annuendag

Min mobil ringde i eftermiddags.

A-L: Du, jag tänkte på uppgiften hur har du tänkt angående bla bla bla.
Jag: Jag har inte ens börjat så jag har inte tänkt alls.
A-L: Jaha, då får du skynda och sätta igång nu då!
Jag: Äsch, jag har ju hela morgondagen på mig.

Och det är min skolfilosofi sedan... tja. Högstadiet? Eventuellt tidigare, men så långt bak i livet minnsa jag inte. I högstadiet fick jag, och några andra, inte ens komma in i klassrummet när vi hade inlämningsuppgifter i svenska eller engelska*. När läraren kom för att låsa upp och såg oss stå utanför dörren sa han bara åt oss att vi kunde gå iväg för han visste ändå att vi klarade oss utan att sitta på hans lektion. Och vilka var vi att neka lärarens order?

Så vi gick och spelade kort. Dagen innan inlämning skrev vi ihop något, fick MVG och proceduren upprepades med nästa uppgift. Jag säger inte att det är en bra studieteknik, men hitintills har jag inte åkt dit för det utan alltid klarat mig, så varför förstöra ett vinnande koncept?

I alla fall, min poäng var att jag nu faktiskt läst igenom materialet till uppgiften. Alla sex sidor. Så jag är med andra ord ute i god tid med den här uppgiften.

---

*Samma lärare i båda ämnena. Men var egentligen ingen annan lärare som brydde sig om vi befann oss i salen eller inte heller om det var fråga om någon form av eget arbete. Förutom matteläraren. Han kom ibland till oss där vi satt och spelade, suckade och sa åt oss att pallra oss till salen. Eller ja, efter ett par gånger räckte sucken för att vi skulle packa ihop kortleken. Fast jag kan inte direkt påminna mig att vi utfärdade speciellt mycket arbete då heller.

Jag har eventuellt fått en spricka/repa i/på tanden. Jag skriver eventuellt för att jag inte vet. Eller alltså, jag har börjat få lite ont vid tryck mot ena framtanden, så idag kollade jag på den i spegeln och det ser ut som om att det skulle kunna vara en spricka/repa i den.

Frågan är bara om det är något nytt eller inte. Det är nämligen samma tand som jag slog i som barn i en lite väl inlevelsefull omgång av Z-ruta.* Då slog jag av en liten hörnbit. Och nu vet jag inte. Men oavsett om det är en gammal eller ny spricka/repa så har det ju inte ömmat tidigare. Vad jag minns så här på rak arm åtminstone.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt saken. Om det nu är en gammal skada tycker man ju att det någon gång under ett tandläkarbesök borde kommit upp vid en undersökning? Vilket den för all del kan ha gjort, bara att jag glömt bort det. Om det är en ny: hur kom den dit? Jag har ju inte slagit mig?

Jag vet inte. Jag ska låta det vara några dagar så att jag får se om det är en verklig smärta eller bara ett hjärnspöke, sedan får jag ringa tandläkaren och höra efter om de har möjlighet att se på förra årets bilder för att se om sprickan/repan finns med då? Om det nu är sådant som syns på de bilderna. Oavsett känner jag mig ju inte direkt pigg på att behöva ta mig till tandläkaren, så jag hoppas att ömmandet vid beröring går över de närmaste dagarna.

---

*Vilket innebär att jag sprang efter bollen, snubblade och for med ansiktet i marken. Jag var någonstans under nio år. Började gråta av rädsla och var i princip helt förstörd över min trasiga tand. Min lärare tänkte först inte ringa hem och säga något, men så var det någon som övertalade henne att göra det ändå och då ville pappa ha mig till tandläkaren. Det första tandläkaren sa var att det var tur att vi hade kommit in direkt. Tur för mig att läraren inte fick sista ordet med andra ord.

Jag har gått och blivit med svacka. En musiksvacka. All musik, och då menar jag verkligen All musik, är aptråkig att lyssna på. Jag står ut i ungefär två sekunder sedan vill jag kasta något i väggen.

Ifall jag var biblioteket skulle jag vägra låna ut fler böcker till mig själv. I princip varje gång jag lånat en bok så blir den tillbakalämnad först efter att jag fått ett påminnelsemail om att lånetiden gått ut. Eller nej, inte ens då förresten. I nio fall av tio brukar jag efter ett sådant mail logga in och se efter om den går att låna om boken. Om det går så gör jag det och sedan ligger den här hemma tills ett nytt påminnelsemail kommer  varpå jag loggar in för att se om den går att låna om så leker vi den leken ett par omgånger innan jag slutligen lyckas få med mig boken till biblioteket för inlämning.

Jag är en lika vidrig bibliotekskund när det kommer till reservationer. Om man har reserverat en bok man sedan inte ämnar hämta vill dem att man ändå går till biblioteket, lånar den och lämnar tillbaka den. Detta för att boken annars står obrukbar x antal dagar i onödan antar jag. Det gör jag aldrig.

Och det är ju faktiskt inte alls så att jag åtminstone några gånger per vecka befinner mig på campusområdet och därmed kunde gå ner till biblioteket och lämna tillbaka böckerna, nej då.

På tal om kusin ett, som för övrigt är min favoritkusin, så passerade han köket när jag stod och gjorde sallad. Inget avancerat alls bara gurka, tomat, sockerärtor och ruccola.

Kusin ett: Vill du ha hjälp med något?
Jag: Tack, men nej tack. Jag har allt under kontroll.
Kusin ett: Säkert? Jag kan öppna påsen eller så?

Sedan vid matbordet när uppläggningsfaten skickades runt för eventuell backning satt han efter mig i runtskickningen.

Jag, sträcker fram fatet: Potatis?
Kusin ett: Ja, helt rätt. De gula, nästan runda, sakerna är potatis.
Jag: Ha ha.

Jag, sträcker fram skålen: Sås?
Kusin ett: Precis Therese. Duktigt. Det där är sås som är i den skålen. Vad du kan!

Jag kan feltolka det hela, men det känns som om att han inte har fullständigt förtroende för mitt intellekt...

I torsdags undrade Lillebror om det fanns Angry Birds på min mobil. Jag sa att det finns förmodligen på marketen, att han fick se efter om han ville. Lillebror gjorde en bana och tyckte spelet var töntigt. Han gjorde sedan en till bara för att.

Efter det såg jag inte min mobil mer än sammanlagt tio minuter förrän det var dags att åka hem igen. Om inte Lillebror spelade på den så låg den på laddning. Han undrade även om jag verkligen behövde den nya mobilen fram till sommaren. Han tyckte att det behövde jag inte, utan vi kunde byta tills jag kommer till ön.

Lördag kväll kunde kusin ett inte stå emot nyfikenheten längre utan laddade ner de arga fåglarna till sin mobil. Efter det hade jag och kusin två lite problem att se vilken lillebror som var vems. De satt nämligen i samma position på varsin stol bredvid varanda, djupt koncentrerade, med rutiga skjortor och mörka jeans båda två. Likadan skäggväxt och liknande frisyr.*

---

*Lillebror: Enda skillnaden med skägget är att det tog ditt två dagar att växa ut och mitt tog tre-fyra veckor.

Jag är rädd för barn. Eller. Rädd och rädd. Men jag tycker de är lite läskiga. Barn gillar dock mig, jag blir alltid föremål för tittut på busshållsplatsen. Precis lika ofta händer det att så fort jag sitter ensam på bussen och en tant kliver på så sätter hon sig hos mig. Så farlig ser jag ut att vara med andra ord. Det som är läskigast med barn, och för all del bräckliga tanter, är att man ska råka ha sönder dem. Eller att de blir ledsna och börjar gråta.

Jaja, min poäng är i alla fall att jag kommer spendera de närmaste dagarna med just ett barn. Och det kommer gå bra. Jag menar. Det var ju inte alls så att jag senast vi träffades skadade den när vi lekte "lyfta barnet högt i luften" och jag inte riktigt var beredd på ett av barnets hopp så han hoppade rakt upp i mitt ansikte och min tand* gjorde hål i hans panna. Och han började så klart även gråta. Nej då. Det hände inte...

Och när jag ändå har er på tråden kan jag tänka mig att de närmaste dagarna kan bli tomma, åtminstone här i huvudfönstret - högerfönstret vet jag inget om i dagsläget. Jag kommer nämligen ha fullt upp med att inte ta sönder ett barn. Jag inbillar mig att det inte medför allt för mycket tid att sitta framför datorn.

Vilken bra mor du kommer bli tänker ni nu. Jaa... Vi kan väl säga som så att jag hoppas att det är mer än spisgöra som kommer naturligt.

---

*Jag har flera.

Kom, så här tre timmar senare, och tänka på att jag inte fått något bekräftelsemail på min inskickade uppgift. Och visst, mailet hade studsat tillbaka. Icke existerande mailadress. Eftersom att det var fel mail i uppgiften hade man ju inte kunnat bli underkänd för att man inte lämnat in i tid, men ändå skönt att ha upptäckt det.

Om föreläsaren inte kollar sin vanliga mail innan inlämningsdeadlinen i morgon lär hon dock bli lite förvånad över att ingen har lämnat in i tid...

Det var närapå lite jobbigt att skicka in skoluppgiften idag. Vem hade kunnat ana att det skulle vara så knöligt att beskriva skillnaden mellan några begrepp? Det hjälpte förstås inte att man var begränsad till 500 ord.

500 ord är inte speciellt många ord när något enkelt fast samtidigt komplext ska förklaras.

Finland: Förlåt att jag använder dig som en sökmotor, men visst ska bla bla bla?

Ni vet den där känslan när man, utan att titta, för ner handen och känner hur det handen sluter sig kring är exakt rätt när det kommer till tjockleken? Så ser man efter och inser att den är jättekort?

Jag vet. Man blir så besviken. Så jag fick helt enkelt plocka fram en till morot för att det skulle räcka till salladen.

Var på IKEA i helgen och införskaffade mig en förvaringslåda med lock. Ni vet en sådan som man kan få plats med under sängen. Det blev ju ingen flytt och jag behöver mer utrymme helt enkelt.

Jag har varit helt inställd på att ha thaigryta till middag idag. Redan igår bestämde jag mig. Så såg jag nyss en bild på spagetti* och köttfärsås, så nu ska jag helt plötsligt ha det till middag.

Efter mycket velande fram och tillbaka har jag nu tagit klivet och bestämt mig för en ny mobil. Det gjorde ont i hjärtat för jag älskar min babyrosa lur, men den har börjat spöka lite nu och då så det var egentligen inte så mycket att välja på.

Att välja vilken modell man ska ha sedan. Herregud. Mina senaste två mobiler* har varit väldigt tjejiga till utseendet och i dagsläget finns egentligen ingen sådan ute på marknaden. Åtminstone ingen som tilltalar mig. I alla fall så var jag inne en snabbis på en mobilaffär idag för att titta på Sony arcen som jag kollat lite på online tidigare. Men den föll mig inte alls i smaken live. Däremot fattade jag tycke för LG optimus 2x och efter googlande så får det helt enkelt bli den.

Det gör mig lite besviken att jag inte känner mig sådär extremt överspänd av förväntan att få den i min hand, men när jag tänker på allt fint som jag kan göra med den känns det dock väldigt bra.

Pappa skulle in en sväng på sjukhuset och kolla en grej. Var några tanter som poppade ut ur dörrarna och ropade upp folk när det var deras tur att komma in i undersökningsrummet.

När pappa såg den ena uppropartanten, som såg lite... brysk ut:
Pappa: Om jag får henne får du följa med in. Henne vågar jag inte vara ensam i ett rum med.

Frisören jag hamnade hos igår var av den sorten som tar sitt yrke på lite för stort allvar. Hon var inte frisör, hon var Frisör. Mina instruktioner var att ha kvar det så som det var nu, fast bort med de skadade topparna och att det var viktigt att jag hade så mycket längd som möjligt kvar eftersom jag bara har olika uppsättningar under sommaren. Inte så svårt att förhålla sig till eller hur? Att bara klippa bort de skadade topparna låter väl inte allt för komplicerat? Nej, inte för en frisör möjligen, men Frisörer håller inte på med simpla toppningar.

Efter att hon hållt på i en halvtimme och gav mig spegeln för att kunna se hur det blev bak.
Hon: Så klippte jag upp det en hel del här bak, så att du skulle få en frisyr. Så gjorde jag likadant här framme, jag kortade av håret längst fram för att få ett nytt fall på håret.

Jaja, jag får helt enkelt hoppas att det ser bättre ut om någon vecka när det inte ser lika nyklippt ut åtminstone. Och det finns ju alltid hårnålar för att hålla fast de för korta hårstråna...

MVH, Bitter

Inlämningen av hemtentamen jag hållt på med de senaste dagarna skulle av någon anledning, förmodligen att  den kursansvariga ville slippa skriva ut allt själv, lämnas in i pappersform. Och när det blev dags för mig att traska och lämna in den så snöar det förstås, en riktig blötsnö.

Och jag ville inte ta väska bara för några A4-ark, och även om jag förvisso hade en plastmapp till den så insåg jag, eftersom att jag är så smart, självfallet att den inte skulle hålla vätan borta. På TV och film brukar de ju alltid stoppa det innanför kavajen/jackan och sedan plocka fram dem alldeles skrynkelfria, tänkte jag då.

Gemensam nämnare till alla de här personerna jag sett göra detta fann jag ganska omgående var att ingen av dem kan ha haft bröst. De var nämligen, minst sagt, i vägen. Som så ofta annars.

Till slut bestämde jag mig för att lite skrynkel får vara okej vid inlämning så jag körde på att stoppa det innanför jackan.