stuff.
Ja, som ni ser har jag gått all in i handlandet på senaste. Förvaring från IKEA. Därifrån är även den superfina brickan. Dessutom anteckningskuben samt de pratbubbleformade gemen. Sedan lite halvointressanta grejer från en Apotekoutlet. Ja vet, tydligen finns det sådana. De hade dock inget roligt i mina ögon, men fick med mig något litet därifrån i alla fall. Och iskuberna. Hjälp vad jag har tänkt att jag ska köpa iskuber men aldrig kommit till skott, och helt plötsligt låg de bara där på en hylla på Coop Forum.Och nästan bäst av allt. De där hängselliknande sakerna bredvid nyss nämnda iskuber. Är hakar till sänglakanet så att det ska ligga still och inte glida upp. Från Jysk, bästa uppfinningen någonsin. Ja, okej. Kanske inte bästa någonsin, men en väldigt, väldigt bra. Mitt lakan jävlas nämligen varje natt genom att glida upp, men inte nu längre.
Gotländsk journalistik när den är som bäst.
Utflykt.
Jag och Bekanten var med hans föräldrar och spelade fotbollsgolf på Siggesta gård för ett tag sedan. Det var fint på själva platsen men fotbollsgolfen var sååå dålig i jämförelse med den på ön. Här var det inga hinder, bara några små kullar och en sandbunker i princip. Och alla banor var någonstans kring fyrtio meter, tror det var en som var kanske åttio. Katastrof. På ön är i princip ingen under hundra meter och det är fullt av hinder i form av skördetröskor, traktorddäck, telefonkurer och så vidare. Hur dåligt som helst här. Men vi hade i alla fall trevligt.
Efter fotbollsgolfen, som Bekanten vann, åkte vi till Vaxholm via Rindö. Fint med vägfärja. Just de vägfärjorna som går mellan Fårösund och Fårö är från Vaxholmsbolaget. Kanske inte jätteintressant information, men nu vet ni i alla fall det.
Kastellet vid Vaxholm, lika fint som när jag var där sist med pappa.
Vaxholm.
Älskar höststarten.
För då får man köpa nya saker. Saker som man förvisso egentligen inte behöver eftersom man fortfarande har kvar saker från förra terminen, men det är aldrig en giltig anledning till att inte köpa nytt. I år har anteckningsböckerna och post it-lapparna uppenbarligen fått härska i min värld. Jag vet i ärlighetens namn inte riktigt exakt vad jag ska använda anteckningsböckerna till eftersom jag skriver på dator eller på separata blad i en pärm, men det är en senare nöt att knäcka.
Från IKEA, bortsett från post it-lapparna med svart bakgrund vilka är från Lagerhaus.
Från Office Depot. Post it i A5 format! Sudd i pennform som är guds gåva till blyertsen samt världens finaste, det högra, bokmärke.
Är IKEA-besatt för tillfället.
Ja, ni. Vad dagarna går. Har gjort lite allt möjligt. Varit med pappa och lämnat av Lillebror vid hans nya hem,* hälsat på en kusin, hälsat på IKEA, varit på stan oh lite annat. Har även påbörjat en lampskärmsgrej, vilket ni kan se bevis för nedan. Ja. Mycket mer än så är det kanske inte här och nu.
Just ja, rubriken. Älskar IKEA:s nya pappersavdelning. Vill. Ha. Allt.
*Hans balkong är lite mer än dubbelt så stor som vår, och han ville ens knappt ha någon. Inte okej.
Crazy.
Jag har gått och blivit med ett sjukt nektarinbegär. Inte sjukt som i att jag äter tusen om dagen utan sjukt som i att jag kan få ett begär efter det som är så fundamentalt att ögonen nästan tränger ur huvudet på mig i jakten på nästa nektarin. Vilket i sig självfallet låter sjukt, men det är ändå inte det vi ska fokusera på här, utan i stället ska vi fokusera på det faktum att jag, när jag tar första tuggan på den här efterlängtade nektarinen, totalt tappar suget. I stället blir jag nästan illamående av hur äckligt jag tycker det är. Hela munnen skriker nej på något konstigt sätt. Och så här är det gång på gång på gång.
Och man tänker ju att man, det vill säga jag, kunde lära mig det här och helt enkelt låta nektarinerna vara. Men det går på riktigt inte. Jag blir som besatt och kan inte tänka på annat. Ja, som jag skrev i början. Sjukt. Jag vet inte hur länge det här tänker pågå, men jag väljer att göra lemonad av citronerna och under tiden helt enkelt njuta av hur fina nektarinerna ser ut i min ljussmutsblekblåa skål.
Äntligen!
Jag vet att man inte får föredra svalka i Sverige, men sådan är jag. Jag hoppas nu bara att svalkan håller i sig för jag ska nämligen på en roadtrip i helgen och vill gärna slippa sitta och lida i en bil. Regnet, haglet och åskan klarar jag mig dock utan då. Det är så sjukt för jag var helt intälld på att den här lilla resan var inte nu i helgen utan nästa så det blev faktiskt lite av en överraskning, men orka hålla ordning på datum jämt och ständigt. Okej, så himla sjukt var det kanske inte, men... äh, jag vet inte. Hoppas det blir svalt bara.
London calling.
Jag har i ett par månader hängt med Glossybox och eftersom jag är jag kunde jag så klart inte motstå att betälla specialboxen. För det är ju så. Det finns ju alltid specialgrejer, extrasaker och dylikt för företagen att tjäna extra på. Det är i en sådan värld vi lever. Och det gör mig inget. Hur som helst så blev jag väldigt nöjd. Jag gillar egentligen inte flaggmotiv, men det här var så snyggt.
Och jag hade tänkt köpa mig en filtliner och en illuminator samt varit på jakt efter ett vitt nagellack, så redan där var jag ju hemma. Torrschampoo är en sådan grej jag vill använda, men jag tål inte lukten. Jag har inte luktat på just den där än, men jag tycker alla luktar lika hemskt. Värst av allt är att Bekanten har en parfym som luktar precis som torrschampoo. Den får mig på riktigt illamående. På tal om lukt så luktar steamcremen myggmedel, men den var mjukgörande - alltid något. Jag var inte jätteförtjust i topplacket eftersom jag är en Seche Vite-användare och älskar den snabbtorkande formulan. Så var det med ett läppstift också i en underbar färg, som dock fick tänderna att se ganska gula ut, men med rätt läppenna under kanske det kan åtgärdas. Handkrämen har jag faktiskt inte provat än.
Nu hade jag inte tänkt mig en recension av det här, ville bara säga att den var fin. Förutom de där skrynkliga sakerna som ska skydda vid frakt, hur fula som helst i vitt. Hur som helst gillar jag att få prova på olika grejer, och även om innehållet ibland varierar i ha-begär så tycker jag att idén är superb.
Bekanten eftersöker för övrigt ett liknande koncept för träningsgrejer; alltså pulver, piller och sådant där skräp han älskar at besudla sin kropp med.
Det är faktiskt inte lätt att hålla ordning på allting precis hela tiden.
Jag kan väl i och för sig hålla med om att det är bra att ha lite koll på saker som faller inom ens yrkesområde...
Och så har vi storhandlat också.
Jag älskar verkligen att storhandla, finns inget bättre att fylla upp i skåpen. Eller ja, nu ska vi ju inte ta i så att vi spricker, men ni förstår hur jag menar. Vad som hände sist vet jag dock inte, för det är som ni ser kaos i kylen. Och den var i princip tom innan handlingen. Bortsett från den där mittenhyllan i dörren, där står bara konstiga grejer som jag aldrig använder som fanns här innan jag flyttade in. Ja bortsett från soyan då, ibland använder jag soya i maten, men är inte speciellt förtjust i det så det blir sällan så. Hur som helst känns det som om att det börjar bli dags att kolla datum på de där grejerna igen.
Jag antar att kaoset just denna gång till stor del beror på just storheten av vissa saker, som vattenmelonen, köttfärsen och Bekantens 1,5 kilo stora kasslerbit som han ska göra lunch av till exempel.* På tal om vattenmelonen fick jag dock slänga den för den var konstig och smakade äckligt, trots att jag gjorde klapptricket och allt. Stor besvikelse.
Jaja. Jag vet att man ska vara tacksam över att vi har tillgång till mat och sådant här och att människor svälter världen över, men när jag hade proppat in, vad jag trodde var, allt och vänder mig om och såg en till papperskasse** med alla grönsaker i... Ja, då blev jag lite ledsen i ögat. Ett annat, lika västerländskt, problem är att jag får prestationsångest. Jag vet liksom inte var någonstans jag ska börja när det finns allt. Sedan är det så klart rent logistiska problem också. Allt rasar så fort man stör balansen där inne genom att ta en sak eftersom jag blev tvungen att lägga lager på lager. Vi kommer ju i alla fall inte behöva handla mat på ett bra tag. Finns inget värre än att gå och småköpa hela tiden, så frustrerande. Ja, igen: vi ska inte ta i så vi spricker, men bla bla bla som ovan.
Slutligen kan jag även meddela att det bara är jag i det här hushållet som uppskattar storhandling som aktivitet. Bekanten hatar det och blir grinigare och grinigare för varje minut i affären vilket drivr mig till vansinne och det slutar alltid med att vi blir tjuriga på varann. Nästa gång tänker jag ta med en frukt, chokladbit eller något som han får äta halvvägs så jag kanske slipper hans gnäll. Det skulle vara skönt att en gång få gå runt i lugn och ro och titta på saker utan att hela tiden stressas av hans dåliga humör. Att titta på sakerna innan maten, till exempel porslin, nagellack, böcker och sådant är helt uteslutet. Det är förvisso i början och då har han inte hunnit bli grinig än, men om man slösar tid där är han tjurig redan vid pålägget sedan och då blir det helt olidligt.
*Usch, gillar verkligen inte kassler. Bara torrt och salt. Blä.
**Jag är en sådan som är upplärd att ta med sig kassar till affären i stället för att köpa nya varje gång. Det har inget med pengarna att göra, även om det så klart är en besparing att inte köpa tusen kassar på ett år, utan av ren principsak att det är väldigtonödigt. Bekanten å andra sidan tycker att det är pinsamt. Eller, han tyckte det i alla fall. Nu har han vant sig och han kör fullt ut på ekonomianledningen. Whatever floats his boat liksom.
I wrap.
Inslagningsdags igen. HIttade de här glittersnörena på ÖoB av alla ställen. Det syns inte superbra på bilden men de glittrar som inget annat. På det lilla paketet klistrade jag även på några stjärnor, men innan det hade hunnit torka var såklart Bekanten där och rörde med fingret så det blev sisådär. Är inte mina favoritinslagningar, men glittersnöret gör att allt är förlåtet. Hatar mig själv att jag inte tog fler.
Paketen är till Bekantens mamma. Två böcker; en guide över London och en bok med promenadstråk.
Den obligatoriska kubben på ön.
Bad idea.
Så, igår fick jag för mig att organisera bland mina nagellack och "tvätta" öppningarna från stelnat nagellack. Det tog sin lilla tid. Sedan, när det väl blev dags att organisera sig kunde jäte inte bestämma mig för hur jag skulle ordna dem. Färg, märke, kvalitet, användningsfrekvens, glittrigt/oglittrigt och så vidare. För många val för sent på kvällen efter en natt med bara fem timmars sömn. Jaja. Till slut blev det... lite blandat.
På bilden syns även, till vänster, min nya växt på IKEA. La säkert ner en kvart på att hitta något som skulle kunna stödja upp innerkrukan nerifrån innan jag gav upp och lät den hänga fritt i grenarna. I övre mitten av bilden skymtas min Dr. Quinn-box. 41 skivor med alla säsonger samt de två filmerna i ämnet. Och slutligen finns i denna välfyllda bild även min nya väska från H&M uppe i högra hörnet. Så kär i den. Alltid drömt om en vuxen-väska. Dock oklart om jag kommer känna mig självsäker nog att använda den i höst, men det är en diskussion till en annan gång.
Färdigt.
Vacay.
Lillebror fick också turen att göra sig lustig över mig på fotbollsgolfbanan när han, utan min vetskap, tog ett långt strå med någon slags växtklump på änden från gräset, ställde sig bakom mig och tog det vid min hals varpå jag freakade ut lite och skrek att jag hade en stor insekt på mig. Men, det är ju alltid roligt när man kan hjälpa att sprida glädje till andra.
*Helt sjukt. INte havsbadat på kanske fyra år men nu slog vi på stort och det blev två dagar i rad.
Until next time.
Harry Potter-vecka på Gotland.
Alltså, det skulle ha varit ett inlägg här men jag är alldeles för trött. Jag och Bekanten har varit en sväng på ön och vi firade hemkomsten med att bege oss ut till Kungens kurva och gå hela varvet där ute. Inte en jättebra idé, så här i efterhand. Det hela blev inte heller bättre av att det började ösregna när vi skulle hem så att vi båda kom hem skrämmande lika två dränkta katter.
Ibland blir jag trött på mig själv. Avseende det här, är det dock ofta.
Nästan alltid som jag ska starta datorn på bilden kommer jag inte längre än så här. Inte på första försöket åtminstone. Den här är nämligen lite trögstartad, och eftersom jag har noll tålamod med sådant brukar jag sätta igång den och göra något annat under tiden, exempelvis borsta håret eller något annat livsnödvändigt. Hur som helst så går hissen aldrig hela vägen upp så jag tycker att jag är klar när jag satt i elen. Så när jag kommer tillbaka efter att ha borstat håret är datorn alltså inte igång och jag får ändå sitta där och väntar medan den lååångsamt startar upp.
Men lär jag mig? Icke. Samma sak händer nio gånger av tio. Men jag är smart egentligen, bara inte just på det här.
Idyll, och dess motsats.
Jag minns inte om jag skrev om det, men jag och Bekanten var iväg till hans familjs sommarställe häromsistens. Det var väldigt trevligt. Bilden ovan är det enda bildbeviset jag har, men jag var där i alla fall. Vi åkte runt lite och Bekantens föräldrar, och även han om än i mindre utsträckning, är riktiga second hand-människor. Ni vet. Tradera, loppisar och så vidare. Jag, not so much. Så den helgen var jag på fler loppisar än jag varit i hela mitt liv. I och för sig har jag inte varit på mer än kanske tre innan, men ändå.
Jag vet inte jag, jag har lite svårt att se tjusningen i gamla grejer. Är helt enkelt lite för kinkig för det. Böcker går dock bra. Köpte en bok med tre delar av samma berättelse för tio kronor. Helt okej investering. Och boken är bra. Eller, jag har bara läst första boken och halva andra än, men ändå. Och berättelse är fel ordval, är en sann historia om två engelska flickor, men en jemensk pappa, som blir sålda av honom som fruar till jemenska män och ivägskickade från England till Jemen under deras tidiga tonår; om deras, och deras mammas, kamp att ta sig tillbaka till England. Jag kommer inte ihåg titeln nu eftersom jag är så dålig på sådant, men är som sagt bra. I den mån en sådan hemsk histora kan vara bra, ja ni förstår säkert hur jag menar. Den ena dottern heter Zana och hon står som författare så om ni blir nyfikna är det bara att googla det och Jemen eller något så kommer det säkert upp.
Och det är lite... sjukt, men jag vill inte spoila berättelsen för mig själv innan jag läst ut alla tre böckerna så jag måste varje gång jag läser stå emot impulsen att googla för att se hur det hela slutade.
Dumbstruck.
För fullstor version, klicka här.
Lite uppblåsbara-Barba över den här, men jag gillar den. Vet inte vad det är med mig och dessa ansikten på senaste, men det är det som lockat så varför stå emot det. Fast om jag ska vara ärlig så tror jag att det kan ha och göra med att jag tröttnat på att måla hud, så det är skönt att få en paus från det. Jaja.
För det är inte alls min mobilkamera det är fel på.
Häromsistens var vi vid ett vattendrag där vi hittade en liten svanfamilj, och mamma Svan hade blivit väldigt populär på en rave med fluorescerande UV-ljus. Nej, är riktigt trött på min mobil men jag kan verkligen ingenting om mobiler och orka sätta sig in i den världen för att hitta en ny...
Tricket är att komma ihåg att ta äppelbiten med den slöa sidan mot munnen.
Jag vet inte hur ni äter äpple, men själv gör jag det som en riktig karl. Det vill säga med kniv. Knäppt, men jag tycker det är godare då. På tal om äpple så är jag fullständigt oförmögen att äta upp ett helt äpple. Äter bara det närmast skalet, och knappt det, innan jag blir "mätt". TIll skillnad från exempelvis Picks som jag ibland sett äta med kärnhus och allt. Ja, kanske inte allt, men inte lämnar hon mycket kvar inte. Vilket är miljövänligt och så där, är jag som är den felande länken i det här. Vem orkar inte ett äpple liksom? Sjukt. Det samma gäller exempelvis päron och andra frukter.
Ariel.
Okej, ditmålningen är allt annat än perfekt eftersom jag hade bråttom vid penslandet, men blev galet nöjd med detta färgmässigt. På bilden är det dock lite mer blått än vad det är live, där det i stället är mer åt det gröna hållet; men i alla fall. Tog först ett lager av Essies Go Overboard och följde upp det med ett lager Depend nr. 351.
Jag vet inte varför men för ett tag sedan fick jag för mig att jag ville ha, som jag kallade det, Lilla sjöjungfru-lack. Go Overboard är sjöjungfruigt nog på egen hand, men med nr. 351 ovanpå sattes verkligen pricken över i:et dit. Jag har varit i en lång period där jag bara haft enfärgade lack utan skimmer, glitter etcetera men på senaste har allt lite skimmer och glitterflagor smusslat sig in i mitt nagelliv.
Go Overboard är för övrigt helt tomt på glittrande ting, och som sagt fint på egen hand.
Köttfärslimpa a la Therese.
Alltså, förlåt om rå nötfärs äcklar er men det här var så gott. Blandade i kryddor, rödlök och keso i själva färsen, och mellan två lager köttfärs placerade jag en blandning av naturell PhiladelphiIa, dragon och färska champinjoner. Sedan, när den var helt täckt, hällde jag över mörk balsamvinäger.