På tal om tulpanerna.

När jag fick tulpanerna kunde jag för mitt liv inte hitta någon vas som passade. Trots att jag var helt säker på att jag hade en som skulle passa bra. Fick till slut nöja mig med den som skymtas i inlägget innan. Kunde dock inte släppa tanken på att jag hade en bra vas någonstans, även om jag inte kunde minnas hur den såg ut... Och sen på kvällen när jag, av olika anledningar, befann mig på golvet såg jag den. Den perfekta tulpanvasen jag varit säker på att jag hade. Den stod skymd bakom en blomma, hade använt den som golvljuslykta i brist på blommor. 
 
Det är skrämmande hur skönt det är att alltid ha rätt och veta bäst. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback