annuendag

Pappa hade ett ärende till Stockholm och tänkte passa på att hälsa på. Det enda vi behöver nu är ett datum. Går sisådär. Varför? Ja, dels vanliga skäl som att jag är upptagen, han är upptagen, det går ingen båt och så dels skälet OS. Och det är inte så att OS-skälet kommer sist. OS-skälet kommer först. Vi hade i princip ett datum som passade båda, men då gick det ingen färja och pappa kunde inte åka kvällen innan eftersom att skidskyttet i så fall var samtidigt som båten gick.

 

Vi hittade ett nytt datum men pappa skulle återkomma efter han hade konsulterat med OS-bibeln. Om det inte funkar då får vi vänta tills efter OS...

Så här var vädret i lördags när jag och Bekanten var på Skansen och sedan gick stan runt. Inte superbra. Speciellt inte med tanke på att jag har varit dålig. På dagen är det okej men på kväll, natt och morgon är det inte skoj. Jag blev naturligtvis värre efter i lördags. I fem nätter har jag fått sova med extra kudde för att få upp huvudet för min krånglande hals. Väcker mig själv på nätterna för att jag är så torr att jag varken kan andas eller svälja ordentligt och att det därför gör ont. Efter i lördags har det eskalerat. Nu tappar jag nästan helt rösten på kvällskanten. Jag kan få fram ljud, men de låter inte speciellt mänskliga och de gör fruktansvärt ont. Men så några timmar på dagen är det lugnt, min röst är svag men det gör inte ont eller något. Väldigt underligt med tanke på att jag nästan går under på kvällarna/nätterna.

 

Hur som helst. I lördags kunde jag inte neka Bekanten Skansen, han hade pratat exalterat om det hela veckan. Eftersom jag var lite dålig skulle vi bara ta en kort, kort promenad där uppe* för att sedan göra några ärenden på stan innan vi köpte med oss mat hem från Hötorgshallen. Eller hur. Vi gick hemifrån klockan tio. Var hemma efter klockan fem. Inte okej. Inte okej alls. Var så sjukt trött på slutet. Vi var inte så länge på Skansen men däremot blev turen på stan evighetslång. Vi var överallt. Menmen, man är väl helt enkelt fortfarande ung och dum.

 

Bekanten har också blivit dålig så igår låg vi båda två i soffan hela dagen. Idag missade jag skolan för att jag försov mig på grund av en sömnlös natt... Så, det går bra nu.

 

 

*Vi har årskort.

Jag känner rent spontant att mitt liv kanske slösas bort när jag sitter en lördagskväll och blir arg över att Matti än en gång är otrogen med Rebecka i Skilda världar...

Vi kan väl alla hålla med om att det är obeskrivligt irriterande. Häromdagen var jag dock med om min värsta upplevelse hitintills. Jag kan i alla fall inte nu när jag tänker efter komma på någon otrevligare. Jag hade en rabattcheck och skulle in en snabbis och köpa nagellack från Essie-kollektionen. Jag hade inte riktigt bestämt mig för vilken/vilka som skulle få följa med mig hem. Värt att nämnas är att jag vid tillfället hade olackade naglar. Jag var även osminkad, hade håret i en slarvig knut och eftersom vi skulle och handla mat efteråt hade jag ryggsäck på mig. Saker som förvisso inte borde ha betydelse, men för vissa är ju sådant väldigt viktigt. Och uppenbarligen tyckte människan jag mötte det. Min naturliga nagel är, speciellt så här års, väldigt torr och den flisar sig gärna, och eftersom jag inte fixat mig dagen till ära eller använt nagelolja så såg de just torra ut.

 

Jag gick fram till Essie-stället och tog upp de tre flaskor som jag funderade på sist jag såg dem. De två ovan plus ett lack med stora glitterpartiklar i olika färger. Den sistnämnda var jag säker på att jag inte ville ha eftersom jag hade något liknande hemma, men ville ändå titta. Hur som helst så kommer det är butiksbiträdet fram, kvinna någonstans strax under eller över trettiostrecket kanske, och frågar, i en inte alls engagerad ton, om jag letar efter ett glitterlack. Jag säger att nej det inte är ett glitterlack specifikt jag är ute efter utan att jag sett dem innan och försöker bestämma mig för vilka jag vill ha och hon säger "det där är fint". Eftersom jag håller i alla tre och hon nyss pratade om glitter håller jag upp det glittriga och frågar om det var det hon menade varpå hon, äcklat, säger "nej usch, det är så nyår". Väldigt bra kommentar till en kund. Verkligen. Så lägger hon till "för att få ett sådant där glitternagellack heltäckande måste man måla det minst tre lager" och jag svarar att ja, så är det ju. För så är det. Sedan tittar hon på de andra två och säger, oerhört nedsättande, "för att få nagellack i samma färg som i flaskan måste man måla två till tre lager, underlaget är viktigast, så du måste ha ett bra underlack men viktigast är att nageln är fin för att det ska bli bra så det måste du ordna först".

 

Och här blir jag bara så trött. Jag kan ju inte förmedla exakt hur nedlåtande den här människan var, men ni får helt enkelt lita på mig att det var illa. Riktigt, riktigt illa. Och det var hur uppenbart som helst att hon såg mina ofixade naglar och resten av mitt "ofixade" jag och bara tog för givet att jag uppenbarligen inte kunde någonting alls om nagellack. För att det, som huvudregel, inte räcker med ett lager lack för att få täckande bas vet alla som någon gång testat ett nagellack. Nej, usch. Jag blir så arg på hela hennes attityd bara jag tänker på det. Och om det inte vore för att den där rabattchecken gick ut den dagen vi var inne hade jag definitivt inte köpt lacken där. Jag kunde på riktigt inte släppa mötet på hela kvällen och Bekanten var med mig och han var också chockad över hennes sätt. Och det var inte bara det att hon sa otrevliga saker, när hon var klar med det stod hon kvar och bara stirrade på mig medan jag tittade på nagellacken. Hela tiden tills jag gick. Jag gav nämligen upp att hon skulle gå så jag kunde prata i lugn och ro med Bekanten. Så obehaglig stämning.

 

Det värsta av allt är att affären ligger i vårt område så jag är ofta där inne, och handlar ofta därifrån. Jag har inte sett henne tidigare, så förhoppningsvis var hon bara någon tillfälligt inkallad vikarie eller något för om hon är nyanställd där tänker jag inte hänga där mer.

 

Idag tänkte jag att vi skulle prata lite om människor som inte kan uppföra sig. Det finns få saker som irriterar mig så mycket som ouppfostrat folk. Ju äldre, desto värre. Hur svårt är det liksom att uppföra sig på ett sätt så både vi själva och vår omvärld får ha det bra? Nej, usch för människor som bara ser till sig själva och ska ha och ha. Jag har två exempel.

 

I helgen var jag och Bekanten på IKEA och vi åt i restaurangen. När jag skulle ta vatten vid drickstationen så finns det på det här IKEA:t två sidor. Jag prövade först ta vatten på den vänstra sidan, men inget kom. Precis efter kom en kärring, som såg att jag inte fick fram något vatten, och prövade. Jag började gå mot den andra sidan för att hämta vatten där och då kom det en liten tant med en sådan där brickvagn och skulle passera så jag aktade mig för henne och gick därför runt henne. Det gjorde inte kärringen, hon knuffade sig förbi tanten och trängde sig in precis före mig och tog vatten. Alltså vad är det för något? Så fruktansvärt ouppfostrat. Ingen är så viktig att de inte kan vänta två sekunder på att den som var först fyller sitt glas. Och man behöver verkligen inte knuffa små tanter. Dessutom hade kärringen två glas, jämfört med mitt enda glas.

 

Exempel två är även det från helgen och utspelade sig under min och Bekantens tvättid. Vi hade tvättat massor av sängkläder och höll på att torktumla de sista när Bekanten kom ner till tvättstugan för att hämta dem och ser att någon har lagt i tvätt i tvättmaskinerna och satt igång dem. Alltså. Vi hade en timme kvar på vår tvättid. Människan som gick in och tog tvättmaskinerna kan omöjligt veta huruvida vi har mer tvätt eller inte. Vi kanske bara var uppe och hämtade ny smutstvätt när den var där nere och fyllde maskinerna? Jag blir så trött på sådant. Just det hände för övrigt en gång när jag bodde i Linköping. Jag hade något i torktumlaren, skulle hämta tvätt jag glömt uppe i lägenheten och när jag kom ner hade någon fyllt tvättmaskinerna. Inte okej. Inte okej alls.

 

Sådana människor borde inte få röra sig fritt i samhället. Sådana där äckliga jag-människor som bara bryr sig om sig själva och sitt. Usch.

Alltså, jag vet sannerligen inte hur ni lever era liv men personligen är jag så trött på den här headern att den nästan får mig att vilja kräkas. Eller, om det är något jag inte vill göra så är det just att kräkas för det har jag gjort så det räckt och blivit över de senaste dagarna. Okej, det här blir en sidenote men på riktigt: Jag missade en superviktig tenta för att jag blev sjuk av något slag och spenderade ett drygt dygn i fosterställning i nära anslutning till badrummet. Så nu kanske hela min framtid är förstörd. Det gör mig så bitter. Men vad kan jag göra åt saken nu liksom. Eller då, det var ju inte direkt ett alternativ och gå dit och riskera smitta ner alla. Nej, jag orkar inte ens tänka på det, blir bara upprörd.

 

Tillbaka till det jag tänkte skriva om. Headern. Så. Trött. På. Den. Bilden. Seriöst, kom med något nytt. Men det är det som är problemet. När det kommer till headermaterial har jag noll idéer. Knappt ens noll. Om man kunde ha mindre än noll idéer så är det det jag har nu.* Så därför är den där. Dag ut och dag in. Och bara deprimerar oss alla. Jag är ledsen för det, jag ber om ursäkt för det. Speciellt som ni ser den mycket oftare än vad jag gör eftersom jag sällan tittar på min egen sida... Men, jag får väl försöka börja fundera på idéer. Kanske inte just idag. Men någon gång inom de närmsta två till tre åren ska jag ha det fixat. Det är åtminstone en ambition jag numera har.

 

 

 

Den senaste tiden har jag haft en hel del inlägg planerade i huvudet, det har dock visat sig att det tydligen inte räcker att tänka på något man ska publicera för att det faktiskt ska bli publicerat. På riktigt, vi flyger omkring i rymden och har oss men en lite enkel app för teleporteringspublicering finns inte. Eller ja. För all del finns det inte ens en fungerande blogg.se-app för android. Herregud vad dåligt blogg.se.

 

På tal om det innan så läste, alternativt hörde, jag någonstans att just det här med att åka till månen var bland det sämsta mänskligheten kunde ha åstadkommit, just för att det har blivit måttstocken för vad som borde fungera i vår värld. "Vi kan åka till månen, men inte *placera in valfri mer eller mindre viktig sak*." Jag vet inte, det kanske är lite felprioriterat. Men jag påstår mig inte vara någon rymdexpert, jag har ingen aning om vad månresan har gett oss. Om vi nu har varit där överhuvudtaget... På riktigt. Snacka om ointressant diskussion. Vem bryr sig om det var på riktigt eller inte. Det påverkar i alla fall inte mitt liv.

 

Däremot är ju människor som inte tror på att det "finns annat liv i rymden" på riktigt lite dumma i sina huvuden. Som om att vi skulle vara den enda livsformen i hela universum, som vi inte ens vet hur stort det är. Troligt. Så himla speciella är varken vi, myrorna eller antiloperna. Däremot kanske alla inte måste de ut som "aliens". Plus att koralldjur är levande ting. Troligt att det inte någonstans där ute finns åtminstone fler koralldjur liksom.

 

Hur som helst så ville jag mest säga att jag från och med nu ska försöka bli lite duktigare på att inte bara tänka tanken, som förvisso är den som räknas, utan även skriva lite oftare. Det blir kanske, förhoppningsvis, självklart, roligare att kolla in här då.