annuendag

Alltid när jag gjort knut tar jag några bilder för att se hur det blev. Lite svårt att få reda på det annars utan handspegel. Det är dock inte alltid man träffar rätt. Den här bilden ser för all del bra tagen ut, men sanningen är den att jag riktade på att ta en bild på knuten i spegeln bakom mig. Och ja. Så blev det ju inte. Det blev en närbild på knuten och en liten glimt av mig i spegelbilden, en glimt långt från huvudet dock.

Idag när jag kom från jobbet spelade jag och Lillebror tennis. Vi har en sådan där klump i vilken en tennisboll sitter fäst med en bungylina. Det är väldigt roligt. I alla fall, när vi hållt på där i en timma var det dags för Lillebror att ta en springtur. Jag tänkte under den här tiden ta en promenad. Jag avskyr nämligen att springa. Det är så vidrigt tråkigt och opraktiskt. Gå och cykla kan jag göra hur länge som helst, men när det kommer till att springa ger jag upp efter en sisådär tjugo meter. Ändå hör jag mig själv säga "Okej, jag följer väl med då och springer. Det korta spåret.". Jag har ingen som helst aning om vad som flög i mig.

Efter mina sedvanliga tjugo meter, plus några till för att försöka ha lite stolthet i behåll inför Lillebror, ville jag självklart inte och slutade därför och upplyste Lillebror att jag tänkte gå i alla fall. Han däremot vägrade tillåta mig så han, den lilla idioten, började springa bakom och knuffa mig framför sig. Det tog mig en lång tid av skrikande och fruktlösa försök att stanna innan jag till slut lyckades få honom att sluta. Svordom unge. Så fortsatte han hela vägen runt att hetsa mig att springa. Jag gick med på det några små pyttesträckor men aldrig i livet att jag går i närheten av spåren tillsammans med honom igen.

Nej, tacka vet jag promenader och cyklingturer. Det enda problemet är egentligen det här med hjälm. Jag önskar att jag var så modig att jag vågade ha hjälm, åtminstone på turerna i skogen, men det tar tyvärr emot i själen. Jag beundrar verkligen folk som använder hjälm och jag önskade att jag kunde också. Jag får väl försöka bygga upp modet till nästa tur.

Min Lillebror och hans kompis har en obscen mängd sådana där stora luftkuddar man lägger i kartonger för att skydda gods vid transport. De ska under sommaren linda in en av dem i dessa och sedan ska denna person hoppa i en sjö/ett hav för att flyta. Det hela ska självfallet spelas in.

De är dock i dagsläget inte på det klara med vem av dem som ska lindas in och hoppa i vattnet. Det senaste resonemanget lyder dock som följer:

Lillebrors kompis: Det vore ju mest otippat om jag gjorde det eftersom att du alltid gör grejerna i vanliga fall eftersom att jag är för rädd för att göra dem. Å andra sidan så tror jag att du är bättre på att rädda mig om jag sjunker än vad jag är på att rädda dig om du skulle sjunka.

Jag minns inte vad människan hette, men han som var komikern på i Allsången igår, tror han var programledare för webbsändningen också. Borde inte han skämmas lite över hela sin existens? Bara för att Björn Gustafsson inte gjort något på länge borde han väl vänta något år till innan han stjäl hela hans grej? Folk minns ju honom än. Bortsett från röst och utseende samt aningens nördigare skämt så var det ju på pricken som Björn.

Pappa frågade till och med om det var han. Sorgligt att inte komma med något eget. Det skadar ingen att vara lite nytänkande. Tycker jag i alla fall. Men Björn kanske får någon procent av hans intäkter, det borde han åtminstone få.

Jag delar, föga förvånande om ni har läst något här tidigare, inte nutidens åsikt att tjejer måste ha blått och killar måste ha rosa för att överleva. Jag blir liksom inte upprörd över att se en flicka i rosa tröja gåendes bredvid en pojke med en blå tröja om vi säger så.

Jag tyckte dock att det blev lite väl när min faster egentligen ville köpa den här kudden ovanför till sitt barnbarn, som är pojke, men inte kunde göra det eftersom att öronen var rosa. Jag undrade om det spelade någon roll, och det spelade allt lite roll tyckte hon. Inte heller när jag påpekade att traditionellt så brukar djuröron fler gånger än sällan fyllas i med just rosa på exempelvis gosedjur till barn hade det någon inverkan.

Om man inte ens kan köpa ett lamm som är någonstans kring 0,5 % rosa till en pojke, då behöver man kanske uppdatera sina livsval något litet - det kan till och med jag tycka. Inte på grund av genusfrågan, utan enkom på grund av sunt förnuft förvisso, men ändock.

håller jag på att överföra 75 bilder via bluetooth. Jag återkommer om ett par år när det är klart förutsatt att jag inte dött av leda innan dess.

Det jag skrev om i förra inlägget bleknade totalt jämfört med tjejen jag såg i stan idag. Hennes jeans var så lågt skurna att man kunde se att hon var en fake-blondin.

Lillebror är en hundratioprocentig musiksnobb. Om det inte är "riktiga" instrument är det avskyvärt och om man gillar sådan musik som inte spelas in med riktiga instrument så är man en sådan som hjälper till att förstöra musiken.

Nu tycker jag dock att han tagit det ett steg för långt. Han sitter och kollar på Foo Fighters-dokumentären med hörlurar eftersom att högtalarljudet gör att man missar så mycket av musiken. Att han vägrar lyssna på musik på datorn utan hörlurar kan jag acceptera, men det måste ju finnas någon gräns.

Eftersom att han är ljudgeek har han dessutom en tio meter lång förlängningssladd till hörlurarna så nu går han runt i huset så långt som sladden tillåter bara för att han kan utan att missa något.

Igår kväll när mormor och faster skulle bege sig ut på en kvällspromenad kring niosnåret deklarerade mormor att hon inte tänkte komma hem om hon hittade något snyggt.

Mormor kom dock tillbaka tillsammans med faster eftersom hon inte hittade något snyggt. Hon hade dock försökt palla körsbär men faster hade hindrat henne för att dörren till huset som körsbärsträdet tillhörde var öppen.

Jag: Hick... hick... hick...hick...hick...
Lillebror: Hicka två gånger för nej och en gång för ja, har du förståt?!
Jag: ...hick
Lillebror: Bra!

Jag: Mormor hade ju med bullar förra året, har du sagt att hon inte ska ha det i år?
Pappa: Nej.
Jag: Men då lär hon ju säkert ha med i år igen?
Pappa: Ja, det sa hon nog sist vi pratade.
Jag: Så varför har jag slavat och gjort två olika sorters bullar till midommar!?
Pappa: Dina är mycket godare.

Det är för all del sant att mina är godare. Mormors är extremt torra, men hallå. Hellre torra bullar än att spendera min tid med att baka i onödan. Speciellt bullar som tar hundra år med alla jästider.

Av naturliga skäl tänker jag inte lägga upp en bild på min heinie här så ni får helt enkelt ta mig på mitt ord när jag säger aj, aj, aj, oj, oj, oj. Råkade få syn på mina blåmärken idag och. Usch. Jag har aldrig sett något liknande, det skrämmer i princip mig själv hur jag ser ut. Att jag överhuvudtaget kan sitta utan några större obekvämligheter förstår jag mig inte alls på.

Värst av allt är att det kommer väl bara bli värre när det väl börjar skifta i färg. Tror jag ska ta och montera ner spegeln ett tag framöver.

Pappa: Ovädret i natt var verkligen brutalt.
Jag: Ja, jag vet inte om jag varit med om sådan åska tidigare, det var jätteläskigt.
Lillebror fnittrar.
Jag: Och vad fnittrar du åt?
Lillebror: Det vet du.
Jag: Neeej, inte alls.
Lillebror: Okej, jag skrattar åt att du var så rädd att du kom och sov på madrass inne hos mig.