Oj då. Plus ålder.
Ni vet när man till och med lyckas skrämma sig själv. Så där så att man på allvar börjar fundera över hur det står till där uppe. Lite, det vill säga mycket, den känslan fick jag när jag såg på Carl-Einar Häckner på svtplay alldeles nyss och jag kom på mig själv att tänka "Han är ju inte helt dum den där Carl-Einar, ibland ser han ju nästan bra ut.".
Jag menar verkligen inte att vara elak mot Häckner, han är bara inte riktigt vad jag trodde om mig själv. Men det är kanske åldern. Det är kanske nu när man är tjugotre* som det sker. Jag är kanske en av de där tjejerna som till slut blir tillsammans med en väsentligt äldre herre.
En teori är väl möjligen att det har med biologi att göra. Att någon urtidsgrej inombords tänker på framtiden och mäter attraktion i förmåga att ta hand om mig och eventuella barn? Vem vet.
Eller så var det bara någon tillfällig sinnesrubbning. Jag hoppas nog på det. Inte för att jag tycker att varken Häckner eller andra män på något sätt eller vis är avskyvärda, jag vill bara helst inte bli kär i en gubbe en vacker dag. Åtminstone inte förrän jag själv gått och blivit gumma. Och riktigt i gumm-stadiet är jag inte än. Är minst två år kvar.
*Häromdagen när vi satt med grupparbete blev vi frågade om vi kunde svara på en enkät av en statistikstudent**. En annan gruppmedlem sa tyvärr ja, så det var ju bara att börja fylla i pappret. En av frågorna var ålder. Jag höll på att bomma enkäten direkt genom att svara tjugotvå. Jag tappade liksom lite på vägen att jag faktiskt fyllt år. Det sjuka är att jag känner mig mycket mer bekväm som tjugotre än som tjugotvå. Tjugotvå kändes aldrig rätt, men tjugotre. Ja, det känns som om jag är en tjugotreåring.***
**Jag har ingen som helst aning om det faktiskt var en statistikstudent, det var helt och hållet en fördom från min sida.
***En till gruppmedlem som fyllde nyss hade även han haft lite problem med åldersfrågan. Lustigt hur det tar hjärnan ett par gånger att ställa om det där.
Jag menar verkligen inte att vara elak mot Häckner, han är bara inte riktigt vad jag trodde om mig själv. Men det är kanske åldern. Det är kanske nu när man är tjugotre* som det sker. Jag är kanske en av de där tjejerna som till slut blir tillsammans med en väsentligt äldre herre.
En teori är väl möjligen att det har med biologi att göra. Att någon urtidsgrej inombords tänker på framtiden och mäter attraktion i förmåga att ta hand om mig och eventuella barn? Vem vet.
Eller så var det bara någon tillfällig sinnesrubbning. Jag hoppas nog på det. Inte för att jag tycker att varken Häckner eller andra män på något sätt eller vis är avskyvärda, jag vill bara helst inte bli kär i en gubbe en vacker dag. Åtminstone inte förrän jag själv gått och blivit gumma. Och riktigt i gumm-stadiet är jag inte än. Är minst två år kvar.
*Häromdagen när vi satt med grupparbete blev vi frågade om vi kunde svara på en enkät av en statistikstudent**. En annan gruppmedlem sa tyvärr ja, så det var ju bara att börja fylla i pappret. En av frågorna var ålder. Jag höll på att bomma enkäten direkt genom att svara tjugotvå. Jag tappade liksom lite på vägen att jag faktiskt fyllt år. Det sjuka är att jag känner mig mycket mer bekväm som tjugotre än som tjugotvå. Tjugotvå kändes aldrig rätt, men tjugotre. Ja, det känns som om jag är en tjugotreåring.***
**Jag har ingen som helst aning om det faktiskt var en statistikstudent, det var helt och hållet en fördom från min sida.
***En till gruppmedlem som fyllde nyss hade även han haft lite problem med åldersfrågan. Lustigt hur det tar hjärnan ett par gånger att ställa om det där.
Livets motgångar.
Min mobil har ringt non stop idag. Jag är så trött på det hela att jag vill kasta ut den genom fönstret. Samtalet jag just lade på var dock väldigt roligt. Bakgrunden står i att han tidigare under dagen bett om matlagningsförslag.
Jag: Hallå?
Han, upprört: Hallå, hur mycket vatten ska man ta ta?
Jag: Till..?
Han, fortfarande upprört: Till Quinoan.
Jag: Det står väl på förpackningen?
Han, fortfarande upprört: Nee!
Jag mindes inte i huvudet så jag googlade det hela när jag ändå satt vid datorn. Upplyste då även om att quinoan måste sköljas noga.
Han, skeptiskt: I vadå?
Jag: I ett durkslag?
Han, upprört igen: Vet du hur små de är!? Det finns inga så små durkslagshål!
Jag: Jo, sådana som är som silar.
Han, fortfarande upprört: Men jag har ingen sådan!
Jag: Lägg dem i en kopp då? Så håller du för med handen när du häller av vattnet? Då är det förmodligen bara några som smiter ut.
Han, väldigt upprört: Några!? Förpackningen kostade fyrtio kronor, inte en svordom ska smita!
Jag: Hallå?
Han, upprört: Hallå, hur mycket vatten ska man ta ta?
Jag: Till..?
Han, fortfarande upprört: Till Quinoan.
Jag: Det står väl på förpackningen?
Han, fortfarande upprört: Nee!
Jag mindes inte i huvudet så jag googlade det hela när jag ändå satt vid datorn. Upplyste då även om att quinoan måste sköljas noga.
Han, skeptiskt: I vadå?
Jag: I ett durkslag?
Han, upprört igen: Vet du hur små de är!? Det finns inga så små durkslagshål!
Jag: Jo, sådana som är som silar.
Han, fortfarande upprört: Men jag har ingen sådan!
Jag: Lägg dem i en kopp då? Så håller du för med handen när du häller av vattnet? Då är det förmodligen bara några som smiter ut.
Han, väldigt upprört: Några!? Förpackningen kostade fyrtio kronor, inte en svordom ska smita!
Det skulle kännas väldigt 2011 om tredje världskriget utbröt på grund av grönsaker.
Jag vet inte om ni har hört det, men ovan molnen är himlen tydligen alltid blå.
Tur att det inte är val i morgon.
Då hade det här blivit utslagsfrågan för vad svenska folket röstade på.
Och på temat: Hunden, möjligen människans bästa vän men sannerligen inte världens smartaste djur.
Hjälper Picks med val av ny gardin.
Jag: Visst är det härligt med tenta-p, man får så mycket annat gjort!
Picks: Ja det är fantastiskt.
Picks: Ja det är fantastiskt.
Jag förstår hans frustration.
Känns lite onödigt att planera i onödan, men okej då. Om du tjatar.
Jag: Ja, du gav mig ju ändå 6 bra år. Det måste ju räknas för något.
Han: Jag har tänkt ge dig fler år, om du vill det.
Jag: Vill och vill. Inte jag som styr världens undergång. Sker den inte i morgon så nästa år.
Han: Ja, men ska vi säga att vi håller vänskapen ihop tills vidare om jorden inte går under i morgon?
Jag känner att jag kan mjölka den här grejen med jordens undergång till och med söndag, sedan är det nog dags för mig att gå vidare. För mjölka det, det gör jag. SMS till Lillebror tidigare idag:
Han: Jag har tänkt ge dig fler år, om du vill det.
Jag: Vill och vill. Inte jag som styr världens undergång. Sker den inte i morgon så nästa år.
Han: Ja, men ska vi säga att vi håller vänskapen ihop tills vidare om jorden inte går under i morgon?
Jag känner att jag kan mjölka den här grejen med jordens undergång till och med söndag, sedan är det nog dags för mig att gå vidare. För mjölka det, det gör jag. SMS till Lillebror tidigare idag:
Jag väntar med att boka tvättid tills på söndag. Ifall nu jorden går under, då slipper jag ju göra det. Att tvätta kläder är så tråkigt.
Jag tror inte på domedagsspektakel. Jag tror varken på att jorden kommer gå under nästa år eller till helgen. Men tänk så snopen man skulle bli om man väcks lördag natt av en enorm jordbävning? Man skulle ju inte tro att det var sant. Fast det spelar ju ingen som helst roll egentligen. Om nu världen gick under så skulle man säkerligen lida något ofantligt när man upptäckte jordbävningen, men ganska så omgående skulle man ju vara död. Svårt att leva utan Tellus liksom.
Nej, folk kan hålla på med sina domedagsprofeterior bäst de vill. Om det nu är så att det är meningen att jorden ska gå under så gör den väl det. Men det finns ingen poäng att hetsa upp sig över saken. Dör man så gör man. Sedan kan det få finnas hur mycket tecken som helst som bevisar att det kommer bli si eller så, men det är med tecken som det är med statistik. Man kan få dem att säga precis det man vill bara man utformar dem att passa in till dess syfte.
Värst vore det nog för den där gubben som räknade fram datumet den här gången. Han kommer ju inte få något erkännande för att han hade rätt. Han kommer ju inte ha möjlighet att säga "vad var det jag sa" för att alla håller på och dö.
Mest synd tycker jag dock om han som det stod om på aftonbladet.se som gillade att jaga tvättbjörnar. Att jaga tvättbjörnar var tydligen hans favoritgrej att göra, men det hade han fått sluta med eftersom att det var viktigare att resa runt och informera folk om domedagen. Tänk vilken besvikelse ifall jorden inte går under. Alla timmar han slösat bort han i stället hade kunnat jaga tvättbjörn på. Just tvättbjörnarna var nog nöjda däremot. Nu får ju alla de han inte kunnat döda på grund av allt informerande chansen att uppleva jordens undergång på lördag natt. Förutsatt att det händer. För all del så kanske det snarare varit skönt att bli ihjälskjuten än att uppleva en jordbävning så stor att jorden går under. Vad vet jag, jag har varken provat på det ena eller det andra.
Oavsett så ska vi ju alla dö någon gång. Sedan om det händer på lördag eller nästa år på grund av jordens undergång eller om sextio år på grund av ålderdom, det gör ju i det stora hela varken från eller till.
Nej, folk kan hålla på med sina domedagsprofeterior bäst de vill. Om det nu är så att det är meningen att jorden ska gå under så gör den väl det. Men det finns ingen poäng att hetsa upp sig över saken. Dör man så gör man. Sedan kan det få finnas hur mycket tecken som helst som bevisar att det kommer bli si eller så, men det är med tecken som det är med statistik. Man kan få dem att säga precis det man vill bara man utformar dem att passa in till dess syfte.
Värst vore det nog för den där gubben som räknade fram datumet den här gången. Han kommer ju inte få något erkännande för att han hade rätt. Han kommer ju inte ha möjlighet att säga "vad var det jag sa" för att alla håller på och dö.
Mest synd tycker jag dock om han som det stod om på aftonbladet.se som gillade att jaga tvättbjörnar. Att jaga tvättbjörnar var tydligen hans favoritgrej att göra, men det hade han fått sluta med eftersom att det var viktigare att resa runt och informera folk om domedagen. Tänk vilken besvikelse ifall jorden inte går under. Alla timmar han slösat bort han i stället hade kunnat jaga tvättbjörn på. Just tvättbjörnarna var nog nöjda däremot. Nu får ju alla de han inte kunnat döda på grund av allt informerande chansen att uppleva jordens undergång på lördag natt. Förutsatt att det händer. För all del så kanske det snarare varit skönt att bli ihjälskjuten än att uppleva en jordbävning så stor att jorden går under. Vad vet jag, jag har varken provat på det ena eller det andra.
Oavsett så ska vi ju alla dö någon gång. Sedan om det händer på lördag eller nästa år på grund av jordens undergång eller om sextio år på grund av ålderdom, det gör ju i det stora hela varken från eller till.
Töntig rubriksättning av media. Lika chockerande som den återvändande sommarvärmen.
"Sommarvärmen över för den här gången. Men den kommer tillbaka." basunerar förstasidan på aftonbladet.se ut idag. Det är alltså inte så, gott folk, att det från och med nu aldrig någonsin mer kommer bli sommarvarmt igen.
Skönt att höra tycker jag. Även om jag personligen inte är ett fan av just sommarvärmen så hade det ju känts lite snopet om det här med sommar för all framtid var ett bortglömt kapitel.
Skönt att höra tycker jag. Även om jag personligen inte är ett fan av just sommarvärmen så hade det ju känts lite snopet om det här med sommar för all framtid var ett bortglömt kapitel.
Jag har bara alltid varit sådan.
Jag: Jag tror inte jag har kvar anteckningar från den kursen annars hade jag kunnat kolla åt dig.
Finland: Du är så snäll så, vart lär man sig sånt?
Jag: Vad? Att vara snäll?
Finland: Ja.
Jag: Jaha njaa... Jag vet inte riktigt. Det kommer nog naturligt.
Finland: Du är så snäll så, vart lär man sig sånt?
Jag: Vad? Att vara snäll?
Finland: Ja.
Jag: Jaha njaa... Jag vet inte riktigt. Det kommer nog naturligt.
Dumma frågor.
Han: Följer du någon serie?
Jag: Criminal Minds.
Han: Är den bra?
Jag: ..?
Han: Vilken bra fråga.
Jag: Criminal Minds.
Han: Är den bra?
Jag: ..?
Han: Vilken bra fråga.
Fokusera på att det snart är sommar.
Vår nya föreläsare är... lite speciell. Första två timmarna lyckades hon säga att vi såg ut som lik/var på väg till vår egen avrättning/såg livrädda ut/såg ut på att somna/etc säkert sex-sju gånger. Jag kan ju inte tala för alla andra, men personligen upplevde jag inget av de ansiktena. Var bara mitt vanliga lyssnaansikte. Vad ska jag göra? Sitta och fakele hela timmarna bara för att hon finner mitt neutrala ansiktsuttryck så avskyvärt? Och jag kan som sagt inte tala för alla andra, men jag tyckte alla såg ut som de gjort de senaste fyra åren på föreläsningar så jag antar att det var deras vanliga lyssnar-ansikten med. Dessutom är väl min högst privata åsikt att hon bara sa sådant där för hon väldigt gärna ville att vi skulle finna hennes upplägg alldeles sjukligt läskigt.
Över lag kändes hon lite nedlåtande. Hon kunde exempelvis inte alls förstå varför studenter tyckte att frågan "Vad får man ha med på tentan?" var central. Åter igen, jag kan inte tala för alla - men personligen lägger jag upp mitt studerande en hel del olika beroende på om jag får ta med mig allt eller inget till tentan.
Men, det blir säkert bra ändå. Eller ja, tydligen ska vi ha rollspel - så sådär överdrivet bra kan det ju inte bli. Om jag funnit saker som rollspel vara roliga och relevanta för mitt liv hade jag gått teaterlinje. Eller åtminstone ägnat mig åt det på fritiden. Men förutom det blir det säkert fin fint.
Och för att prata om föreläsare rent generellt: Varför är det svårt att presentera sig först? Man kan ju nämna sitt namn åtminstone.
Över lag kändes hon lite nedlåtande. Hon kunde exempelvis inte alls förstå varför studenter tyckte att frågan "Vad får man ha med på tentan?" var central. Åter igen, jag kan inte tala för alla - men personligen lägger jag upp mitt studerande en hel del olika beroende på om jag får ta med mig allt eller inget till tentan.
Men, det blir säkert bra ändå. Eller ja, tydligen ska vi ha rollspel - så sådär överdrivet bra kan det ju inte bli. Om jag funnit saker som rollspel vara roliga och relevanta för mitt liv hade jag gått teaterlinje. Eller åtminstone ägnat mig åt det på fritiden. Men förutom det blir det säkert fin fint.
Och för att prata om föreläsare rent generellt: Varför är det svårt att presentera sig först? Man kan ju nämna sitt namn åtminstone.
Hunden må vara människans bästa vän, men... intelligensen är kanske inte på den allra högsta nivån.
Domedagen är kanske på väg i alla fall.
Aftonbladet.se rapporterar på förstasidan: "Knattedomare attackerad av arga föräldrar. 16-årig domare dömde fel - då jagade föräldrarna honom runt planen. Nu har knattelaget stängts av."
Det finns alldeles för många sätt att angripa detta på, det mest centrala borde dock vara följande frågeställning: Hur kommer världen se ut om några år när barn uppfostras av sådana här människor? Jag skummade bara artikeln lite lätt men vad jag kunde se så var visst flera negativa till att knattelaget hade stängts av. Att de inte skulle straffas för föräldrarnas dumheter. Men, tänker jag då, är det inte av största vikt att just de här barnen får lite uppfostran av någon utomstående? Att någon, som inte är deras domarjagande föräldrar, visar dem vad som är, respektive inte är, okej och att felaktigt beteende inte accepteras?
För övrigt vore det ganska lustigt om någon från något annat land var ute och nöjessurfade och såg just den här artikeln.* Bra reklam för Sverige. Inte direkt ett land man vill åka till semester på. Tänk hur hemsk samhället i övrigt måste vara om det går till så på barnfotboll.
Det finns alldeles för många sätt att angripa detta på, det mest centrala borde dock vara följande frågeställning: Hur kommer världen se ut om några år när barn uppfostras av sådana här människor? Jag skummade bara artikeln lite lätt men vad jag kunde se så var visst flera negativa till att knattelaget hade stängts av. Att de inte skulle straffas för föräldrarnas dumheter. Men, tänker jag då, är det inte av största vikt att just de här barnen får lite uppfostran av någon utomstående? Att någon, som inte är deras domarjagande föräldrar, visar dem vad som är, respektive inte är, okej och att felaktigt beteende inte accepteras?
För övrigt vore det ganska lustigt om någon från något annat land var ute och nöjessurfade och såg just den här artikeln.* Bra reklam för Sverige. Inte direkt ett land man vill åka till semester på. Tänk hur hemsk samhället i övrigt måste vara om det går till så på barnfotboll.
*Det finns översättningssiter.
Wide.
No more.
Ja. Lite nytt blev det alltså här till sist. Jag gillade verkligen den gamla, men jag har länge närt en dröm om att skaffa en bredare look och på köpet kom en mer färggrann header så här i vårtider.
Om jag gillar den eller inte vet jag inte. Eller ja, jag gillar själva bilden, men huruvida den passar här eller inte måste jag fundera över en stund.
Om ni inte har någon aning om vad jag pratar på rekommenderar jag att trycka på F5. Hur det ser ut i andra webbläsare än Firefox har jag inte ens orkat reflektera över, så ni får stå ut om det är helt galet.
Om jag gillar den eller inte vet jag inte. Eller ja, jag gillar själva bilden, men huruvida den passar här eller inte måste jag fundera över en stund.
Om ni inte har någon aning om vad jag pratar på rekommenderar jag att trycka på F5. Hur det ser ut i andra webbläsare än Firefox har jag inte ens orkat reflektera över, så ni får stå ut om det är helt galet.
Idioti.
Ellos, det finns inte ord nog för att beskriva tacksamheten jag känner över att ni noterat min födelsedag. Verkligen. Det värmer hjärtat. Det har verkligen gett mig den knuff jag behövde för att äntligen se till att ta bort min adress från era utskick. För ett halvår sedan beställde jag en sängkappa, sedan dess har jag fått kataloger, brev och andra utskick minst en gång i veckan. Lathet har gjort att jag inte satt stopp för eländet (förlåt Moder Natur), men nu är det gjort.
Eller ja, jag har åtminstone mailat dem om det. För någon "Avsluta-knapp" fanns det självfallet inte...
Eller ja, jag har åtminstone mailat dem om det. För någon "Avsluta-knapp" fanns det självfallet inte...
Dumma frågor...
Klantmaja ja. Slarvmaja nej.
Jag lyckades faktiskt till slut hitta uppgiften igår, förstår att ni varit oroliga över det. Jag kunde inte riktigt förlika mig med att jag skulle ha varit så slarvig med något viktigt att jag råkat slänga den så jag genomförde en sista letningssession och den bar alltså frukt.
Och jag har gjort den och lämnat in till och med. Jag är så duktig så.
Och jag har gjort den och lämnat in till och med. Jag är så duktig så.