annuendag

Ja, vilken härlig vecka det har varit. Inte. Jag är fortfarande sjuk, precis som rubriken antyder. Det är lite bättre, men det har gått i vågor under hela veckan så vem vet hur länge det får hålla i sig. I natt vaknade jag av att allt snurrade. En jättemysig känsla. Verkligen. Jag förstår nu varför så många andra människor dricker sig berusade gång på gång. Nej, usch. Det var riktigt vidrigt, men det berodde nog på öronen för de har varit lite vajsing med ock och så där.

 

Jaja, det är ju knappast något roligt att läsa om någon annans sjukdom. Ja, förutsatt att man inte är en sådan som vältrar sig i andras olycka - och i så fall: varsågod. Idag har jag i alla fall försöka vara i ett icke horisontellt läge. Det har gått sådär. Började på bilden ovan, men det gick inte jättebra. Och då syftar jag inte på ögonens uttryck som blev något helt annat än vad jag tänkt mig så att jag måste göra om dem, utan på det faktum att det ni ser ovan har växt fram bit för bit under dagen. Jag klarar nämligen inte ens ett poddavsnitt i sittande ställning, utan måste ta vilopauser. Jag vet inte om den där bilden någonsin kommer bli vad jag planerat, är nämligen ett försök till ett slags porträtt. Och porträtt är inget jag gör. Så vi får se. Men, men. Jag var tvungen att göra något i alla fall.

 

Hur som helst måste jag nu vila så jag orkar vara uppe och äta vid middagen. Härligt liv. Kul sista semestervecka också. Verkligen det här jag hade planerat.

 

 

 ---